SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPEDITÖR sped1itœ4r l. 4r, äv. spe1d-, m.//ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-teur 18381871. -tör 1805 osv.)
Etymologi
[av t. spediteur, ombildning av it. speditore (se SPEDITOR)]
person som avsänder l. utskickar l. befordrar ngt; person som uträttar ngt; numera bl. (handel.) om person (l. företag) som spedierar gods; jfr KOMMISSIONÄR, SPEDITOR. Nordforss (1805). Speditör .. (dvs.) en som fortskaffar, afsänder eller uträttar något. Gynther ConvHlex. (1848). Ofta (träder) mellan köpmannen och transportanstalten äfven speditören, hvilkens yrke består i att ombesörja varornas rätta befordran på fartyg, järnväg o. s. v. EkonS 2: 420 (1899). Likasom kommissionären sysslar speditören i eget namn för uppdragsgivarns räkning. Hernberg Rättsh. 265 (1922). Aktiebolaget Transportkompaniet äro Svenska Slöjdföreningens speditörer. Form 1949, Ann. s. 20. — jfr BOK-SPEDITÖR.
Ssg (handel.): SPEDITÖRS- l. SPEDITÖR-VERKSAMHET. speditionsverksamhet. Östergren (1944).
Spoiler title
Spoiler content