SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPENSLIG spen3slig2, äv. spän3- l. spe3n- (spe`nslig ((med) sl(utet) ě) Weste, spènnsligg Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(spensl- 1712 osv. spentsl- 1753—1755. spinsl- 1788—1846. spintsl- 1808—1830. spänsl- 1714—1909. späntsl- 1787)
Etymologi
[sv. dial. spins(k)lin, spinsli, spensli; möjl. till SPINSK. — Jfr SPENSLING]
smal l. tunn l. fin l. spinkig l. smäcker l. gracil l. klen; numera i sht i a samt i (ss.) bildl. (uppfattade) anv. härav (se särsk. b). Spegel 469 (1712). Skymningen sveper sin slöja öfver de spensliga .. tornen och tinnarne. Lundgren MålAnt. 3: 18 (1873). Det låg något is på hällarna här och där på de ställen, där spensliga bäckdrag letat sig fram under ljungen. Holmström LändStränd. 1: 47 (1913). Nilsson HistFärs 24 (1940). — särsk.
a) om person l. djur l. kropp(sdel) l. kroppsbyggnad o. d.: som har smal l. klen l. späd växt, smallemmad, späd. Brenner Dikt. 2: 51 (1714). Konung Pepin måste ofta höra, det desz spentsliga och klena wäxt med en art af begabberi ansågs. Tessin Bref 2: 354 (1755). (Jordråttan) är långlagd och spänslig til kroppen. Orrelius Djurkänn. 321 (1776). Din fot var späd och liten, din vrist var fin och spenslig. Fröding Stänk 135 (1896). Jessie var trettiotvå år när vi råkades. Hon var liten, spenslig och mörk. Siwertz Pagoden 62 (1954).
b) om växt l. växtdel l. växts byggnad o. d.; numera bl. i anv. uppfattade ss. bildl. av a. De spinsliga ax, som glese och slöda framtitta ur landhafran. AdP 1789, s. 164. I Tyskland .. blifva träden med hvarje generation spinsligare och marigare. Ström Skogsh. 22 (1846). Den ärggröna kragskivlingen är spensligare byggd än champinjonen. Cortin SvampHb. 103 (1937). En spenslig björkskog. DN(B) 1959, nr 12, s. 3.
c) (numera föga br.) om röst: tunn, svag. Behaglig röst, blott något för späd och spenslig i de starka momenterna. Norman MusUpps. 70 (1883). Benedictsson FruM 114 (1887).
d) (†) i utvidgad anv. (jfr b), om klädesplagg: som kommer bäraren att verka slank, åtsittande l. dyl.; jfr SMÄRT, adj. 1 slutet. Med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen / Sprang han från kärran och lyste af fröjd, då han gjorde sin helsning. Runeberg (SVS) 3: 131 (1836).
e) (mera tillf.) bildl., om egenskap: som saknar bredd l. styrka, spröd l. bräcklig. Spiritualitet är en spenslig egenskap .. (Selma Lagerlöfs) patos är för bredskuldradt för att tillåta så vårdslösa konster med tankar och ord, som spiritualiteten innebär. Berg SvSkald. 25 (1906).
Avledn.: SPENSLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara spenslig. Serenius (1741).
Spoiler title
Spoiler content