SPIKUL spikɯ4l, äv. SPICUL, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. spīculum, liten skarp spets, diminutivbildning till spīcum, sidoform till spīca, spets, se SPIK, sbst.6]
astron. i fråga om solens kromosfär: om vart o. ett av de små, tagg- l. spikliknande utskott, vilka tillsammans kännetecknar kromosfärens struktur i skiktet utåt koronan; i sht i pl. BonnierLex. (1966). Spiculer, små taggliknande utskott från solens kromosfär som kan observeras vid solkanten på monokromatiska bilder. Wallenquist AstrVT 240 (1977).
SAOB
