publicerad: 1985
SPORANGIUM spωraŋ4ium l. spor-, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. Förr användes ordet äv. med lat. böjning. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 71 (: sporangia, pl.).
Etymologi
[jfr t. sporangium, eng. sporangium, nylat. sporangium (jfr äv. eng. o. fr. sporange); av grek. σπορά l. σπόρος (se SPOR, sbst.2) o. ἀγγεῖον, kärl, rum, besläktat med fvn. ekkja, fotknöl, ankel, lat. angulus, vinkel, hörn. — Jfr SPORANGIOFOR]
bot. behållare vari sporer bildas för könlös förökning, sporgömme; särsk. om sådan behållare hos ormbunksväxter, svampar o. alger; jfr SPOR-KAPSEL, -SÄCK. Flera Algers groddceller äro ihåliga, genomskinliga, enkla eller ledade. Detsamma gäller i synnerhet om Lafvarnes stamgroddar, däremot äro de i sporangier inneslutna groddceller ymnigare uppfyllda med groddmassa. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 28. Lycopodiales .. (dvs.) klass bland ormbunksväxterna, utmärkt genom små, vanligen spiralställda blad och ensamma sporangier på bladens öfversida eller i bladvecken. 2NF 17: 39 (1912). Sporangium .. (dvs.) sporgömme hos svamp. Sundberg (1926). Hos kryptogamerna sker könlös fortplantning vanligen genom utbildning av i de flesta fall encelliga fortplantningskroppar, sporer, vilka uppkommer i särskilda organ, sporangier. Ursing SvVäxt. Krypt. 14 (1949).
-BÄRANDE, p. adj. jfr sporgömme-bärande. Simmons FlKiruna 29 (1910; om skott). VäxtLiv 3: 2 (1936; om blad). —
-SKAFT. (-ie- 1934 osv. -ii- 1881) sporangiofor; jfr skaft, sbst.1 I 5 i, o. sporgömme-skaft. BotN 1881, s. 106. VäxtLiv 2: 517 (1934). —
B (†): SPORANGII-SKAFT, se A.
Spoiler title
Spoiler content