STACKLA, v.; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[av t. stacheln, till stachel, tagg, pigg (se STACKEL)]
(†) håna l. klandra (ngt). (Åtskilliga skribenter) wijste .. en straffbar kitzlighet, at wräka allehanda otidigheter på papperet, och stackla en Konungs Actioner, så at alt hwad Han giör, det måste, efter deras utmätning, wara orätt, efter Han har Krig med deras Herre. Nordberg C12 2: 608 (1740).
SAOB
