SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÅND ston4d, sbst.2, förr äv. STAND, n.; best. -et, pl. =.
Ordformer
(stand 1838—1861. stann 1878. stånd 1727)
Etymologi
[sv. dial. stann, avplaning, urhuggning; etymologiskt identiskt med STÅND, sbst.1 — Jfr STÅNDA, v.3]
1) (numera mindre br.) hål l. grop l. fördjupning; särsk. om fördjupning som utgör mynningen av borrhål l. ort (se ORT, sbst.1 I 5) (särsk. ss. förled i ssgn ORT-STAND). Man inrättar en (jord)kupa .. Däruti opstakar man 4. hål på hwar quadrat aln .. Uti hwardera af desza stånd eller hål, sprider man först twenne eller högst trenne rågkorn. Stridsberg Åkerbr. 74 (1727). Sedan borrhålets plats och riktning blifvit bestämda, påbörjas detsamma genom att å bergytan uppmejsla en liten grop (”påhugg, stann”), som vid den derefter företagna egentliga borrningen hindrar nafvarskäret slinta efter berget. Wetterdal Grufbr. 136 (1878).
2) (†) på gjutkärna: utskjutande tillsats (vilande i en fördjupning i sanden som omger gjutkärnan). Almroth Karmarsch 131 (1838). Eneberg Karmarsch 2: 164 (1861).
Spoiler title
Spoiler content