STARKEFFEKT star3k~efäk2t, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. stark effect av t. starkeffekt, av efternamnet på den tyske fysikern J. Stark som 1913 upptäckte fenomenet, o. EFFEKT]
fys. (fysiskt fenomen bestående i den) effekt som elektriskt fält har på ljuset från en i fältet inplacerad ljuskälla (o. som spektralt yttrar sig i att linjerna uppsplittras l. uppspaltas o. förskjuts); äv. om analog effekt av elektriskt fält på ljus som absorberas av ett i fältet placerat ämne (i sht i uttr. invers starkeffekt). 2NF 1012 (1917). 19Årh. V. 1: 189 (1922). 2SvUppslB (1953: invers). De nya linjerna (vid starkeffekt) ligger symmetriskt omkring den ursprungliga linjen, och deras polarisation är olika om man iakttar dem i en riktning parallellt med kraftlinjerna, longitudinell starkeffekt, eller vinkelrätt däremot, transversell starkeffekt. BraBöckLex. (1979).
