STEEPLECHASE sti4peltɟej1s l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Wiedesheim-Paul Turf. 20(1927) osv.), äv. -es (THästv. 1868—69,s. 4).
Ordformer
(förr äv. -chace)
Etymologi
[av eng. steeplechase, av steeple, kyrktorn, avledn. av den rot som föreligger i STOP o. (med avljud) i STUPA, o. chase, jakt, förföljande, till chase, jaga, förfölja, av ffr. chacier, varav äv. fr. chasser (se CHASSERA); urspr. användes ss. mål ett avlägset kyrktorn, varvid alla mellanliggande hinder skulle passeras. — Jfr STEEPLE,STEEPLECHASARE,STEEPLER]
sport. hinderlöpning med naturliga l. (numera vanl.) konstgjorda hinder; numera bl. i fråga om hästkapplöpning, förr äv. dels om hinderlöpning till fots för herrar, dels om skridskolöpning över hinder l. tävling med isjakt över hinder. Kappridning öfver hinder (Steeple chase). PT 1850, nr 183, s. 1.TIdr. 1895, s. 76 (på skridsko).Man blinkar inte .. för en råk .. tar ett skutt öfver rämnan och hamnar välbehållen på andra iskanten. De skickligaste ha ibland med berådt mod roat sig med en .. steeple-chase med isjakt. Carlsson HelaSthm 129(1911). Försöksheat i steeplechase 3,000 meter och 1,500-meterslöpning. SDS 1928, nr 51, s. 10.NFSportlex.(1946; äv. om hinderlöpning till fots).
Ssgr (sport.): STEEPLECHASE-BANA. hästkapplöpningsbana för steeplechase. TIdr. 1895, s. 9. —
