publicerad: 1989
STILISTISK stilis4tisk, förr äv. STYLISTISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(stil- 1823 osv. styl- 1811—1871)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. stilistisk, t. stilistisch (ä. t. äv. stylistisch), eng. stylistic, fr. stylistique; till STILIST o. STILISTIK (o. STIL, sbst.)]
1) motsv. STILIST 1, STILISTIK 1, STIL, sbst. III 1: som är en stilists l. stilisters l. som rör l. avser l. hänför sig till o. dyl. l. som kommer av l. beror på o. d. (den litterära) stilen l. stilkonsten (se STIL-KONST 2) l. som faller inom l. tillhör (den litterära) stilens osv. sfär; äv. ss. adv., särsk. liktydigt med: i fråga om stil(en) l. stilkonst(en) l. vad stil(en) osv. beträffar. I stilistiskt avseende l. hänseende. Hela det Leopoldiska Resonements-systemet, in nuce, naket och afklädt det stylistiska glittret och alla främmande bisaker. Phosph. 1811, s. 45. All Vältalighet (är), som äfven blotta namnet tillkännager, egenteligen stylistisk. Tegnér i 2SAH 9: 97 (1819). (Konungastyrelsen är) ett i alla tider erkändt stilistiskt mästerverk. Rydqvist SSL 1: XXXVI (1850). Med .. rodnad och förlägenhet visade mig Greta profvet (dvs. ett brev) på sin stilistiska talang. Jolin Ber. 1: 124 (1872). Detta nådiga reskript, så utomordentligt ryskt i sin stilistiska byggnad, fattas bäst (osv.). Hammarström Gyckelm. 118 (1919). Onekligen gav detta versskrivande en stilistisk träning av ganska speciellt slag. Fehrman Gullberg 66 (1958). Stilistiskt hade Jacobsen inte mycket att lära Lidforss. Lidforss' prosa är, alltifrån början, av helt annat slag än Jacobsens. SvLittTidskr. 1963, s. 130.
2) motsv. STILIST 1, STILISTIK 2: som rör l. gäller l. sysslar med stilistik l. företeelser l. fenomen l. problem o. d. inom stilistikens fält; äv.: som används l. praktiseras l. tillämpas inom stilistiken l. som är stilistikens; äv. ss. adv.: på sätt som ansluter till l. är i överensstämmelse med (sätt l. metod inom) stilistiken. Användning av stilistisk metod inom språkvetenskapen. Stilistiska föreläsningar vid universitetet. Mjöberg .. kommenterar stilistiskt V. Rydbergs Längtan. Östergren StilSpråkv. 103 (1908). Arbetet förtecknar en mängd stilistisk litteratur. Svanberg SvStil. 153 (1936). Stilistisk behandling, forskning. Östergren (1946). IllSvOrdb. (1955).
3) [anv. sannol. uppkommen under påverkan av 1] (numera bl. tillf.) motsv. STILIST 3, STIL, sbst. III 2: som rör l. gäller l. avser l. hänför sig till o. d. (den konstnärliga) stilen l. stilkonsten (se STIL-KONST 2) l. som faller inom l. tillhör (den konstnärliga) stilens osv. sfär, stilmässig (se d. o. 2); äv. ss. adv., särsk. liktydigt med: i fråga om stil(en) l. stilkonst(en) l. vad stil(en) osv. beträffar, stilmässigt. Mycken kostnad har .. (Pius IX) nedlagt på restaurationer af kyrkor, kapeller, m. m., hvarom synnerligen i stylistiskt hänseende vore åtskilligt att säga. Ljunggren Resa 263 (1871). Författaren uppvisar .., på stilistiska grunder, att den (dvs. en forngrekisk vas) härstammar från Böotien. SD 20/2 1898, s. 2. Såsom förf. själv framhåller, är det icke en stilistisk granskning av de nämnda kyrkorna det här gäller. UpplFmT 33: 127 (1918). Det italienska måleriet vid sjuttonhundratalets början kännetecknas av livaktighet och en hög nivå av kunnande, men knappast av någon stilistisk egenart. Lindblom Rokokon 53 (1929). Idén till .. tornavslutningar (på kyrkor) .. hade .. Hårleman huvudsakligen fått från Italien .. Det stilistiska ursprunget går emellertid långt tillbaka, ända till den hellenistiska och romerska antikens rundtempel. KyrkohÅ 1940, s. 116. Denna kvartett [av Berwald], som skrevs 1818, är märklig både formellt och stilistiskt. Östergren (cit. fr. 1942). En attribution i denna riktning (dvs. mot kinesiskt ursprung) vinner i styrka, om man jämför några stilistiska detaljer (på en pärlemordosa) med motsvarande sådana på det kinesiska ”revolutionsporslinet”. Rig 1949, s. 106.
Spoiler title
Spoiler content