STRUFF?, sbst.2, l. STRUFFE?, m.?; anträffat bl. i sg. best. -en.
Etymologi
[sannol. av t. strupfe (se STRUPP)]
(†) om en typ av skorv (se d. o. 1); jfr STRUPP. För Rapen, Mauken och Struffen, thet är Skorff. Thessa äro fast enahanda Siukdom, effter the komma aff een kall ond Flusz, som drager sigh uthaff Lijfwet, neder i Benen. IErici Colerus 2: 342 (c. 1645).
