[av lat. subornare, ornera, hemligen anbringa (ngt under ngt döljande), uppvigla, av sub, under (se SUB-), o. ornare (se ORNERA)]
(†)
1) i hemlighet o. medelst penninggåvor o. d. förmå (ngn) att handla på önskat sätt, muta l. besticka l. tubba (ngn); jfr SUBORDINERA, v.2 AOxenstierna 5: 399 (1630). Han skal hafwa subornerat sin præceptor uti qwarnen. UUKonsP 20: 301 (1693). Subornera, hemligt förleda att handla mot pligt. Gynther ConvHlex.(1848).
2) anlita. Svar till M. Påffvel, att han lather thenn Anders snidkere i Upsale subornere en annen fulmechtig i sin stadt, som till Vastene droge. G1R 26: 707(1556).
