SUBSTITUTION substit1ɯʃω4n l. 1004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. substitution, eng. substitution, ffr. substitution (fr. substitution); av lat. substitutio (gen. -ōnis), vbalsbst. till substituere (se SUBSTITUERA)]
(i sht i fackspr.) om handlingen l. förhållandet att substituera ngn l. ngt; äv. konkret, om ngt som substituerar ngt. Finnes (vid apoteksvisitation) något af Simplicia .. medelst tillblandningar eller substitutioner förfalskadt, så bör det genast af Visitatörerna uppbrännas. SPF 1815, s. 98. Det är också klart, att substitution för Domaren måste i vissa fall tillåtas, der rätten ej skall ligga neder. Frey 1841, s. 208. I Eva Runefelts poetiska retorik är substitutioner mycket vanliga. Orsak ersätts med verkan, ordföljder ändras, en rörelses normala riktning kan reverseras, och reverseras igen. GbgP 14⁄3 1986, s. 4. — jfr LJUD-SUBSTITUTION. — särsk.
Ssgr (i sht i fackspr.): (a) SUBSTITUTIONS-DERIVAT. kem. derivat (se derivat, sbst. 2) uppkommet gm substitution. 2NF 38: 39 (1925). Antalet möjliga substitutionsderivat ökar snabbt med kolskelettets storlek. KemiGymn. 2: 194 (1967). —
(b) -DETERMINANT. (numera bl. tillf.) gm substitution bildad determinant. Falk Determ. 79 (1876). —
-METOD. [jfr t. substitutionsmethode] (numera bl. mera tillf.) metod varvid substitution brukas. Frey 1850, s. 378. En .. metod att lösa ekvationssystem med två variabler .. kallas substitutionsmetoden. Den går ut på att ur den ena ekvationen lösa ut t ex y och sedan sätta in uttrycket för y i den andra ekvationen. Gamma Fördjupn. 1: 24 (1974). —
-PRODUKT. särsk. (kem.) till a: gm l. vid substitution erhållen produkt. KommentSvFarm. 770 (1904). —
-TERAPI. [jfr t. substitutionstherapie] med. terapi varvid brist på visst l. vissa ämnen i kroppen ersätts gm tillförsel av ämnet l. ämnena gm medikament(er), ersättningsterapi, organterapi. Sjövall Sjukd. 140 (1924). Fass 1978, s. 113.
