[jfr t. sukkurrieren, eng. succour, fr. secourir; av lat. succurrere, av sub, under (se SUB-) o. currere, springa (se KURS). — Jfr SUCKURS]
(†) komma (ngn l. ngt) till hjälp, bispringa l. bistå l. undsätta (ngn l. ngt); jfr SEKURERA, v. Der K. M:t icke med någre tusend daler dem succurrerer, blifver participanternes vinningh liten eller ingen. OxBr. 10: 270 (1622). Effter dhe merkia och see, att fädernesslandet moste succureres och en uttskrifning stå, See dhe inthet att den kunna vndangå. RARP 1: 53 (1627). Wärst är det att du intet skrif(ve)r ett ord, huad du har ell(er) intet har, att man weste succurrera dig. MennanderBr. 2: 19 (1732). Ekbohrn(1904).
