SUMMARUM, n.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[delvis utlöst ur uttr. summa summarum (se SUMMA, sbst. anm. 1:o a sp. 14514), delvis ombildning av l. anslutet till SUMMARIUM]
(†) = SUMMA SUMMARUM (se SUMMA, sbst. anm. 1:o a sp. 14514); jfr SUMMARIUM. G1R 9: 88 (1534). Måns monsson haffuer giort oss en godh klar Regenskap .. for .. the nyslagna gambla ortuger szom wij late anthuarda honom .. j Stocholm och huad han szedan vpburit haffuer j Danmarck szå ath Summarum drog tiil femtan tusend niehundrat siutie j marck tre öra. Därs. 10: 55 (1535). Hereffther foliger Summarum opå alle the Daler som opborne äre för the warur och partzeler som Claus Heijær såldt haffuer. VaruhusR 1542. Som I oss tilskicket haffve ett summarum opå then gärdh aff Helsingelandh utgiordh ähr .. så kunne vij ther aff haffve föge rätttelsse. G1R 26: 396 (1556). ArvskifteSthm 7⁄12 1659, nr 140.
