SUPERFICIARISK sɯ1perfisia4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. superficiarisch; av lat. superficiarius, belägen på annans mark, till SUPERFICIES]
(i ä. juridiskt fackspr.) i uttr. superficiarisk rätt, i romersk rätt: rätt till byggnad l. ngt planterat på annans mark l. grund. NF 15: 909 (1891). Med ’ständig rätt till grunden’, som jämväl i de äldre lagförslagen uppställdes såsom villkor för att byggnad å annans grund skulle anses såsom fast egendom, synes man hava avsett en s. k. superficiarisk rätt. Minnesskr1734Lag 2: 182 (1934). 2SvUppslB (1953).
