SUPERKARG sɯ1perkar4j l. sup1- l. -arg, m.; best. -en; pl. -er; l. SUPERKARGÖR sɯ1perkargö4r l. sup1-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. SUPERKARGO sɯ1perkar4gω l. sup1-, m.; best. -n; pl. =.
[jfr d. superkargo, t. superkargo, nl. supercarga, eng. supercargo; fr. supercargue; ytterst efter sp. sobrecargo, av sobre, över, av lat. super, över (se SUPER- anm. 2:o) o. cargo, last (se KARGO); formen -kargör är sannol. ombildn. av -karg(o) med anslutning till KARGADÖRl. andra ord på -ör]
(förr) eg.: lastuppsyningsman; lastägare l. person som medföljde ett fartyg med uppdrag att för lastens ägare hålla uppsikt över lasten, sälja den o. eventuellt inköpa returfrakt o. d. Heinrich König & Compagnie förunnes och efterlåtes frihet och tilstånd, at i tienst taga så många Super-Cargo, Officerare, Matroser och Soldater .. som de til bemelte siöfart och Handel lära nödigt pröfwa. PrivHKönig 1731, § 16. Den högsta makten ombord (på Ostindiska kompaniets fartyg) hade kompaniets betrodda superkargörer, på vilkas axlar ansvaret för det ekonomiska utbytet av expeditionen vilade. SvKulturb. 3—4: 81 (1930). Ett mindre fartyg som ”Endrägten” hade ingen superkargör, varför skepparen själv mången gång måste både försälja och inköpa även fartygets övriga last. SkrSjöhistSamf. 8: 112 (1947). Richter GeogrH 253(1959).
Avledn. (förr): SUPERKARGÖRSKA, f. hustru till l. änka efter superkarg(ör). GT 1788, nr 79, s. 3.
