SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SURIKAT sur1ikat4 l. 1r-, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. suricate, fr. suricate, surikate, nl. surikat, surikatje; av icke närmare känt sydafrikanskt urspr.]
zool. om (det i södra Afrika levande) rovdjuret Suricata suricatta Schreber. 1Brehm 1: 213 (1874). Surikaten .. förekommer i de torrare delarna av Sydafrika, Sydvästafrika och Kalahari. DjurVärld 13: 25 (1963).
Spoiler title
Spoiler content