SUTAN suta4n, förr äv. SOUTANE, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(soutane 1890—1917. sutan 1891 osv.)
Etymologi
[liksom d. soutane, t. s(o)utane, eng. soutane, fr. soutane, av it. sottana (eg.: underklädnad) (jfr äv. mlat. su(b)tana), till sotto, under (prep. o. adv.), till lat. subtus, inunder, avledn. av sub, under (se SUB-)]
(i fråga om romersk-katolska förh.) fotsid, tätt åtsittande rock som bäres av katolsk präst ss. vardagsplagg; äv. i allmännare anv., om mansplagg av liknande snitt. NF(1891). Det silfverhvita håret, den röda kalotten, den fotsida sutanen, det gyllne korset, allt gaf stil, färg och glans åt denne nobla man (dvs. kardinalen). Ahrenberg Männ. 2: 300 (1907). Munkar i långa soutaner. Wedin Rothstein NTjeckNov. 224(1927). Påvens sutan är vit, kardinalernas röd, biskoparnas violett, prästernas svart. BonnierKL(1927). Kardinal de Fleury, som klädde så väl i sin scharlakansröda sutan med den vita batistkragen. Stenelid KlarStjärn. 58(1949). Till vardags har påven inga större klädproblem, då bär han sin långa vita sutan med den lilla vita kalotten .. till. SvD 1⁄6 1989, D 4, s. 2.— jfr PURPUR-SUTAN.
