SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SVALM, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[sv. dial. svalm; jfr ä. d. sualm, d. dial. svalm, nor. svalm, mlt. swalm, mnl. swalm (nl. zwalm), fht. widerswalm, strömvirvel, t. dial. schwalm, stickande lukt; avledn. av roten i SVAL, adj.]
(†) om (fuktig) ånga l. rök. Meteora .. födhas .. af Exhalationer, thet är af then dimba ånge eller, sualm, som wthryker af Iorden och watnet, igenom Solennes wärme, och stiernornas krafter. Forsius Phys. 113 (1611).
Spoiler title
Spoiler content