SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVEVA sve3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sveva; jfr nor. sveive; i avljudsförh. till SVIVA (l. möjl. avlett direkt av SVEV, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dra runt en vev, veva. Lind 2: 898 (1749).
Spoiler title
Spoiler content