(i sht förr äv. utan bindestreck l. utan accent l. med akut l. grav accent över e)
Etymologi
[jfr d., nor., t., eng. tête-à-tête; av fr. tête-à-tête, eg.: huvud mot huvud, av fr. tête, av lat. testa, skål, kruka (jfr äv. senlat. testa, huvud); möjl. samhörigt med avest. tašta-, skål, kopp, o. med den rot som äv. föreligger i TEKNIK]
I. ss. sbst.
1) möte l. (förtroligt) samtal mellan två personer; äv. (o. numera nästan bl.) inskränktare, om avtalat (hemligt) möte mellan älskande, rendezvous (äv. oeg. (vanl. skämts.) l. bildl.). Palmfelt Molière 9(1738). (Han blev) kanske .. litet flat öfver att bli ertappad i sin tête à tête med spegeln. Bremer FamH 33(1831; uppl. 2000). På aftonen .. hade de båda monarkerna den första af dessa tête-à-têter, som blefvo kejsarinnan så förhatliga. Tegnér Armfelt 1: 71(1883). En liten tête-à-tête vid kaffebordet hade alltid ingått i hans beräkningar om huslig sällhet. Strindberg Giftas 1: 185(1884). Emellertid började tête-à-têten mellan de båda damerna på ett sätt, som skulle förvånat herr Troy — båda sutto tysta. PT 1906, nr 232 A, s. 3. Här och där stodo bänkar och soffor, till hälften dolda bland buskarna, oemotståndligt inbjudande till förtroliga tête-à-têter. Lagergren Minn. 5: 22(1926).
2) (förr) frukostservis för två personer. Tete-a-tete (dvs.) frukostservis för två, lanserad vid 1700-talets mitt. SDS 18 ⁄ 2 1982, s. 10.
II. ss. adv. (numera föga br.): på tu man hand, mellan fyra ögon. Pfeiffer(1837). Agnes stannade kvar tête à tête med grefvinnan Marie, men Adolf gick på Trollflöjten. Solnedg. 4: 75(1914).
