TÖRNROSASÖMN tœrnrω3sa~söm2n, r.; best. -en.
Etymologi
[av namnet på (den i en hundraårig sömn försänkta) sagofiguren Törnrosa (till TÖRN-ROS), o. SÖMN]
om långvarig, djup o. ostörd sömn; i sht mer l. mindre bildl., om långvarig overksamhet l. ostördhet l. glömska l. omedvetenhet om omvärlden o. d., särsk. i uttr. sova sin l. en törnrosasömn. Dansk folkopinion .. började vakna ur sin Törnrosasömn. SvDÅb. 14: 339 (1937). Barnet i vaggan lever i en sorts förlängning av moderlivets omedvetna törnrosasömn. SvLittTidskr. 1956, s. 172. Det är nästan groteskt att de flesta Beethovensymfonier spelas varje år av varje orkester med självaktning medan septetten får fortsätta att sova sin törnrosasömn. OoB 1963, s. 177. Den kinesiska samlingen i första våningen ter sig .. ganska oförändrad men har långtifrån sovit en törnrosasömn i alla dessa år. Kulturen 1994, s. 146. På danska ön Møn finns dramatiska klippor, men även Slottet Liselund som sovit en törnrosasömn sedan 1700-talet. SvD 3 ⁄ 5 1998, s. 1.
SAOB
