SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖRNE 3rne2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TJÖRNE ɟœ3rne2, n.; best. -et; pl. -en (Arvidi 189 (1651) osv.) ((†) = Psalt. 58: 10 (öv. 1536), Atterbom SDikt. 2: 53 (1811)); förr äv. TÖRN, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(körne (kiö-, kjö-) 17481868. tjörne (tiö-) 1824 osv. törn (-öö-) 15261764 (: Surtörn). törn- i ssgr 1638 (: Törnbuske) osv. törn- i avledn. c. 1580 (: Törnachtig) osv. törne (th-) 1526 osv. törne- i ssgr 1526 (: törnetagge) osv.)
Etymologi
[fsv. thörne, thörn; jfr d. tjørn, tjørne, fvn. þyrnir (nor. nn. tyrner), feng. þyrne; avledn. av TORN, sbst.1]
1) om (individ l. art av det buskformiga) släktet Rosa Lin., törnros; äv. i allmännare anv., om andra växter med taggar, särsk. om (olika arter av) släktet Ononis Lin. (o. i denna anv. numera bl. ss. senare led i ssgrna BUSK-, PUK-TÖRNE); förr äv. om växten Prunus spinosa Lin., slån; äv. koll. (särsk. om kvistar l. grenar ss. ämne l. material till ngt). Sompt (av det sådda) föll ibla(n)d törne, och törnebuskana gingo medh vp, och förtrykte thet. Luk. 8: 7 (NT 1526). Dessa rosor, på törnen / Nästan så höga, som trädet, der örnen / Älskar att bygga. Atterbom 1: 133 (1824). (Lat.) Prunus .. spinosa, (sv.) Slån, Tjörne. Sahlén VenersbFl. 87 (1854). Bland snår af törne, ormbunk, caprifol. Ullman Capr. 22 (1905). (Lat.) Ononis rotundifolia .. (sv.) Tjörne. Sonesson HbTrädg. 754 (1926). En krans av törne. Ruin Gyckl. 149 (1934). — särsk. i utvidgad anv., ss. senare led i ssgr, om annan (art av) växt som (i fråga om taggighet) liknar l. erinrar om törne. — jfr BOCK-, GUL-, HAG-, HAVS-, JUDE-, KORS-, KRIST-, MYRTEN-, SAND-, SUR-TÖRNE m. fl.
2) om tagg på (l. från) växt av släktet Rosa Lin.; äv. allmännare, om tagg på (l. från) annan växt. OPetri 1: 85 (1526). På sjelfva grenarne (hos berberis) eller träna, växa hvita, skarpa och spitsiga törnen eller piggar, tre och tre. VetAH 1749, s. 62. Rosor med törnen som stannar kvar i händerna. Johnson DrömRosEld 113 (1949). Man tar ofta törnet ur en annans fot och sticker det i sin egen. Holm Ordspr. 346 (1964). — jfr SÖMN-TÖRNE.
3) i jämförelser l. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2, särsk. om ngt besvärligt l. skadligt l. smärtsamt o. d.; särsk. i förb. med tistel (se TISTEL, sbst.3 1 c slutet). 4Mos. 33: 55 (Bib. 1541). Osynligt Törne bähr the skönste Roser, / I Swan-hwit Hull dölgs tit stygste Frantzoser. Lucidor (SVS) 447 (c. 1670; uppl. 1997). Dhen som wil plåcka roser måste lijda törnet. Törning 18 (1677). Giftermålen hafwa ändå desz utom nog Törne med sig, utan at man behöfwer tilöka ännu större bitterhet. Ehrenadler Tel. 940 (1723). Emedan hatet är ett törne, som växer opp ur de döda djupen, men kärleken är lifvets blomma. Tegnér 4: 51 (1834; jub.uppl.). När skönheten kom till byn då var klokheten där, / då hade de bara törne och galla. Ferlin Goggl. 36 (1938). — jfr AVUNDS-TÖRN o. MISSTRÖSTS-, OLYCKS-TÖRNE.
Ssgr (i allm. till 1): A: TÖRN-BEKRÖNA. (törn- 1818 osv. törne- 18411878) (i poesi) törnekröna (ngn l. ngt); i sht i p. pf. Fridens Furste, Korsets Hjelte, / Nådens törnbekrönta Konung. Stagnelius (SVS) 2: 39 (1818). Modin Dikt. 132 (1878).
((1,) 2) -BESTRÖ. beströ (ngt) med törne(n); i sht i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3); i sht i p. pf., särsk. om väg l. bana o. d.; jfr -beså, -strö. Valerius 1: 202 (1831). Där fanns en telefon, en grå metallhylla med smala horisontella fack för räkningar och andra viktiga dokument på livets törnbeströdda stig. Nesser FallG 280 (2003).
-BESÅ. beså (ngt) med törne, i sht i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3); i sht i p. pf., särsk. om stig o. d.; jfr -beströ, -strö. Så törnbesådd är vår bana .. att den kanske icke är att beskratta, som med ifver slukar den droppe tröst, honom bjudes. Hjärne DagDrabbn. 70 (i handl. fr. 1804).
-BEVUXEN, p. adj. (numera bl. tillf.) bevuxen med törne, i sht i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3). Dygdens Törn-bewuxne wägar. Lindahl MenlöshT 8 (1749).
-BUSKE, förr äv. -BUSKA. (törn- 1638 osv. törna- 1608. törne- 1526 osv.) [fsv. thörnebuske] (vilt växande) buske av släktet Rosa Lin., törne; i pl. äv. om släktet; äv. allmännare, om buske med taggar. Luk. 8: 7 (NT 1526). Ser man några sparsamma buskar, är det antingen törnbuskar (Hagtorn, Slån, Rubi) .. eller på sumpiga ställen Pors och Wide. BotN 1843, s. 52. 2SvUppslB (1954; i pl., om släktet). En kvist från den gamla törnbusken vid brunnen, full med svarta nypon och taggar. DN 27⁄ 11 1987, s. 28. jfr kanel-törnbuske.
-BYSKE. (†) törnesnår; jfr byske, sbst.1 Kempe Graanen Dedic. 9 b (1675).
-BÄR. (törn- 16591907. törne- 16841773) (†) nypon. Franckenius Spec. E 3 b (1659). Wiström VäxtnDal. 4 (1907).
(1, 2) -FRI. (törn- 1819 osv. törne- 1964 osv.) (numera bl. tillf.) fri från törne(n) l. taggar, särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3). (Han) inträffade .. vid målet af sin, till det mesta, törnfria vädjobana, mätt af ära och år. 2SAH 9: 223 (1819). Den stunden, då Fatima låg för mina fötter, (står) bland mina minnen såsom en törnfri ros. Mellin Nov. 1: 88 (1846, 1865).
(1, 2) -FULL. (törn- 1795 osv. törna- c. 1535. törne- 15821852) [fsv. thörnefulder] (numera bl. tillf.) full av törne(n) l. taggar, törnig; särsk. dels om mark l. jord o. d., dels (bildl.) om väg l. stig o. d. OPetri 3: 551 (c. 1535). Ofruchtsamma och törnefulla iord. PErici Musæus 1: 60 a (1582). Pligtens bana för till fridens och ljusets hemvist, om vägen är aldrig så törnefull. Bremer Strid 34 (1840).
-HARV. (†) harv bestående av en harvställning med däri inflätade grenar av törne l. hagtorn; jfr ris-harv. Mullvadshögar och myrstackar utkastas antingen med en spade, eller spridas de genom användande af den s. k. törnharfven. Arrhenius Jordbr. 3: 140 (1861). Juhlin-Dannfelt (1886).
-HÄCK. (törn- 1735 osv. törne- 1732 osv.) häck av törnbuskar; jfr rosen-häck, törne-gärdsgård. Kolmodin QvSp. 1: 647 (1732). Att jag .. satte mig fast i en ogenomtränglig törnhäck. Atterbom Minn. 437 (1818).
-KRANS, -KRONA, -KRÖNA, -KVIST, -RIS, se C. —
-ROS. (törn- 1659 osv. törne- 16841791) (blomma av) buske tillhörande släktet Rosa Lin.; förr äv. (i pl.) om släktet. Franckenius Spec. E 3 b (1659). Nyss då jag skulle taga mig papper att skrifva till dig – fann jag den Törnros du gaf mig. Geijer Brev 15 (1809). 2SvUppslB 24: 538 (1952; i pl., om släktet). Det var den tiden när törnrosorna blommade, och det växte så mycket törnrosor alldeles bakom berghällen. Lindgren Mio 20 (1954). jfr räv-törnros.
Ssgr: törnros-blad. Warg 620 (1755).
-buske. Lind 1: 1283 (1749).
-girland. (numera bl. tillf.) Hon var helt hvit med en mörkröd törnrosguirlande på hufvudet. Solnedg. 4: 82 (1914).
-snår. Ekelöf Köp 56 (1938).
-ROSERI. [med anspelning på C. J. L. Almqvists Törnrosens bok] (numera mindre br.) drömmeri l. fantasteri l. svärmeri o. d. Almqvist SansKr. 30 (1851). Af ambrarök och saronsdoft / och fjärilsfjun och blomsterstoft, / törnroseri och oförnuft / jag känner fylld gemakets luft. Fröding Stänk 63 (1896). Östergren (1964).
-SKATA. zool. den till tättingfamiljen Laniidae hörande fågeln Lanius collurio Lin. (som ofta spetsar sitt byte på taggarna i en buske), vanlig l. allmän törnskata (jfr hanvark, nio-dödare); äv. dels (i pl.) om familjen, dels om (l. i namn på) andra arter av familjen (särsk. i uttr. rödhuvad törnskata (se röd-huvad, p. adj.2 c), svartpannad törnskata (se svart-pannad)). Gravander Buffon 3: 135 (1806). Utom det officiella namnet kallas .. (varfågeln) i Sverige: Större törnskata eller väktare. Ericson Fågelkås. 2: 14 (1907). Törnskatan, L. collurio, häckade 1924 i Avan. Västerb. 1939, s. 154. Törnskatorna omfattar ett 70-tal små eller medelstora arter, vilka lättast igenkännes på sin synnerligen grova näbb med kraftig hake och falklik tand innanför spetsen. DjurVärld 10: 445 (1963). jfr scharlakans-törnskata.
Ssgr (zool.): törnskat-, äv. törnskate-hane. Kolthoff DjurL 16 (1899).
-unge. Rosenius Naturst. 55 (1897).
-SKOG. (törn- 1749 osv. törne- 1538 osv.) törnesnår (jfr törne-dunge); förr äv. om viss i tropikerna förekommande skogstyp. (Lat.) Uepretum .. (sv.) törneskogh. VarRerV 57 (1538). Törnskogen liknar savannskogen, men är ännu mera xerofil än denna, mycket rik på underskog och smalstammiga lianer, mer fattig på örter. Tärnlund TropUrskog 11 (1927).
-SMYG. (†) törnsångare. Sundevall o. Kinberg 62 (1856). 2NF (1920).
-SNÅR, se C. —
-SPLITTER. (†) jfr splitter, sbst.2 2, o. -tagg. Cardinalen St. Antonius, som alltidh hafft ett leijon medh sigh, uthur hwilkens foot han dragit en törnsplitter. KFÅb. 1912, s. 394 (1703).
-STIG, se C. —
(1, 2) -STRÖ. (törn- 1808 osv. törne- 1872 osv.) törnbeströ (ngt); i sht i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3); i sht i p. pf., särsk. om väg l. stråt o. d.; jfr -beså. 2SAH 5: 97 (1808). Samvetsgrant och pligttroget gick Fåhræus sin törnströdda väg fram. Wieselgren Bild. 545 (1884, 1889).
-SÅNGARE. zool. fågeln Sylvia communis Lin.; jfr -smyg o. grå-sångare. Holmgren Fogl. 121 (1866). Röken bolmar tjock och svart från brandförsvarets övningsområde på berget, där törnsångare och rörsångare kvittrar i nyponbuskarna om våren. GbgP 19 ⁄ 4 1998, s. 64.
-TAGG, förr äv. -TAGGE. (törn- 1738 osv. törne- 1526 osv.) [fsv. thörnetagger] om tagg på (l. från) växt av släktet Rosa Lin.; äv. oeg., om tagg på (l. från) annan växt; särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr törne 3); jfr -splitter o. rosen-tagg. Ath ther en törnetagge stinger honom, boordhe tich aff retto wara stungen medh hundradhetwsendt törner. OPetri 1: 85 (1526). Wildtijstelen är ett gröönt Trää, hwilket hafwer ett mechta glittrande Lööff, och kring om thet samma hwasse Törnetaggar. Mollet Lustg. D 3 b (1651). Rosenbusken hafwer törnetaggar. Münchenberg Scriver Får. 116 (1725). Finland .. skulle blifva en ständig törntagg i Rysslands sida, bestämd att plantera upproret vid dess gräns. Topelius 23: 218 (1877).
-TRÄD, se C. —
((1,) 2) -ÄPPLE. (†) spikklubba (se d. o. 2 a). Franckenius Spec. D 3 b (1659). Serenius Kkkk 3 b (1757).
B (†): TÖRNA-BUSKE, -FULL, se A. —
-KRONA, se C.
C: TÖRNE-BEKRÖNA, -BUSKE, -BÄR, se A. —
-DUNGE. (†) törnesnår; jfr törn-skog. Linc. Llll 6 a (1640). Comenius OrbPict. 93 (1683).
-FRI, -FULL, se A. —
-GÄRDSGÅRD. (†) törnhäck. Lind 1: 549 (1749).
-HÄCK, se A. —
-KRANS. (törn- 1857 osv. törne- 1703 osv.) krans av törne; särsk. om den krans av törne som Jesus enl. den bibliska berättelsen bar vid korsfästelsen (äv. bildl.; jfr törne 3); jfr -krona. Brenner (SVS) I. 1: 14 (1703). Kring den törnekrans, som vi själfva flätat åt oss genom egna synder och brister, hvälfver sig ej någon martyrgloria. Billing Betr. 409 (1907). Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: ”Här är mannen.” Joh. 19: 5 (Bib. 1999).
-KRONA. (törn- c. 1715 osv. törna- 1526. törne- 1526 osv.) [fsv. thörnekrona, thörnkrona] törnekrans; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr törne 3). (De) wridho samma(n) ena törnekrone, och satte på hans huffwudh. Mat. 27: 29 (NT 1526). Det av åtta års krig utmattade Kina har nog av egna bekymmer och får .. vara med på grund av tyngden i sina lidandens törnekrona. SvD(B) 1945, nr 246, s. 4. särsk. i l. ss. namn på vissa växter l. djur som i fråga om taggighet liknar l. erinrar om en törnekrans. α) i uttr. Kristi törnekrona, dels om växten Euphorbia milii Desmoul., dels om växten Gleditsia triacanthos Lin., korstörne (se d. o. 2). Euphorbia splendens (Milii) (dvs.) Kristi törnekrona. Hylander PrydnV 45 (1948). Kristi törnekrona .. (dvs.) annat namn på växtarten korstörne. NE 11: 440 (1993). β) om sjöstjärnan Acanthaster planci Lin. FoFl. 1970, s. 225. Törnekrona kan bli upp till 60 cm i diameter och har vanligen 14 armar. NE (1995).
-KRÖNA, -ing. (törn- c. 1715 osv. törne- 1674 osv.) [jfr fsv. thörnekrönilse] förse (ngn, i sht Kristus, l. ngns huvud l. hjässa o. d.) med törnekrona; särsk. i p. pf.; jfr törn-bekröna. Sylvius Mornay b 4 a (1674). Jesus Christus med sin hudflengda kropp, med sitt törnekrönta hofwud. Swedberg SabbRo 759 (1688, 1710). Jesu tillfångatagande, Judas’ förräderi, gisslingen och törnekröningen behandlas i bildserier med passionshistorien till tema. Stenberg KyrkSkrud 270 (1950).
-KVIST. (törn- 1852 osv. törne- 1541 osv.) [fsv. thörneqvister] jfr kvist, sbst.1 1, o. -ris. Itt ordspråk vthi ens dåras munn, är såsom en törnequist then vthi ens drockens manz hand stinger. Ordspr. 26: 9 (Bib. 1541). Och detta är det tecken / som oss med seger når: / en törnekvist från häcken / som skimrar i ditt hår. Lagercrantz EndSomm. 64 (1937).
-RIS. (törn- 1860 osv. törne- 1675 osv.) [fsv. thörneris] (numera bl. tillf.) (ris av) törne; förr äv. i uttr. Kristi törneris, om växten Rhamnus paliurus Lin.; jfr -kvist. The små spetzige Taggarna som på Törne-rijsz wäxer. Lindh Huuszapot. 163 (1675). Christi Törnerijs. Rudbeck D. Ä. HortBot. 84 (1685). Tag törneriset / och drif dem ut att hungra och arbeta, / ty dem är ingen plats i paradiset. Karlfeldt FlPom. 25 (1906).
-ROS, -SKOG, se A. —
-SNÅR. (törn- 1884 osv. törne- 1725 osv.) vegetation av taggiga buskar (i sht rosenbuskar l. slån l. hagtorn o. d.); äv. bildl., om ngt svårgenomträngligt l. besvärligt o. d. (jfr törne 3); jfr snår, sbst.1, o. -dunge o. törn-byske, törnros-snår, törn-skog. Likasom ett slags åker, tå han en lång tid ligger öde och obrukad, blifwer omsider med törnesnår, buskar och trä hel och hållen öfwerwäxter. Münchenberg Scriver Får. Föret. 9 b (1725). Juridiska törnesnår. Expressen 25 ⁄ 1 1998, s. 27.
-STIG. (törn- 1813 osv. törne- 1732 osv.) i sht i bildl. anv.: törneväg. Kolmodin QvSp. 1: 661 (1732). Det ensamma moderskapets törnestig. Expressen 13 ⁄ 10 1994, s. 33.
-STRÖ, -TAGG, se A. —
(2) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. (törn- 1756 osv. törne- 1746 osv.) träd med taggar; särsk. [jfr motsv. anv. av eng. thorn-tree] om träd av släktet Acacia Mill. Roman Holbg 57 (1746). Det väldiga törneträdet står utanför det klassiska New Stanley Hotel (i Nairobi). DN 21 ⁄ 6 1992, s. C3.
-VÄG. särsk. bildl.: svår l. mödosam l. besvärlig väg l. bana o. d. (jfr törne 3); jfr -stig. Jag har ej sluppit ur et sorgeswall, / Förän jag qwäls af annor art af plågor; / Och törnewägen wil ej blifwa all. Nordenflycht QT 1748, s. 94.
Avledn.: TÖRNIG, adj.1, förr äv. TÖRNOT, adj. (-ig (-ck, -gh) 1620 osv. -og 1746. -ot (-tt) 15821675) [fsv. thörnogher] om mark l. område: full l. kantad av törne (l. törnbuskar); äv. om växt (l. samling av växter): försedd med l. full av taggar; särsk. mer l. mindre bildl. Ena törnotta ökn, ther ingen godh frucht, vthan alt torne och tistel wexa. PErici Musæus 2: 105 b (1582). En Hwsfadher haffuer kärt ett trää, när thet bäär honom godh Frucht, oanseedt ehuru törnickt och hwast thet är. Leuchowius Zader 323 (1620). At den Wägen är smaal, trång, törnot och hwaszsteenig som leeder til Saligheeten. Kempe Graanen A 6 a (1675). Tätt vid kamelmarknaden var en rätt stor törnig inhägnad och der innanför försåldes nötboskap, får och getter. SD(L) 1902, nr 527, s. 2.
Avledn.: törnighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara törnig. Serenius Fff 2 b (1734).
Spoiler title
Spoiler content