publicerad: 2010
TÖVA tø3va2, v. -ade (Apg. 20: 6 (1526) osv.) ((†) pr. sg. akt. -er HH XXXIII. 2: 61 (1549), UHiärne Suurbr. 117 (1679); pr. 2 pers. pl. akt. -er Carl IX Rimchr. 41 (c. 1600); pr. sg. pass. -es OxBr. 5: 28 (1613). — imper. 2 pers. sg. töv CupVen. C 4 a (1669), LejonkDr. 87 (1689); imper. 2 pers. pl. töver Jer. 4: 6 (Bib. 1541). — ipf. sg. -de Hund E14 323 (1605), Björkman (1889)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Helsingius Ii 8 b (1587)), -NING (†, Bureus Nym. 9: 8 (1637), Lagerbring 1Hist. 5: 13 (1786)).
Ordformer
(förr äv. th-, -f-, -ff-, -ffu-, -ffw-, -fu-, -fv-, -fw-, -w-)
Etymologi
[fsv. töva; jfr fd. tøffue, tøwæ (d. tøve), mnl. toeven (nl. toeven), fris. toevje; sannol. av mlt. toven, vänta, dröja, hindra; trol. av ljudsymboliskt ursprung (jfr Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr BETÖVA, FÖRTÖVA]
1) (†) stanna kvar l. uppehålla sig l. dröja kvar l. vänta (ngnstans); äv.: göra ett uppehåll l. stanna upp (ngnstans); jfr FÖRTÖVA 1. (Han ombads) at tala wpa he(n)nes sak ept(er) th(et) ho(n) kwnde eÿ h(e)r saa længe tøffwa. OPetri Tb. 8 (1524). Att her erich trolle må töffua ther neder i landit til påska. G1R 5: 45 (1528). Skipsfolcket (skall) töfwa i Skiparens Tienst til thes han kommer hemm, thädan han vthseglat war. Siöl. 1667, Skipm., s. 25. Erkebiskopen Gustaf Trolle, tordes ej töfwa förrän i Stockholm. Celsius G1 1: 96 (1746). Lättfärdig kärleks-lust wid et wil sällan töfwa; / Han älskar skiftas om, och flera nöjen pröfwa. Kolmodin QvSp. 2: 570 (1750). Bååth Gudrun 90 (1900). — jfr BE-, EFTER-TÖVA.
2) (ngt ålderdomligt) dröja l. vänta (med ngt l. med att göra ngt); äv. närmande sig bet.: tveka; jfr FÖRTÖVA 2. Hwadh töffuar tu?, Statt vp och loth tigh döpa. Apg. 22: 16 (NT 1526; Bib. 1999: Tveka inte!). Her Steen .. töffuade .. för lenge med then hielp som han skulle göra them som i Finland woro. OPetri Kr. 286 (c. 1540). Kommer någon sedan Gudstjensten är begynt, han töfwe til des publicum Ministerium är ändat. Wallquist EcclSaml. 1–4: 267 (c. 1645). Man kände (vid byggandet av Uppsala domkyrka) mycket väl till orgelmusikens värde för höjande av gudstjänstens högtidlighet och tövade säkerligen icke med att tillgodose behovet därav. KyrkohÅ 1935, s. 51. Sin vana trogen att noga bevaka näringsmöjligheterna tövade tenngjutarna ej länge att söka rädda sitt tvåstämplade tenn. Löfgren TenngjHT I. 3: 109 (1950). När grönsångaren kommit är sommaren här. Det finns visserligen några eftersläntrare som tövar fram till slutet av maj månad. DN 23 ⁄ 5 1998, s. D4. — jfr AV-TÖVA o. O-TÖVAD.
3) (†) vänta på l. invänta (ngn l. ngt); äv. intr., i uttr. töva efter l. på ngn l. ngt, vänta (på ngn l. ngt); jfr FÖRTÖVA 5. Tu (behöver) inthet länger töffwa effther ossz, vthan skynda tich in ått Wasbo. G1R 16: 34 (1544). Jagh skal honom här lijtet töfwa, / Och höra hwadh han hafwer säya. Brasck FörlSon. H 3 b (1645). Effter godh Maath och from Hustrw, töfwar man intet för länge. Grubb 292 (1665). Börk Darius 1 (1688: på). Nu will Iag ensam siälf mitt satta Öde töfwa, / Nu blir min Enslighet min ägne tankars tålk. LejonkDr. 148 (1688). Hesselius FruentSp. 74 (c. 1710).
4) (ngt ålderdomligt) opers.: dröja (så l. så länge) (innan ngt sker); särsk. negerat; förr äv. dels i pass. närmande sig dep., dels utan formellt subj.; jfr DRÖJA 8. Är thet så, att barn blifwer siukt födt, att ther medh icke kan så länge töfwas att thet aff Presten döpt warder, så hålles ther medh effter som uthi then Swenske Kyrkioordningen om nödhdoop förmäles. Lagförsl. 264 (c. 1606). Sedan (hertig) Karl med flottan väl seglat ifrån Finland, töfvade icke länge att Arvid Stålarm kom ned ifrån Tavastskogarne. Afzelius Sag. VIII. 1: 68 (1856). Det tövade inte länge, förrn man började rivas så smått om den ännu oskjutne björnens skinn. Siwertz Eld. 354 (1916). Det tövade icke, förrän man allmänt började skräna efter mat. Helmfrid Holmen. 77 (1954).
Avledn.: TÖVAN, r. l. f. [fsv. tövan] till 2: dröjsmål l. väntan; särsk. i uttr. utan tövan, utan dröjsmål; äv. närmande sig bet.: tvekan. Wthan al töfwan ok försymelse. G1R 1: 101 (1523). (Det blev) beslutat att vi utan tövan skulle samla ihop Asbjörns ägodelar och föra dem till kyrkan. Lindström Österhus 124 (1952). Just nu märks .. en viss tövan och villrådighet. Expressen 24 ⁄ 10 2005, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content