TANNALBIN tan1albi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. tannalbin, fr. tanalbine, nylat. tannalbinum; till TANNIN o. lat. albus, vit, med (det i kemiska benämningar vanliga) suffixet -in]
(i fackspr., i sht farm. o. kem.) om förening av garvsyra o. enkla proteiner (albumin); äv. om av sådan förening bestående medicinskt preparat med vävnadssammandragande verkan. Lindgren Läkem. (1902). Tannalbin är ett .. med garfsyra beredt ägghvittannat, som, afsedt att resorberas först i tarmen, genom särskild behandling gjorts svårlösligt i magsaften. KommentSvFarm. 1156 (1905). Tannalbin .. bildar ett ljusgult, olösligt pulver utan lukt och smak samt användes som tarmadstringerande medel vid diarré och kronisk magkatarr. Kjellin (1927). Krook Handköpsben. (1951).
