SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TAPIR tapi4r, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. l. port. tapir, av tupí tapira]
om ett till familjen Tapiridae hörande (o. i Syd- o. Centralamerika samt i Sydostasien levande), uddatåigt hovdjur med kort snabel; i pl. äv. (zool.) om familjen. Vi besågo först ett menageri, hvarest utom en leopard .. äfven anmärktes en tapir. MoB 1: 218 (1772). En ung tapir, som rynkade lustigt på sin korta snabel. Melin AndÖstsluttn. 38 (1931). Schabraktapiren eller malajiska tapiren (Tapirus indicus Cuv.) är större än de amerikanska. DjurVärld 14: 53 (1960). NE (1995). — jfr SCHABRAK-TAPIR.
Ssgr: TAPIR-FÖL. De före zebra-stadiet levande .. för-förhästarne, såsom tapir-fölen än i dag visa, torde ha ägt en färgteckning med ljusare längsstrimmor eller till längsstrimmor ordnade fläckrader. FoFl. 1926, s. 56.
-UNGE. SAOL (1900).
Spoiler title
Spoiler content