[jfr t. tardiv; av fr. tardif, av senlat. tardivus, bildning till lat. tardus, långsam (se TARDERA)]
1) (†) långsam, slö; sent mogen. Jag wet intet om han är så qwik, som sägas will; ty hans anletes bygnad utmärcker något tardiff. MennanderBr. 2: 704(1743). Tardif, (dvs.) senfärdig, långsam. Pfeiffer(1837). Ekbohrn(1904).
2) med. om sjukdom i fråga om förlopp: långsam, som långsamt utvecklar sig. Psoriasis och de tardiva syphiliderna hafva tyckts mig bättre vika för salvor af zinkchlorid eller calomel. UpsLäkF 1869—70, s. 305. (Professorn) .. sysselsatte sig huvudsakligen (i ett föredrag) med de tardiva encefalopatierna. Bergstrand SvLäkS 420(1958).
SAOB
