TELEFONI tel1efoni4, äv. -fω -, r.; best. -(e)n.
Etymologi
[jfr d. telefoni, nor. telefoni, t. telefonie, ä. t. äv.: telephonie, eng. telephony, fr. téléphonie; avledn. av TELEFON]
(i sht i fackspr.) om vetenskap(en) l. lära(n) om överföring av ljud, särsk. tal, medelst elektriska signaler l. radiosignaler mellan två l. flera telefoner; äv. i konkretare anv., dels om telefondrift l. -verksamhet, dels (o. i sht) om sätt l. teknik för sådan överföring. Trådlös telefoni. UB 2: 476 (1873). BonnierKL (1927; om verksamhet). Om också Ericsson ej gjort några epokgörande uppfinningar inom telefonien, har dock otvivelaktigt hans verksamhet varit av stor betydelse för dess utveckling. TT 1927, Allm. s. 34. Professorer .. i telegrafi o. telefoni. SvStatskal. 1939, s. 707. På internationella samtal blir det mycket billigare än vanlig telefoni .. säger Nicholas McNolty, expert på Internettelefoni. RådRön 1998, nr 3, s. 18. — jfr MULTIPLEX-, RADIO-, SELEKTOR-TELEFONI. —
Ssgr (i fackspr.): TELEFONI-FREKVENS. frekvens l. svängningstal för trådlös telefoni. Möjligheterna till lokalisering ökar med att moderna pejlapparater för fartyg alltmer utrustas för mottagning även på telefonifrekvenser. SvD(A) 8 ⁄ 1 1960, s. 17. —
-KANAL. om kanal l. frekvensband (dvs. område omfattande vissa, medelst siffror angivna frekvenser) för telefoni via kabel l. radio. Kombineras (radiolänk)stationen med bärfrekvensapparat kan flera telefonikanaler upprättas. Armésold. 63 (1962). —
