TELEOLOGISK -lå4gisk, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. teleologisch, eng. teleologic, fr. téléologique; till TELEOLOGI]
i sht filos. som avser l. gäller l. grundar sig på l. har samband med teleologi(n); särsk. i uttr. teleologisk etik, etik enligt vilken en handling bedöms efter dess konsekvens l. ändamålsenlighet. Hammarsköld KonstH 40 (1817). Det teleologiska (fysiko-teologiska) beviset (för Guds existens), som från världens (naturens) ändamålsenlighet sluter till ett världsskapande förnuft, en vis upphofsman till världen. Fehr Und. 14 (1894). Denna teleologiska filosofi dominerade Aristoteles’ naturvetenskapliga tänkande och satte sin prägel på all västerländsk naturforskning under två årtusenden. Gerholm NatFilFys. 25 (1971). Teleologisk etik .. detsamma som konsekvensetik. NE (1995).
