[sannol. af ett icke anträffadt t. dennich l. (med högtysk begynnelsekonsonant) tennich, afl. af t. tenne, loge, tröskplats, botten i bokverk, fht. denne, tenne; jfr holl. denne, golf, (sädes-)vind o. d., i ä. holl. äfv. tröskgolf]
(†) bergv. boksula af hopstampad sten o. malm. En så kallad Tennick eller botten af bärg. A. v. Svab i VetAH 1763, s. 313. Vid några Bokverk brukas ingen Tackjärnssula, utan Bokningen sker endast på instampad sten och malm, som då Dennich, eller Tennich, kallas, eller på träsula. Rinman 1: 289(1788).
