SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DENOMINATIV (om uttal se DENOMINATIV, sbst.), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. denominative, fr. dénominatif, af senlat. denominativus (Priscianus), öfv. af gr. παρώνομος (senlat. paronymus hos Diomedes), af παρά, från, o. ὄνομα, namn, här i bet.: nomen]
språkv. som är afledd af ett nomen (l. en nominalstam); jfr DENOMINATIVISK; motsatt DEVERBATIV, adj. Ett substantiv, hvaraf sedan ett denominativt ord uppstått. Richert Kons. ljudl. 338 (1866). Denominativa adjektiver. E. Hellquist i Ark. f. nord. filol. 7: 18 (1891). Tamm Avl.-änd. hos sbst. 19 (1897).
Spoiler title
Spoiler content