[jfr t. terzett, eng. terzetto, tercet, fr. tercet; av it. terzetto, avledn. av terzo, tredje, av lat. tertius, dets. (se TERTIA, adj.)]
1) i sht mus. trestämmigt sångstycke, avsett för utförande med en sångare i varje stämma, med l. utan ackompanjemang; äv. om ensemble bestående av tre sångare (jfr TRIO); förr äv. om trestämmigt instrumentalt musikstycke. Terzett för trenne Fagottor. DA 1808, nr 62, s. 3. Tersett .. Trestämmigt musik- eller sångstycke. Dalin(1854). Hvad duetten är för två, är terzetten för tre .. röster. Bauck 1Musikl. 2: 112(1871). Sång av Terzetten Systrarna Cassati. Söderström Upps. 108(1937). — särsk. (†) i mer l. mindre oeg. anv., om grupp av tre personer l. företeelser o. d. Under vägen träffade han majorskan Pratmejer och borgmästarinnan Sliddersladder och följde med dem hem, och denna uppbyggliga tersett af storpratare skiljdes inte åt förrän kl. 5 på eftermiddagen. Kexél 1: 200(1789). Vansinnet (i Shakespeares Kung Lear) har sin berömda tersett, den förstälda, den verkliga och den professionella galenskapen. NordRevy 1895, s. 9.
2) (numera mindre br.) strof (se d. o. 2) bestående av tre rader; jfr TERZIN. Wid slutet af sista Terzetten blottar .. (poesins gudinna) hela swärdet, swänger det tre gånger öfwer hufwudet och går. Polyfem I. 49—52: 15(1810). I regeln var sonettens versmått alexandrinen och rimmen omväxlande manliga och kvinnliga, i kvadernarerna oftast — men icke alltid — abba abba, i terzetterna mycket varierande. Castrén StormaktstDiktn. 201(1907). NE 18: 195(1995).
SAOB
