TESAURUS, äv. THESAURUS tesa4urus l. täs-, l. -a͡ω4-, r. l. m.; best. -en, pl. -ar (SAOL(1986)). Anm. Ordet påträffas i det äldre beläggmaterialet sällan i böjda former, men i förekommande fall verkar den till den gr.-lat. grundformen bildade pl. thesaurer ha föredragits (Leopold 6: 93(1803, 1833), SvLittFT 1834, s. 347).
Ordformer
(tes- 1972 osv. thes- 1803—1939)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. thesaurus; av lat. thesaurus, skatt(kammare), förvaringsrum, förråd; av gr. ϑησαυρός, dets., av ovisst ursprung. — Jfr DRÄTSEL, TESAURERA]
1) (†) samling, samlingsverk. Hjalmars Saga .. efter Peringskölds träskurna upplaga inryckt i en af Europas lärda historiska Thesaurer. Leopold 6: 93(1803, 1833). Thesaurus .. samling af tänkespråk, ordspråk, o. s. v. Ekbohrn(1868).
2) om ordbok l. förteckning o. d. som redovisar ord ordnade efter betydelse l. inom ämnesområden, begreppsordbok; förr äv. om större alfabetiskt ordnad ordbok. Thesaurus .. innehållsrik ordbok. Ekbohrn(1868). Den moderna typen av storlexikon, thesaurus, är icke blott ordförklarande utan skänker även stort utrymme åt formförråd, syntax och etymologi. NFMånKr. 1939, s. 557. Textilteknisk tesaurus. (1972; boktitel). NE(1995).
