THESPISKÄRRA täs3pis~ɟær2a, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. thespis-karre, t. thespiskarren; ssg av namnet på den forngrekiske skalden Thespis, enl. traditionen tragediens skapare, som reste omkring med sitt teatersällskap o. använde vagn l. kärra ss. scen, o. KÄRRA]
kärra l. vagn o. d. använd ss. transportmedel för teatersällskap l. ss. scen; äv. (skämts.) i utvidgad l. bildl. anv.; i sht i sg. best., om kringresande teatersällskap l. teater(scen). När det är fråga om dramats uppkomst-historia, får man rätt ofta höra talet om ”Thespis-kärran”. Andersson GrDram. 4 (1885, 1910). Efter Kristi död hade världens historia flyttat sin Tespiskärra från Medelhafvet och österut. Strindberg HMin. 1: 257 (1905). (Han) hade sjunkit ner till tredjeklassclown på en landsbygdens Thespiskärra. Lo-Johansson Zig. 167 (1929). Tespiskärran rullade vidare med en viss framgång. Johnson Minns 69 (1952). Malmögruppen Almaviva är sommarens resande operasällskap. Som antikens Thespiskärra fungerar ett lastbilsflak. Expressen 9 ⁄ 8 1993, s. 28.
