SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLBÖRDLIG l. TILLBÖRDELIG, adj.; adv. -EN.
Ordformer
(-bordelig 1536. -bördelig 15551564 (: otilbördeligen). -bördlig 15451631 (: otillbördligen))
Etymologi
[fsv. tilbyrdheliker; sannol. ombildning av TILLBÖRLIG]
(†) tillbörlig (se d. o. 3). Ps. 1536, s. 95. Th(e)r Peter v. Åken någet med them erffve scall, wår(e) tilbördeligit att Göstaff .. och hans bröder gåffve ho(nu)m the jordegodz, som the erfft haffve efft(er) theris mod(er). Teitt Klag. 268 (1555). Vm .. Isac Nilsson sigh .. troligen och tilbördligen hade förhollit. HH XIII. 1: 118 (1564). — jfr O-TILLBÖRD(E)LIG.
Spoiler title
Spoiler content