TILLFÅNGATAGA tilfåŋ3a~ta2ga l. (o. utom i högre stil numera i sht) TILLFÅNGATA tilfåŋ3a~ta2, v. -tager l. -tar, -tog, -tagit, -tagen (se för övr. TAGA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Atterbom Minn. 225(1817)), -NING; -ARE (se avledn.).
ta fast l. gripa (ngn) o. göra till fånge, ta till fånga; jfr FÅNGE 1 c, TAGA, v. I 4 a α. PT 1791, nr 87, s. 2. Såväl stridande som icke stridande .. hafva, därest de tillfångatagas af fienden, rätt att behandlas såsom krigsfångar. Tingsten o. Hasselrot 81(1902). Plötsligt trängde sig fem maskerade .. män in i bostaden .. De var beväpnade med pistoler och yxor och tillfångatog paret. Expressen 11 ⁄ 11 1999, s. 6.— särsk. bildl.; jfr FÅNGE 1 cslutet. Geijer I. 5: 72(1811). Icke finnes .. / Den .. / Som en hjeltes plågor kände, / Som hans värk tillfångatoge, Som hans smärtor stilla kunde. Collan Kalev. 1: 103(1864). (Jag måste) neka åtskilligt, hvars sanning .. jag tycker vara mig klar och tydlig, hvilket kallas att tillfångataga sitt förnuft under din lydnad. Wikner Tank. 236(1872).
Avledn.: TILLFÅNGATAGARE. (numera bl. tillf.) person som tar l. tagit (ngn) till fånga. Nyblom Twain 2: 79(1874). (De) började att tum för tum krypa bort från sina sovande tillfångatagare. Renner Roberts Nordv. 212(1938). Rymmaren .. fördes av sina tillfångatagare till fångvårdsanstalten. GHT 21 ⁄ 6 1955, s. 14.
