[sv. månsing čalla, angiva, anmäla (Landsm. 70(1910)), sv. romani tjalla, förråda (Ridderstad Samv. 1: 3(1851)); jfr sv. slang tjalla, upptäcka, skvallra (Landsm. 121(1950; i handl. fr. 1847)); av romani xaljaráv, bedraga, till den rot som föreligger i sanskr. chal-, lura; jfr romani xalo, icke-rom, bedragare, sanskr. chalin, bedragare, o. romani xaló, bedräglig]
(vard.) avslöja ngt l. skvallra; lämna upplysning (i sht om brott l. kriminell handling till auktoritet l. myndighet), ange ngn. SvD(A) 16 ⁄ 5 1933, s. 7. Det måste vara någon i byn som tjallat, polisen kan aldrig ha pejlat in oss, säger (radioamatören) ”Black Peter”. DN(B) 3 ⁄ 6 1952, s. 10. Sätt igång och tjalla du, jag har ingenting att dölja. Lange Vitklädd 214(1967). Douglas skulle inte tjalla för rektorn, det skulle bara resultera i mer stryk och förmodligen skulle rektorn inte tro honom. Lindroth IngaÄnglar 28(1995).
Avledn.: TJALLARE, m. ⁄ ⁄ ig. [sv. slang tjallare (NysvSt. 14: 69(1934))] (vard.) person som (av fri vilja l. mot betalning) tjallar, angivare. Expressen 25 ⁄ 8 1946, s. 28. Det verkar som om nån tjallare ger snutarna ett tips. Mezzrow o. Wolfe Dans 277(1953). Även de barn som själva inte fuskar kan livligt avnjuta fuskhistorier om de inte är tjallare till naturen. Hedberg VKind. 255(1954). En betald tjallare sprang runt och hittade på fantastiska våldshot. Guillou Coq 130(1986).
SAOB
