SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJOMME ɟωm3e2, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom nor. tjommi(s), kjåmmi(s) sannol. av eng. chummy, kamrat, avledn. av chum, sannol. kortform i studentslang för chamber-fellow, rumskamrat]
(vard.) om l. till mansperson: kamrat l. ”kompis”; äv. (stundom med negativ bibet.): ”kille” l. ”snubbe”. Lämpis skötte sig som en hel karl! Det är en renhårig tjomme. Holmström Däck 210 (1927). Hördududu, tjomme! Johnson Slutsp. 317 (1937). Tjommarna står inte att känna igen .. unga gentlemän, idel tuffa guys i om inte lyxförpackning så dock snyggt fodral och utan sorgkanter. GHT 16 ⁄ 3 1962, s. 10. En tjomme, som hette Bert Karlsson, (presenterade) sin drömregering i Hänt i veckan. SDS 23 ⁄ 1 1994, s. B4. Vi föräldrar pratar med varandra för att ha koll på vad som händer. Alla undrar ju vad det är för en tjomme. Expressen 23 ⁄ 1 2003, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content