TORERO tore4ro, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n, pl. -er (SAOL(1950) osv.) l. -r (SAOL(1973) osv.), äv. -s (WoJ (1891) osv.).
Etymologi
[jfr t., eng., fr. torero; av sp. torero, av lat. taurarius, tjurfäktare, avledn. av taurus, tjur (se TJUR)]
i fråga om utländska förh.: professionell tjurfäktare; jfr TOREADOR. Ekbohrn 395(1868). Jag är torero, tjurfäktare, och inget annat, säger Cristina (Sanchez) alltid, och avvisar alla feminina böjningar av yrkestiteln. Expressen 14 ⁄ 7 1996, s. 48. Folk applåderar befriat. Tjuren flyttar blicken mellan muletan och toreron – det tycks som om den är för intelligent för att delta i en tjurfäktning. DN 22 ⁄ 6 1997, s. B2.
