TORNEDALING to3rne~da2liŋ, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[avledn. av ortnamnet TORNEDALEN]
person som bor i l. härstammar från Tornedalen. Böök ResSv. 229(1924). Torndedalsfinskan – eller meänkieli med tornedalingarnas egen term – har omkring 50 000 talare. SvD 22 ⁄ 2 1998, s. 19.
