publicerad: 2006
TORTERA torte4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.). Anm. I ä. tid är ordet tillfälligt belagt dels i bet. 1, dels (i formen torturera) ss. lån från fr. i bet.: förvanska, vantolka (jfr Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). Om han hade någon factor, då ville han, att alle mästare i värden honom torterade. RP 12: 251 (1647). Femtonhundrade versar .. alle med högsta konst recueillerade, imiterade, estropierade, torturerade utur Voltaire. Thorild (SVS) 3: 200 (1792).
Etymologi
1) utsätta (ngn) för tortyr (se d. o. 1); jfr MARTERA, PINA, v. I 1, o. anm. ovan. Han torterades men bekände ändå inte. Lindfors (1824). När en bödel torterar ett inqvisitionsoffer. Almqvist Amor. XXXVI (1839). Ryssarna skulle genast tortera alla fångna bergsbor till döds, om inte attentatet blev förhindrat. Johnsson Essad Kauk. 139 (1931). Oförmögna att hjälpa de arma, som av Hitlers horder dödades, gasades och torterades ihjäl. Martinson BakSvenskv. 174 (1944). Ju fler man torterar, desto fler värdefulla upplysningar bör man kunna pressa fram. NordMed. 1973, s. 217. Polisen .. torterade fram erkännanden från flera gripna. Expressen 11 ⁄ 1 2003, s. 10.
2) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv. av 1: utsätta (ngn) för tortyr (se d. o. 2) l. (psykisk) misshandel l. (intensivt) obehag o. d., plåga; äv. med refl. obj.; jfr MARTERA a, c, PINA, v. I 3, 4. Virgilius torterar sig för att åt .. (Augustus) versificera en genealogi, som börjar i Olympen. Hedin Ludv14Tid. 5 (1895). Efter tre och ett halvt års torterande plågor och dessförut tio års svår magsjukdom kan jag ej ha långt kvar. 3SAH LVIII. 2: 417 (1902). Man torterar varandra med ord, tankar, suggestioner. Lamm StrindbgDram. 1: 342 (1924). Melewis .. skiljer sig från alla andra dervischsekter såtillvida som de inte söker tortera och förstöra kroppen utan i stället arbetar på dess utveckling, dess växt. Dahl Forbes Kvinn. 302 (1935). Att kunna torteras av en självkritik. Werin Ekelund 1: 356 (1960). Med min bakgrund, där jag torterat kroppen fem timmar om dagen på ett gym. Expressen 22 ⁄ 6 1997, s. 34.
Avledn.: TORTERARE, m. ⁄ ⁄ ig. särsk. till 1: person som torterar l. pinar l. misshandlar ngn. Dessa galärslavarnas djävulska torterare kände sin plikt. Stenelid KlarStjärn. 311 (1949). Anm. Tillf. förekommer i samma bet. äv. tortyrist (avledn. av tortyr) o. tortör. SvD(B) 23 ⁄ 2 1946, s. 3 e (: tortyrist). AB 11 ⁄ 2 1967, s. 4 (: tortören).
Spoiler title
Spoiler content