TRÄULLIT träuli4t, r.; best. -en.
Etymologi
[sannol. bildat till TRÄ-ULL med den i ämnesnamn vanl. ändelsen -it (jfr MASONIT)]
(i fackspr.) material bestående av träull, cement o. vatten (för tillverkning av plattor o. d.); äv. i individuell anv., om sådan platta. Träulliten består av prima granvirke, som hyvlas till spånor och blandas med cement. SvD(A) 23 ⁄ 3 1946, s. 12. Kakelbeklädnader isoleringar träullit golvbeläggningar taktäckn(ingar). SvD(A) 11 ⁄ 2 1966, s. 1 (i annons).
SAOB
