SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2008  
TRÄ trä4, sbst.1, n.; best. -et (SthmSkotteb. 44 (1540) osv.), äv. (numera bl. vard.) -t (Grubb 142 (1665) osv.); pl. (i bet. 2) = (G1R 28: 283 (1558) osv.) l. -n (Tiällmann Gr. 20 (1696) osv.) ((†) -en Hammar FartygOstIndComp. 62 (i handl. fr. c. 1771)); förr äv. TRÄD, sbst.2, n.; best. -et (Murenius AV 548 (1664), Ekström AfhFiska 148 (1845)) l. trädt (Berchelt PestBeg. A 2 b (1588), VRP 1651, s. 592); pl. =.
Ordformer
(tre (th-, -ee) 1533 (: trebygning)1667 (: tre hus). tred (-ee-, -dh) 15551590. trä (-ää, , -ææ) 1521 (: træhus(e)t) osv. träd (-ä-, -æ-, -dh) 15261916 (: sällträdet). trätt, sg. best. 1711. träär-, sannol. pl., i ssg (1667: träärkårss) Anm. Ssgn trä-karl förekommer äv. i senare tid med stavningen tre-, då ordet anslutits till TRE, räkn. Dahlgren Herrgårdssl. 214 (i handl. fr. 1800). Spong Kråkn. 60 (1963))
Etymologi
[fsv. trä; motsv. d. træ, fvn. tré, nor. tre, trær, pl., got. triu, fsax. treo, trio, ffris. tre, träd, feng. trēow (eng. tree); samhörigt med find. dāru, trä, dru, trä(d), o. gr. δόρυ, trä, δρῦς, träd, ek, sannol. bildade till en ieur. bas med bet.: fast, stark, representerad av gr. δροόν, n., stark; beträffande formen träd, se TRÄD, sbst.3 — Jfr DEODAR, DRYAD, TRO, v., TRY, TRÅG, sbst.1, TRÄD, sbst.3]
1) om hårt, fast, brännbart material som består av förvedade celler från träds (se TRÄD, sbst.3 1) l. buskes stam l. grenar l. rötter, virke; särsk. om sådant material avsett för l. använt ss. konstruktionsmaterial vid byggnads- o. möbeltillverkning l. ss. råvara vid tillverkning av massa o. bränsle (jfr b, d); äv. koll. l. ss. ämnesnamn; äv. (i fackspr.) oeg., särsk. i uttr. plastiskt trä, se PLASTISK 2. Kyrkan var byggd av trä. Massivt trä. Impregnerat trä är skyddat mot röta. Träet har svällt av regnet. Träet måste vara torrt, annars spricker hyllan. Landets export av trä är betydande. Th(et) huset tuært offu(er) gatuna halft sten och halfft trææ. OPetri Tb. 132 (1526). Krusen sade att bygga aff trää ähr fahrligitt för eldh skuldh. RP 6: 225 (1636). Betalt för trädh i kofferten. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 205. Trädet af roten (från murgröna) bruka skomakare, at .. stryka (knivs)äggen på. Aspelin Fl. 16 (1749). Helrena plank och bräder, skola vara fyrsågade af godt och moget trä. Rothstein Byggn. 37 (1856). Bruket af stenlagda gator .. (har) börjat undanträngas af gatornas beläggande med trä, asfalt eller cement. EkonS 1: 344 (1893). Trä i grova dimensioner är mycket motståndskraftigt mot eld i motsats till trä av klenare dimensioner. HandInd. 579 (1927). (Den döde mannens hud var) brun som träet i ett gammalt fartyg när det har legat i många hundra år på havets botten. Nilson MessTräb. 123 (1990). — jfr FANER-, FÄRG-, HEL-, KONST-, MED-, MOT-, MÖBEL-, NATUR-, SMÅ-, SPÄNT-TRÄ o. KÄRN-, ROT-TRÄ(D) m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) i fråga om träds o. buskars o. d. beståndsdelar, om den del som finns innanför barken, ved. Trägåls Trän the bära frukter, / Blomster lukter / .. Theras them infödde Maskar / Fnaskar / naskar / In til trät ok blomstret tort. Lucidor (SVS) 207 (c. 1670; uppl. 1997). Växters inre byggnad är ännu ganska ofullkomligen känd. Med blotta ögonen kan man hos de flästa skilja bark, träd och märg. Bergman Jordkl. 2: 393 (1774). Trakeiderna .. tjäna i lefvande trä såsom vattenledning, de äro slutna celler och tämligen långa. ArkKem. IV. 28: 2 (1912). Mellan bastet och trät ligger savringen. SvSkog. 147 (1928).
b) med tanke på trä ss. bränsle. (De) byggde .. stora bål af torrt träd. Fryxell Ber. 2: 71 (1826). Flottad ved har på grund av urlakning något lägre bränslevärde än oflottat trä. HbSkogstekn. 766 (1922). Nu återstod inte en sticka torrt trä och jag blev tvungen att hämta bränslet .. en dagsresa söderut. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 236 (1932).
c) om träslag; i sht ss. senare led i ssgr. Vilket trä är bäst till köksbänk? Gult trää. OxBr. 11: 703 (1637). Det är inte allt slags trä, som duger till träskor. Granlund Ordspr. (c. 1880). Med tungt trä förstås bok, ek och rödbok äfvensom andra träslag af minst lika specifik vigt med rödbok. Med lätt trä förstås al, alm, ask .. med flera träslag under 0,721 specifik vigt. BtRiksdP 1902, I. 2: nr 26, s. 12. Utmärkande för den engelska möbelkonsten under hela 1700-talet var att alla möbler utfördes i polerat trä, framför allt mahogny. Fatab. 1950, s. 13. — jfr BLÅ-, CITRON-, LÄRK-, LÖV-, MAHOGNY-, SPINDEL-, SYREN-TRÄ o. AL-, BOK-, EK-, FLÄDER-, FURU-, PÄRON-, ROSEN-, TALL-, TEAK-TRÄ(D) m. fl.
d) med tanke på trä ss. råämne till konst- o. bruksföremål l. utsmyckning. Han täljer, skulpterar i trä. Harffwen moste i leerjool wara af Järn: I sandjool är hon godh nogh aff trää. Schroderus Comenius 393 (1639). (Bildhuggaren) fattade beslut, / Att konstrikt uti träd dess bild straxt hugga ut. Bellman (BellmS) 19: 200 (1793). De första verkliga sadlarna gjordes av trä och voro synnerligen tunga. Form 1934, s. 176.
e) (i fackspr., särsk. kem.) med tanke på trä ss. råämne till papper l. kemiska o. d. produkter inom viss industri. Då träd destilleras erhåller man en mörkbrun, stinkande vätska. Berzelius Kemi 5: 1221 (1828). Metylalkohol utgör en av produkterna vid torrdestillation av trä. Smith OrgKemi 52 (1938). Trä (har) stor betydelse som råvara, t.ex. för massatillverkning .. och tekniska destillationsprodukter. NE (1995).
f) i vissa anv.
α) (nedsättande) i fråga om utseende l. karaktärsdrag l. förstånd o. d.; jfr TRÄAKTIG 2. I hierna bygd af trä. UrFinlH 623 (1767). Denna menniska af trä, som kallades hennes man, utan tanka, utan känsla. Knorring Cous. 3: 15 (1834). Öfver detta ansikte af trä gled plötsligt en stråle af värme. Gogol DödSjäl. 134 (1895). Något av trä blev det i nästan allas ansikten som arbetade livslångt och hårt i jord och skog. Fridegård Somm. 226 (1954).
β) med tanke på träets hårdhet (som ger ömhet efter långvarigt sittande (o. känsla av tråkighet)), särsk. i uttr. smaka trä, se SMAKA, v. 4 h δ, o. i ssgn TRÄ-SMAK.
γ) (vard.) [jfr eng. touch wood] i uttr. ta i trä, äv. peppar, peppar ta i trä, i sht använt ss. formel för att inte utmana ödet o. undvika olycka (äv. åtföljd av beröring av träyta); jfr PEPPAR 2 f γ. Några olyckstillbud har inte förekommit – peppar, peppar ta i trä, tillägger han för säkerhets skull. GbgMP 2 ⁄ 9 1948, s. 11. Om två år, ta i trä, ska det efterlängtade nybygget .. stå färdigt. DN(B) 1959, nr 26, s. 12. Du borde ta i trä när du utmanar makterna på det där sättet. Lange Vitklädd 38 (1967).
2) i individuell anv., om föremål av trä (i bet. 1); numera nästan bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa.
a) om stycke av trä med viss användning o. utformning (utgörande del av föremål). OPetri Tb. 109 (1526). Ner han kom vtti gårdhenn, slo hann honom medh itt storth tree blåå. TbLödöse 211 (1590). 6 st stohlar med brunfärgade trän. HusgKamRSthm 1700, s. 80. (Hon) berättade .. att emedan hon hördt en uthe på gatan ropa om hielp, så haar hon tagit ett trä uti det upsåth att skillia .. (slagskämparna) åth. ConsAcAboP 8: 439 (1704). Axel betyder .. thet träd uti wagnen, på hwilket hiulen gå. Spegel 27 (1712). Hvilket kallas Akterstäf? Det Trädet, som med undra ändan är tappat i aktra ändan af Hälstyckets öfra kant och med öfra ändan räcker under Rorpinnen. FSjöbohm Skeppstakl. 121 (1792). Först ska ni lägga in några pinnar under kaffekitteln, innan ni ger er av. Ska jag hjälpa er att spräcka några trän till Den sista koppen? Wägner Sval. 67 (1929). — jfr AXEL-, BOG-, BOLL-, DÖRR-, LISTO-, PLOG-, RIKT-, SKED-, STÄM-, TRAPP-TRÄ o. FOT-, HARV-, KAVEL-, MANGEL-, RYGG-, SKÄKT-, SLAG-, STOL-, STOPP-, SÄNG-, TVÄR-, VED-TRÄ(D) samt FÖNSTER-TRÄD m. fl.
b) (i religiöst spr.) om galge l. påle; i sht om Kristi kors. Then (dvs. Jesus) dråpo the och hengde vppå trädh. Apg. 10: 39 (NT 1526). (Vi bekänner att Kristus) hafwer för wåra Synder .. på Korszens Trä warit af Gud öfwergifwen och för wåra skull utstådt Förbannelsen. Swebilius Cat. 2: 46 (1689). Han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt kött. 1Mos. 40: 19 (Bib. 1917). (Varelserna) virade en levande girland omkring den triumferande Kristus, där han stod naglad men segrande mot sitt trä. Ahlin Kvinna 179 (1955). — jfr KORS-TRÄ(D) o. PINO-TRÄD.
c) (numera mindre br.) koll., om samtliga träblåsinstrument i en orkester. Blåsarne sutto mera åt sidan, träet bakom första violinstämman och messingen bakom den andra. SD 21 ⁄ 4 1900, s. 6. Östergren (1962).
d) (numera bl. om ä. förh.) om träkärl (tunna o. d.) (av viss storlek) vari varor (i senare tid bl. ostron) packades o. försåldes. SthmSkotteb. 1540, s. 44. TbLödöse 247 (1591; i fråga om nötter). Tolf tunnor påt aske, till wicht med sielfue trädt, 327 (skålpund). VRP 1651, s. 592. Ett Trä nysz inkomna färska Hummer, för godt köp. DA 1808, nr 30, s. 4. Vi hade fått tag i några trän briljanta holländska ostron. Bergman Lappk. 29 (1904). Till adelsdamer, som sutto ensamma ute på sina herrgårdar, sände deras makar .. med ostronfarare ett trä ostron, ett nytt mått, som i 1739 års förordning om mått, mål och vikt efterträtt de tidigare tunnorna. Fatab. 1957, s. 26. — jfr EK-, FISK-, HUMMER-, OSTRON-, SILL-, SMÖR-, STRÖMMING-, ÖL-TRÄ m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: (1 e) TRÄ-ALKOHOL. (trä- 18551889. träd- 18351845) (†) träsprit; jfr alkohol 3. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 378. Björkman (1889).
-ALN. (trä- 1784 osv. träd- 1833) (förr) aln (se d. o. 3) av trä. 130 st. Justerade träallnar. BoupptVäxjö 1784.
-ALTARE. altare av trä. Hes. 41: 22 (Bib. 1541).
-ANKARE. (träd-) jfr ankare, sbst.1 1, o. -kärl. Palmblad Fornk. 1: 230 (1843).
-ANKARSTOCK~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) ankarstock av trä. Frick o. Trolle 206 (1872).
-ARBETARE. person som (yrkesmässigt) arbetar med l. i trä; jfr -karl 1. Stiernman Com. 2: 473 (1646).
-ARBETE~020. (trä- 1697 osv. träd- 18521863) abstr. o. konkret(are). HovförtärSthm 1697 A, s. 2639. Slöjdaren 1882, nr 7, s. 4 (konkretare). (Jag) gjorde .. ett träarbete till Radsåningsmaskiner och allt annat träarbete som förekom på verkstaden. ByggnArbMinn. 24 (1950).
-ARKITEKTUR. arkitektur i trä; jfr -byggnads-konst. Sedan medeltiden finnes ett slags träarkitektur, som sammansätter bjelkar till en ställning, hvars öppningar fyllas med sten, lera eller tegel (korsverksbygnad). Eichhorn KonstH 8 (1881). En enhetlig träarkitektur med klassicerande stildrag. TurÅ 1981, s. 74.
-ARM. jfr arm, sbst. III. Rinman 1: 345 (1788).
(1 c) -ART. (trä- 1749 osv. träd- 17491806) jfr -slag. Trä-arten är ganska hård. Aspelin Fl. 17 (1749).
-ARTAD. (trä- 1852 osv. träd- 18101842) jfr arta, v. V 3. FKM 3: 377 (1810). (Insekter) som föda sig af träd-artade beståndsdelar. Boheman ÅrsbVetA 184042, s. 29.
-ASK. ask (se ask, sbst.2) av trä; jfr -knapp 3, -skrin. GullbgDomb. 27 ⁄ 5 1654.
-ASKA. (trä- 1759 osv. träd- 18331886) aska erhållen vid förbränning av trä. VetAH 1759, s. 34. Gödsling med träaska. LAHT 1914, s. 16.
-AVFALL~02 l. ~20. avfall uppkommet vid bearbetning o. d. av trä; jfr -ribb. Den betydande tillgång på träaffall, som finnes vid våra svenska sågverk. SD 30 ⁄ 1 1893, s. 4. Syftet med den nya fabriken är .. att man skall ta till vara allt träavfall vid företagets övriga verksamhetsgrenar. SvD(B) 19 ⁄ 11 1959, s. 15.
-AXEL. (trä- 1672 osv. träd- 17731826 (: Trädaxels vagnar))
1) vagnaxel av trä; jfr axel, sbst.1 I 1. Hos Sadelmakaren .. fås til köps en helt ny Vis a Vis Wagn .. kan både nyttjas uti Staden och på Resor, går på Trä-Axlar. DA 1771, nr 137, s. 4.
2) (förr) ”axel” (se axel, sbst.1 I 3) av trä kring vilken en dörr svängde. Hon smorde dörarna .. effter the ginge på träaxlar och knarrade. VDP 1672, s. 396.
Ssg (till -axel 1; förr): träaxel- l. träaxels- förr äv. träaxla-vagn. vagn med träaxel. BoupptVäxjö 1802.
-BACK. särsk. (om ä. förh.): matbunke av trä; jfr back, sbst.1 2. ÖoL (1852).
-BACKNING. (numera mindre br.) jfr backning. Pansarets tjocklek är högst 3,87 tum enkel plåt, fäst på 15,4 tum tjock träbackning. UB 7: 411 (1875). SvFlH 3: 352 (1945).
-BALJA. (trä- 1755 osv. träd- 1778) jfr balja, sbst.2 1. Warg 440 (1755).
-BALK. (trä- 1671 osv. träd- 1802) [fsv. träbalker] jfr balk 1 a. Kyrkiegården är medh gemene träbalkar upsatt. VgFmT II. 1: 73 (1671).
(1, 2 a) -BALSAM. (trä- 1739 osv. träd- 1788) balsam för bestrykning av trä(föremål); jfr -olja. VetAP 1: 103 (1739). En af amiralitets-apotekaren J. Salberg upptäckt ”träbalsam”, genom hvilkens påstrykande trä skulle förvaras mot förruttnelse. Fries 2Linné 1: 268 (1903).
-BANA. jfr bana, sbst.1 1 c, 3. IdrBl. 1924, nr 42, s. 3. Rullskidbana av trä var den typ av rullskidbana som först tillverkades i Sverige .. Träbanornas träfogar spricker dock under påverkan av sol och väta. Lind Sommarutrustn. 89 (1975).
-BAND. (trä- 1740 osv. träd- 17911818) stycke av trä som anbragts för att sammanhålla l. förstärka o. d. ngt; särsk dels om tunnband, dels om bokband. Humbla Landcr. 438 (1740). EconA 1808, mars s. 55 (om tunnband). Väggarne (till tegelugnen) äro från 4 1/2 till 5 fot tjocka och utvändigt omgifne af grofva träband. Gundberg Tegel 28 (1860). Bladen (från Skaramissalet) är .. fördelade på två volymer .. inbundna i kraftiga träband som kan dateras till slutet av 1200-talet. SvD 25 ⁄ 1 2007, Kultur s. 11.
-BARACK. barack av trä. SP 1792, nr 21, s. 3.
-BEARBETNING. (i fackspr.) abstr. o. konkretare. EkonS 2: 306 (1897). Av eggverktyg för träbearbetning fordras god eggskärpa. HbVerkstTekn. 1: 192 (1944).
Ssg (i fackspr.): träbearbetnings-maskin. TT 1871, s. 108.
-BEBYGGELSE. av trähus bestående bebyggelse; äv. abstraktare: byggande med trä. Träbebyggelsen behöll sitt övertag. SvKulturb. 11–12: 22 (1932). Hälsingland är känt för sin vackra natur och sin storslagna träbebyggelse. TurÅ 1987, s. 74.
-BEKLÄDNAD. jfr beklädnad 3 b β. TT 1871, s. 4 (1870).
-BELÄGGNING. särsk. (om ä. förh.): gatubeläggning med trä; äv. konkret: beläggning av trä. Vid försök med träbelägning bör .. endast väljas sådana gator eller platser, der luft och sol hafva fritt tillträde. TT 1879, s. 149. På Place de la Concorde i Paris har man i dagarna börjat byta ut träbeläggningen mot smågatsten. SvD(A) 10 ⁄ 11 1941, s. 8.
-BELÄTE~020. (trä- 1588 osv. träd- 18421843) beläte av trä; särsk. dels: avgudabild (jfr beläte 1 a α o. -sejte, -stock), dels (numera bl. tillf., skämts.) nedsättande, om stel o. d. person (jfr beläte 2 a γ); jfr -bild. (Han) allehande Trääbeläte dyrckadhe. Lælius Bünting Res. 1: 166 (1588). Jag var sålunda, liksom så många gånger förut här i lifvet, den enda känslofulla själen bland idel träbeläten. Lundquist Stinde Borgarf. 27 (1885). Det sällsamma träbelätet här mitt i skogen tedde sig för Kristina som ett spöke. Moberg Invandr. 317 (1952).
-BEN. (trä- c. 1540 osv. träd- 17911867) särsk.: (ben)protes av trä (jfr -fot 1); förr äv. om benliknande stomme av trä för strumpa (jfr ben, sbst.1 II 2). Tå gick för itt ordspråk ibland (den danske) konungens folk, at then Suenska bonden kunde well gå widh ploghen med ena hand, och itt träbeen. OPetri Kr. 333 (c. 1540). 12 par Trää Been till Strumpor Gambla och Nya. BoupptSthm 1686, s. 286 a, Bil. Jag kommer att bli en gråhårig pirat .. och stampa takten med mitt träben. Edelfeldt Rit 266 (1991).
(2) -BENT. om person: som har träben. Tänk huru lyckelig den stackars ungen warit, om han fådt bli litet låghalt i stället för träbent. Dalin Arg. 2: 227 (1734, 1754).
-BESMAN. (trä- 1604 osv. träd- 17921826) (förr) besman av trä med fast träkloss som lod. 3SthmTb. 5: 358 (1604). Et beszman af järn, hwilket emedan det wore det wiszaste at wäga med, och kunde icke så snart förfalskas, som de trä beszman dem man til den tiden brukat hade. Werwing Hist. 2: 105 (c. 1690).
-BETEL. (†) på betsel: bett av trä; jfr betel, sbst.2 1. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 556 (1698).
(1, 2 a) -BETS, förr äv. -BETSA. bets för trä(föremål). Eneberg Karmarsch 1: 206 (1858). Med en trasa eller svamp jämnar du .. ut träbetsen tills ytan nästan är torr. BeckerFärgfakta 1991, s. 2: 1.
-BETÄCKNING. (trä- 1839 osv. träd- 1817) betäckning (se d. o. 1 b, 2 a) av trä; jfr -beläggning. Atterbom Minn. 244 (1817). Adelsköld Dagsv. 4: 142 (1901).
-BI. (trä- 1852 osv. träd- 18361889) [jfr t. holzbiene] zool. insekten Xylocopa violacea Lin. (vars bo anläggs i död ved o. d.); i pl. äv. om underfamiljen Xylocopinae (jfr -humla). Träd-bien, i de warmare länderna, äro stora som humlor och swarta, med lysande, swartvioletta wingar. Hartman Naturk. 253 (1836). NE (1995).
-BILD. (trä- 1693 osv. träd- 17831860) jfr bild, sbst.1 1 b, o. -beläte. Åfvan på skåpet ett litet träbildt. RARP 16: 173 (1693). Hvad som förstenar dessa liberala är den bestämda prosa, som omger dem. De äro träbilder. Livijn 2: 360 (c. 1840). Då mer redligt man höll sin tro, när .. / Guden i träbild än stod i ett litet gemak. Petersson Tib. 28 (1860).
-BILDHUGGARE. jfr bildhuggare 2. TT 1871, s. 51. Träbildhuggare. Skär efter mönster eller modell ornament och andra konstnärliga detaljer i trä; komponerar och ritar ibland mönster. NordYrkesklassif. 145 (1978).
(2 a) -BILOCK. (†) uthugget spår i trästycke använt vid förtimring av gruva; jfr bi-lock. Rinman 1: 208 (1788).
(2 a) -BIT. (trä- 1740 osv. träd- 18141851) jfr bit 2 o. -kloss, -stycke. Humbla Landcr. 530 (1740).
-BITARE. (trä- 1862 osv. träd- 1837) (numera föga br.) skalbaggen Spondylis buprestoides Lin., bitbock (jfr skogs-bock 2 a) (vars larver utvecklas i död ved o. d.). Dahlbom Insekt. 96 (1837). 2SvUppslB (1954).
-BJÄLKE. [fsv. träbiälke] jfr bjälke, sbst.1 1. Rothstein Byggn. 488 (1859).
-BJÄLKLAG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) jfr bjälk-lag. TT 1898, Byggn. s. 90. Eldens spridning underlättades av att träbjälklagen i husen är fyllda med sågspån. VästerbK 8 ⁄ 8 1959, s. 1.
-BLACK. (trä- 1833 osv. träd- 1814) (förr) jfr black, sbst.1 1, o. -block 2. (Han) fördes .. fängslad med trädblack kring de obetäckta benen. Cederborgh OT 3: 22 (1814).
(2 a) -BLAD. tunn skiva trä; jfr blad 4. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 612 (1689). Tunna smala träblad (faner) att pålimma. Eneberg Karmarsch 1: 172 (1858).
-BLOCK. (trä- 1563 osv. träd- 17761864)
1) jfr block 5. Fréville Söderh. 1: 246 (1776). För närvarande befinner sig alla .. skapelser i det gamla förmaket. Några halvfärdiga och nästan färdiga alster finns där .. och så några träblock. Benecke Munro JupitMån. 185 (1985).
2) (i fackspr.) jfr block 3 b, f, g, i, 4 o. -black. ArkliR 1563, avd. 14. Rinman 1: 455 (1788; om kil). Trädblock äro af 2 slag: massiva, bestående af ett enda trädstycke, och så kallade kilblock, sammansatte af 2 st. sidostockar. Hazelius Artill. 63 (1833). Med fötterna fjättrade i ett träblock. Cavallin o. Lysander 2: 45 (1854). 150 år gamla träblock med fina gracila mönster, vilka användes .. med siriusfärg på handfärgat linne. Form 1935, s. 189.
3) mus. om visst slag av slaginstrument. Hållare för cymbaler, tom-tom och träblock. Orkesterjourn. 1934, nr 6, s. 7. ICAKurir. 1991, nr 49, s. 11.
-BLOCKHUS. (†) blockhus (se d. o. 1) av trä. UrkFinlÖ II. 1: 6 (c. 1605).
(2 c) -BLÅSARE. (musiker som trakterar) träblåsinstrument; jfr blåsare 4. Gullvägs vävstolsscen .. instrumenterad .. med rytmisk imitation i träblåsarna av vävstolarnas slammer. Peterson-Berger Recens. 1: 105 (1898, 1923). Hofkapellets träblåsare. SD 1899, nr 204, s. 7. En kammarkonsert för piano, träblåsare och slagverk. SvD(B) 12 ⁄ 11 1959, s. 13.
-BLÅS-INSTRUMENT. blåsinstrument (av trä) vanl. med rörblad som ljudalstrande del; jfr -blåsare. UB 2: 533 (1873). Träblåsinstrumenten representeras av flöjter, oboer och klarinetter. Norlind AMusH 46 (1920).
-BOCK. (trä- 1620 osv. träd- 17921980)
1) (numera mindre br.) skalbagge hörande till familjen Cerambycidae, långhorningar; särsk. dels: Cerambyx cerdo Lin., stor ekbock, dels: Saperda carcharias Lin., stor aspvedbock; jfr bock, sbst.1 I 1 f. Spräckliga träbocken. Dahlbom Insekt. 94 (1837). Till cerambycinerna .. hör den nära 2 tum långa Stora träbocken .. som förekommer på ekar. 1Brehm III. 2: 36 (1876). BraBöckLex. (1980).
2) bock (se bock, sbst.1 II) av trä. Dähnert (1784). Säsongens första surströmmingsskiva, fjorton personer och ett dignande långbord på rangliga träbockar. Ahlin Glömsk. 57 (1954). särsk. bildl. l. i jämförelser, nedsättande: trög l. stel l. handfallen o. d. (mans)person; tråkmåns l. torrboll (jfr -karl 2, -kloss, -stock); förr äv. i uttr. sitta (äv. stå) som en (målad) träbock, jfr bock, sbst.1 II a. Trääbockar och Surekakor. Leuchowius Zader 330 (1620). Om du sitter längre som en målad träbock på din stol .. så skall jag (osv.). Mellin Nov. 1: 440 (1829, 1865). Om en ung flicka bortger sig eller gifves bort åt en mes eller en träbock, eller annat odjur så måste det ju bära åt skogen. Bremer Dagb. 235 (1843). Hade jag då suttit där som en träbock, när en snygg flicka så tydligt visade, att hon ville ha kärlek. Wallander KnäppKanin 172 (1984).
-BOD. [fsv. träbodh] bod (se bod, sbst.1 1, 2) av trä. OPetri Tb. 100 (1526). En gammal träbod med tunna väggar. Ekman Springkäll. 20 (1976).
-BOKSTAV~02 l. ~20. bokstav av trä. HantvB I. 1: 228 (1934).
-BOM. jfr bom, sbst.1 2 (a (β)). JMessenius i HB 1: 78 (1629; över sund). Celsius Alm. 1729, s. 30 (för dörr). SJ 2: 489 (1906; över järnvägsspår). Båtarna draga med sig på sjön en rad sammankopplade träbommar. Frödin SkogMyr. 181 (1952).
-BOMULL. (†) om bomullsliknande produkt framställd av cellulosa; jfr bomull d. 2UB 8: 36 (1900). Ekbohrn (1936).
-BORD. (trä- 1688 osv. träd- 1844) bord (se bord, sbst.1 5) av trä. BoupptSthm 1688, s. 528 b.
-BORDLÄGGNING~020. (trä- 1859 osv. träd- 1848) skeppsb. särsk. konkret: bordläggning (se d. o. 1 slutet) av trä. Ett Propeller-ångfartyg med jernspant och trädbordläggning. Snällp. 1848, nr 14, s. 1.
-BORG. (trä- 1674 osv. träd- 1830) borg byggd av trä; äv. oeg., om större gård; jfr -slott. Palmquist ObsRyszl. 6 (1674). Här (i Hälsingl.) ha funnits karska bönder, som .. haft glädje av att se litet pomp och skönhet omkring sig. Så ha dessa makalösa träborgar och timmerslott vuxit upp. BygdFolk 1: 224 (1927).
-BORR. borr för borrning i trä. Rinman JärnH 999 (1782).
-BORRARE. (trä- 1876 osv. träd- 18371915) skalbagge som gnager i (torrt) trä (jfr -gnagare, -mask); numera bl. i pl., om familjen Bostrichidae, kapuschongbaggar. Boktryckaren eller Allmänna Trädborraren .. : svart- eller rödbrun. Dahlbom Insekt. 75 (1837). (Orsaken till maskhål) äro larver af olika arter insekter, hvilka kalllas .. träborrare; de borra långa gångar i träet. TLandtm. 1900, s. 65. NE (1995; om familjen).
-BORRMASKIN~002, äv. ~200. jfr -borr. 2NF 3: 1224 (1905).
-BOTTEN. (trä- 1729 osv. träd- 18011846. träs- 1699) botten (se d. o. I 1, II 5) av trä; särsk. om sådan botten på l. till skodon (jfr botten I 1 e o. -sko-botten, -sula). (Lat.) Tabulatum .. (sv.) träsbotn. Cellarius 197 (1699). Ödmann Hågk. 17 (1801; i säng). LAHT 1912, s. 242 (i olla). I Maria folkskola tilldelades de fattigaste barnen kängor med träbottnar gratis. Fatab. 1950, s. 194.
-BOTTNAD. (trä- 1886 osv. träd- 1835) särsk. om skodon: som har träbotten; jfr -bottnad b (se sp. B 4115). Trädbottnade Skor och Stöflor. Rig 1944, s. 35 (1835).
-BRICKA. jfr bricka, sbst.3 1 (b), 2. BoupptSthm 1676, s. 1083 b. TT 1898, M. s. 11 (i tryckapparat). En träbricka som troligtvis är den gamle repslagarens varumärke. DN(A) 14 ⁄ 7 1961, s. 7.
-BRITS. brits av trä. Tengberg Helsingborg 60 (1869). Nattsömnen blev god, trots att jag till sovplats fått en träbrits. Lewenhaupt LagreliusKinR 262 (1928).
-BRO. (trä- 1556 osv. träd- 18191848) bro (se d. o. 1, 3) av trä (jfr -brygga); förr äv. (motsv. bro 6) om broliknande underlag av trä. G1R 26: 108 (1556). (Stenarna) böra å sank och lös jord förses med underlag af dubbel trädbro, ett hwarf på längden och ett på twären. SPF 1848, s. 150. Vi skumpade över en gammal träbro, som inte såg alltför förtroendeingivande ut. Anderson Brev. 214 (2004).
-BRUSK. (†) = brusk, sbst.2 1. Polhem ESkr. 1: 187 (c. 1740). Rinman 2: 54 (1789).
-BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 1) av trä; förr äv.: träbro (jfr brygga, sbst.1 2). In uthi staden så äro 2 eller 3 elffwer öffwer huilka äro träbryggor. Bolinus Dagb. 37 (1668). Förtöjd vid träbryggan. Carlsson HelaSthm 90 (1911).
-BRÅTE, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr). (trä- 1678 osv. träd- 17451843) jfr bråte, sbst.2 6, o. -skräp. VDAkt. 1678, nr 163. Den 22 dennes .. kommer .. at igenom offentelig auction .. försäljas .. diverse lösöre-persedlar, bestående af .. Tenn, Koppar, och Träbråte. GT 1788, nr 79, s. 3. Kaotiska drivor av träbråte och tegel. SvD(B) 8 ⁄ 5 1958, s. 12.
(1 b) -BRÄNSLE. (numera bl. mera tillf.) bränsle som till större delen (l. minst hälften) består av trä; jfr träd-bränsle. SFS 1917, s. 789. TNCPubl. 81: 69 (1984).
-BRÖLLOP. femårsdag av ett bröllop. AB 1892, nr 291 A, s. 3.
-BUNKE, förr äv. -BUNKA. (trä- 1691 osv. träd- 17871830) jfr bunke 5; förr i sht om kärl för l. med mjölk. HovförtärSthm 1691 A, s. 682. Grotenfelt Mejerih. 54 (1881).
-BYGGD, p. adj. (trä- 1844 osv. träd- 1769) byggd av trä. Tilas Ant. 2: 202 (1769; om gård).
-BYGGNAD. (trä- 1747 osv. träd- 17691856) byggnad av trä; jfr -barack, -bod, -byggning, -gård, -hus, -hus-byggning, -slott, -tempel. Berch Hush. 123 (1747).
-BYGGNADS-KONST. (i sht i fackspr.) om konsten (se konst 3) att bygga med trä; äv. dels om byggandet med trä sett ss. konst (se d. o. 4), dels konkret, om resultatet; jfr byggnads-konst 2 o. -arkitektur. Brunius Resa 1838 158 (1839). I Norge, der man (under medeltiden) jämte den huggna stenens arkitektur förstod sig på en sirlig träbyggnadskonst. AntT XV. 1: 25 (1896). Träbyggnadskonstens svårtolkade områden. Rig 1932, s. 119. Fornminnena, den gamla träbyggnadskonsten, allmogemöbler, vävnader och metallkonst bidra alla på sitt sätt till helhetsbilden. Rig 1947, s. 93.
-BYGGNING. (trä- 1525 osv. träd- 16581838) [fsv. träbygning] (numera mindre br.) träbyggnad; förr äv. abstraktare: byggande med trä. At for(nemde) herme(n) ær aagend(es) .. (1/2) alin j tompten wppe wijd ki(n)heste gatune j fraa syn træbygni(n)g(es) knut. OPetri Tb. 61 (1525). Timbermän, som opå träbygning någet förstondh haffve. G1R 22: 97 (1551). SErikÅb. 1959, s. 120.
-BYTTA. (trä- 1681 osv. träd- 1814) bytta av trä; jfr -bunke. Verelius 290 (1681). En stor träbytta, fylld till brädden med mjölk. Moberg Invandr. 274 (1952).
-BÅGE. båge (se båge, sbst.1) av trä, särsk. dels (motsv. båge, sbst.1 3 (a)): bågformad konstruktion av trä för byggnadsarbete o. d., dels (motsv. båge, sbst.1 4, 5 (a)), om för olika ändamål avsedda bågformade (delar av) föremål av trä. Myn kerlig bön til ider (är), adj wille sende mic iiij glass fönster .. vdj træ boger för ffasthet. BtFinlH 3: 128 (1541). Ekman NorrlJakt 300 (1910; i ryssja). För rabitzputsning av t. ex. ett kryssvalv uppsättes en träbåge för varje stråle i valvet. HantvB I. 4: 317 (1936). Häckarna var överspända med linneduk, fästad på överböjda träbågar. Moberg Nybygg. 312 (1956).
-BÅK. (förr) jfr båk 1. KrigVAH 1842, s. 203.
-BÅT. TIdr. 1882, s. 11. Båtfernissa används .. till träbåtar. BeckerFärgfakta 1991, s. 4: 7.
-BÄDD. (i fackspr.) jfr bädd 5 (a) o. rust, sbst.4 1. Liggande rust äfven kallad ”träbädd” är antingen plank- eller bjelkrust. Det förra för lättare byggnader och bättre grund, det sednare för tyngre byggnader och sämre grund. Rothstein Byggn. 368 (1859). UB 7: 325 (1874; i fråga om sjösättning). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 79 (på svarv).
-BÄGARE. (i sht förr) bägare av trä. HSH 27: 108 (1565).
-BÄLG. (trä- 1679 osv. träd- 17911829) (förr) jfr bälg I 3. BoupptSthm 1680, s. 367 b (1679). Särskildt var tysken Hans Steffens uppfinning af träbälgen (1640) .. epokgörande. JernkA 1904, s. 22. jfr smedje-träbälg.
-BÄNK. (trä- 1792 osv. träd- 17951856) bänk (se d. o. II) av trä. At jag teknat mina Tankar i Hållstugor, på Träbänkar, med Gästgifvarepennor. Kellgren (SVS) 5: 601 (1792).
-BÖSSA. (trä- c. 1645 osv. träd- c. 1865) särsk. (numera bl. mera tillf.): förvaringskärl av trä; jfr bössa 1 o. -dosa. Förwara vthi een Träbysza. IErici Colerus 2: 376 (c. 1645). Stora träbössan vid (kyrk)dörren. Jersild Grisjakt. 195 (1968).
(1 e) -CELLULOSA. jfr cellulosa 3 o. -massa. Ekenberg o. Landin 149 (1889). Kemisk massa, träcellulosa, kallas en fiberprodukt, som erhållits genom kemisk utlösning av vissa träbeståndsdelar, varigenom fibrerna frilagts. SvTeknUppslB 2: 608 (1939).
-CEMENT. [efter t. holzcement] (i fackspr.) jfr holts-cement. Träcement .. är en tjockflytande massa, som framställes af trätjära, stenkolstjära, olja, asfalt och harts. TT 1892, s. 112.
Ssg (†): träcement-tak. Häusler’s träcementtak, på hvilka man till och med kan anlägga trädgårdar. UB 1: 330 (1873). HufvudkatalSonesson 1920, 4: 57.
-CYLINDER. jfr cylinder 2. Spak Handskjutvap. 13 (1890).
-DAMM, sbst.1 (i sht förr) damm (se damm, sbst.1 I 1) av trä. Geijerstam Lev. 59 (1757). (Det) är nödigt at en vattutät trädam timras på kanten af berget, omkring schachtets öpning. Rinman 1: 669 (1788).
-DAMM, sbst.2 damm (se damm, sbst.2 2 c) bestående av partiklar av trä; jfr -stoft. Trädamm har skarpa spetsar, som kunna lädera (dvs. skada) lungslemhinnan. Wirgin Häls. 2: 226 (1931).
(1 e) -DESTILLATION. (i sht i fackspr.) torrdestillation av trä (för utvinning av flyktiga ämnen). NerAlleh. 1 ⁄ 3 1871, s. 3. Trädestillationen är av stor betydelse för vår skogsskötsel, ty härigenom kan ej blott utgallrade träd utan .. allt avfall tillvaratagas. Bolin OrgKem. 174 (1925).
-DOCKA. (trä- 1683 osv. träd- 18451933) docka (se docka, sbst.1) av trä; särsk.
a) om för olika ändamål avsedd sådan docka; jfr docka, sbst.1 2 (a, c). Jag häpnade .. då jag .. såg, at alla desza .. redliga människor .. woro intet mer .. än kalla känslolösa Marionetter, hwilka .. under lifligaste ytrande af wälwilja .. icke mera känna, än desza liflösa trädockor wid de ord, som Gyckelmakare bakom sin skärm wet at lägga dem i munnen. Hasselroth Campe 79 (1794). I ena hörnet av sovrummet .. hänger vanligtvis någon kavaj på en trädocka. Riwkin o. Brick Inber Näkt. 8 (1931). Experiment utförda med trädockor. Söderberg PrFlygl. 1: 192 (1935). Trädockan .. var min mest älskade docka. Faustman 46 (1958).
b) (†) om svarvdocka; jfr docka, sbst.1 6 c. BoupptSthm 1683, s. 1008. En mindre Trampsvarfstol med träddockor. AB 24 ⁄ 9 1845, s. 1.
-DOSA. (trä- 1654 osv. träd- 18021838) dosa (se d. o. 1) av trä (jfr -bössa); särsk. (om ä. förh.) om karteschhylsa av trä (jfr dosa 1 c). KlädkamRSthm 1654, s. 29. Törngren Artill. 2: 50 (1795; om karteschhylsa).
-DUBB. (i sht förr) jfr dubb, sbst.1, o. -dymling. (I en grov) påle inslås vid tjenlig höjd en stark trädubb. Hahr HbJäg. 197 (1865).
-DYMLING. (trä- 1681 osv. träd- 1787) (i sht förr) jfr dymling, sbst.1, o. -dubb, -nagel. Verelius 103 (1681). Man kan .. använda spik eller ock trädymlingar, hvilka svälla ut när träet blifver vått och dymedelst fasthålla plankorna. Rothstein Byggn. 373 (1859).
-DÄCK. av träplankor o. d. bildat horisontellt plan som tjänstgör ss. golv, särsk. dels på fartyg, dels (o. numera i sht) utomhus. En sådan med trädäck och skonerttackling försedd pråm om 100 tons drägtighet. JernkA 1868, Bih. s. 105. Kommunen vill ha bort de skrymmande trädäcken (på uteserveringarna), men kullerstenen är svår att ställa bord och stolar på. SDS 15 ⁄ 11 1994, s. C8. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 46 (2004; för uterum).
-EKER. (förr) eker av trä. Holmberg Artill. 3: 110 (1883).
-EXPORT. Auerbach (1915). Heckscher SvEkonH 1: 140 (1935).
-FACKLA. (tillf.) Heinrich (1814).
-FANER. faner av trä. Imitationer af tunna träfaner. AHB 123: 86 (1885).
-FARTYG~02 l. ~20. (trä- 1853 osv. träd- 18431871) fartyg byggt av trä; jfr -skuta, -ångfartyg. KrigVAH 1843, s. 378. I Sverige tillgodosågs under träfartygens tid praktiskt taget hela tonnagebehovet genom inhemskt skeppsbyggeri. SvIndustri 212 (1935).
-FAT. (trä- 1526 osv. träd- 17691848) [fsv. träfat]
1) tunna o. d. av trä. Grotenfelt Mejerih. 182 (1881). (Vid ättiksyrejäsning) begagnar man sig av 1 till 1.5 m vida träfat. Bolin OrgKem. 87 (1925).
2) skål l. tallrik av trä. Uthi itt stoort hwsz äro icke allena gyllene eller sylffuerfaat, vtan jemwäl träfaat och leerfaat. 2Tim. 2: 20 (NT 1526).
-FIBER. (trä- 1766 osv. träd- 18931939) i trä ingående fiber; särsk. ss. ämnesnamn, i sht ss. förled i ssgr (i fråga om användning ss. råmaterial). En ört upväxer af et litet frö, blommar, bär frukt, drager up föda imellan träfibrerna, m. m. Bergman Jordkl. VII (1766). När .. (getingen) återkom, medförde han grå, tuggade träfibrer. ArkZool. III. 17: 42 (1906). I träfibrernas längdriktning sker ingen formförändring. 2NF 26: 112 (1917). Träfibern synes .. bli en råvara av betydelse inom textilindustrien. SvGeogrÅb. 1946, s. 189.
Ssgr (i fackspr.): träfiber-massa. fibrös massa av trä(avfall) använd ss. halvfabrikat (jfr massa, sbst.2 1 a); äv. (tillf.) motsv. massa, sbst.2 1 b. Med träets specifika vikt menar man .. det tal som anger huru många gånger större vikten av en volymsenhet av den torra cellvägg- eller träfibermassan är än vikten av samma volym vatten. HantvB I. 2: 9 (1934). En säng i träfibermassa. Form 1950, s. 90.
-platta. jfr -fiber-skiva. HantvB I. 2: 54 (1934). Träfiberplattorna sakna träts stora nackdel att svälla och krympa. TT 1945, s. 337.
-skiva. av träfiber tillverkad skiva utan tillsats av bindemedel. Form 1943, s. 161. Träfiberskiva .. (dvs.) skiva bestående av lignocellulosafibrer, vilkas bindning till varandra i första hand beror på fibrernas egna vidhäftningsegenskaper. TNCPubl. 89: 192 (1988).
-FIGUR. figur av l. utskuren i trä; jfr -gubbe, -karl 2. UUKonsP 10: 16 (1673). Den med tusende träfigurer inlaggda dörren. Bremer FamH 72 (1831; uppl. 2000).
-FJÄDER. (trä- 1729 osv. träd- 18071814) (i sht förr) jfr fjäder II 1. Triewald Förel. 2: 211 (1729, 1736). SFS 1879, nr 15, s. 3 (på åkdon).
-FJÄLL. (numera bl. tillf.) i sht ss. beklädnad på tak l. vägg; jfr fjäll, sbst.2 2. MosskT 1892, s. 14. Träkyrkan .. med väggar täckta av röda träfjäll. Lagerlöf Holg. 2: 317 (1907).
-FJÄRIL. entomol. fjärilen Cossus cossus Lin. (i ä. systematik: C. ligniperda Fabr.) hörande till familjen Cossidae (vars larver lever i trädstammar o. d.); i pl. äv. om familjen; jfr pil-borrare, träd-ödare. Larven af Träfjärilen (Cossus ligniperda) lefver helst i pil- och poppelstammar, men äfven i fruktträd, alm, al, ek och lind. 1Brehm III. 2: 90 (1876). Trägårdh Skogsins. 116 (1914).
-FLAK. särsk. (†) om lossnat o. d. stycke trä; jfr flak, sbst.1 2. (I kistan) låg ett större men mycket tunnt träflak bevaradt samt i öfrigt här och där splittror af trä. Ekhoff StClem. 126 (1912).
-FLAKE l. -FLAKA. (trä- 1832. träd- 1798) (†) träskiva. (Lagmannen) inskar Förfäders Häfdelagar uti tunna Träd-flakar. LBÄ 11–13: 41 (1798). Liljegren Runl. 183 (1832).
-FLARN. (förr) jfr flarn 2 o. -flöte. Arwidsson Strömm. 22 (1913).
-FLASKA. (trä- 1576 osv. träd- 18221867) (förr) jfr flaska 1 e. TullbSthm 18 ⁄ 10 1576. (Brödet lades i mjölkfatet) och mjölk ur den medhavda träflaskan hälldes på. Hälsingerun. 1980, s. 10.
-FLISA l. -FLIS. flisa (se flisa, sbst. 6) av trä; äv. (i formen -flis) koll.; jfr -tugg o. träd-spint. Stötta kol med Gummi-watn, nytjades til bläck, och en tunn trä-flisa i stället för papper. Ödmann MPark 214 (1800). Utgångsmaterialet vid tillverkning av träfiberplattor utgöres av träflis. HantvB I. 6: 93 (1938). (Hunden) bet så träflisorna yrde. Rosen Hundl. 46 (1959).
-FLÖTE. jfr flöte, sbst.2 2 a, o. -flarn. Säve HafvSag. 55 (1880).
-FODER. träfodral (jfr foder, sbst.2 1); äv. (o. numera bl.) om dörr- l. fönsterfoder (jfr foder, sbst.2 3 c) av trä. Een Tijme Klocka medh blylodt, uthomkring swart Trääfodher. Karlson EBraheHem 123 (i handl. fr. c. 1672). VetAH 1793, s. 129 (för blyertspennor). Fönstren äro .. inramade tre och tre .. med profilerade träfoder. InbjHRealLärovSthm 1891, s. 20.
-FODRAL. (trä- c. 1700 osv. träd- 1845) fodral av trä; jfr -foder, -hus 2, -skydd 1. En Spruta af messing med 2:ne Röör uthi ett Träfoutral. KFÅb. 1912, s. 130 (c. 1700).
-FORM, förr äv. -FORMA. (trä- 1682 osv. träd- 17531773) jfr form II. BoupptSthm 1682, s. 118 a (efter sockerbagare). Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 10 (1753; för hattämne). Björnståhl Resa 2: 91 (1773; för tygtryck).
-FORSKNINGS-INSTITUT. institut för bedrivande av forskning rörande trä- o. skogsprodukter; särsk. i uttr. Svenska träforskningsinstitutet, centralt organ (grundat 1942) för sådan forskning i Sv. Upprättandet av ett träforskningsinstitut under vetenskaplig ledning. SvD(A) 8 ⁄ 6 1924, s. 7. Ett avtal mellan styrelsen för teknisk utveckling, STU, och Svenska träforskningsinstitutet (STFI). SvD 8 ⁄ 7 1974, s. 12.
-FOT. [fsv. träfoter] (trä- 1529 osv. träd- 18321850)
1) (förr) jfr fot 1 o. -ben; förr särsk. ss. tillnamn. Th(e)n ena heet katherina træfoot. OPetri Tb. 293 (1529). Svart G1 7 (1561).
2) (i sht förr) jfr fot 4 b (δ). En messingz pijpa med Trääfoot. BoupptSthm 4 ⁄ 3 1659. Kakelugnarne togos ned och sattes åter upp på träfötter. Lundin o. Strindberg GSthm 298 (1881). Träfot, (dvs.) underlag av trä för klichéer, stereotyper m. m. GrafUppslB (1951).
-FRACK. eufemistiskt för: likkista av trä; jfr -kista 2. En gammal sjöman som snart ska in i träfracken. Wallert RoslagFamn 77 (1944). Malmsten DagKastanj. 262 (1994).
(1 e) -FRI. (i fackspr.) om papper l. kartong o. d. SD 1896, nr 238, s. 8. Med träfritt papper menas .. sådant som består av ren cellulosa .. utan inblandning av slipmassa. Oldenburg Bok 25 (1923).
-FRÄS. (i sht i fackspr.) fräs (se fräs, sbst.2 1) för bearbetning av trä; jfr metall-fräs. Grotenfelt Mejerih. 83 (1886).
-FRÄTARE. (trä- 18661922. träd- 18641884) (†) svamparten Serpula lacrymans (Wulf.) Schröt. (i ä. systematik: Merulius lacrymans (Wulf.) Schum.), äkta hussvamp; jfr husröta 3 o. -svamp. Fries BotUtfl. 3: 347 (1864). HbSkogstekn. 61 (1922).
-FUNT. jfr funt, sbst.1 Nästan alla de äldre dopfuntarna i Sverige äro af sten. En och annan träfunt af hög ålder förekommer i norra Sverige. 2NF 6: 730 (1906).
-FYLLNING. (i sht i fackspr.) särsk. konkret: fyllning (i ramverk o. d.) bestående av trä (jfr fyllning 1 c); äv. ss. fyllnadsämne: träkitt o. d. (jfr fyllning 1 a). Dörr med träfyllning eller glas. En tub träfyllning. TT 1877, s. 33. Korsvirket efterträder .. skiftesverket i det att man gärna ersätter de uttjänta träfyllningarna i ramverket med fyllningar murade av tegel. Fornv. 1940, s. 168.
-FÄLG. (förr) fälg av trä. SAOL (1950).
-FÄRG. (trä- 1885 osv. träd- 18061856) särsk.: färgnyans som är utmärkande för trä. Westring SvLafv. 2: 16 (1806; på ylle). Hela detta rum .. är hållet i vacker gulaktig träfärg. MeddSlöjdF 1900, 2: 79. Fönsterbrädan hade varit målad en gång, men is och smältvatten hade återställt den ursprungliga träfärgen. Höijer Högs. 80 (1959).
-FÄSTE. (om forntida l. medeltida förh.) jfr fäste 3. Schybergson FinlH 129 (1887). Fornv. 1940, s. 53.
-FÖNSTER. fönster med ram av trä; förr äv.: ruta av trä. Träfönster måste målas. SkeppsgR 1544. Kern (skulle) låta färdigställa fönsterbågarna och i dem göra träfönster, som skulle målas gråa, så att de såge ut som glas. UpplFmT 44: 22 (1932).
-FÖREMÅL~002, äv. ~200. jfr föremål 3 b o. -persedel. Träföremål .. böra luftas i skuggan, emedan de annars spricka och gistna. LB 3: 712 (1907).
(1 e) -FÖRSOCKRING. (numera föga br.) framställning av socker ur trä; jfr för-sockra 3. SvD(A) 29 ⁄ 10 1922, s. 7. Träförsockringen gör nya framsteg. SvD(A) 13 ⁄ 3 1942, s. 12. SAOL (1973).
-FÖRÄDLARE. person som (yrkesmässigt) sysslar med träförädling. Skogvakt. 1892, s. 200.
-FÖRÄDLING. jfr förädla d. Björkman (1889).
Ssgr: träförädlings-fabrik. IllSv. 1: 310 (1882).
-industri. jfr industri 3. Björkman (1889).
-maskin. (förr) Flera träförädlingsmaskiner, ibland hvilka en vertikal stocksåg med 20 blad. TT 1873, s. 244.
-verk. (numera föga br.) jfr förädlings-verk. TT 1879, s. 116. SFS 1935, s. 719.
-GAFFEL. (trä- 1749 osv. träd- 17861859) jfr gaffel 1 (a, b). (Till potatisupptagningen) brukas en trägaffel, lik en dyngegrep. Alm(Ld) 1749, s. 31. NJournD 1859, s. 22 (för bandtillverkning). I kastrullen är trägaffeln ett förträffligt redskap. ICAKurir. 1995, nr 43, s. 19.
-GALGE. galge (se d. o. 3 e) av trä; äv. (om ä. förh.) om stolpgalge (jfr galge 3 d). SD 1900, nr 42, s. 3. Varje byxpar hängde i en särskild trägalge. Knaust Krög. 24 (1942).
-GALLER, förr äv. -GALLRA l. -GALLRE. (trä- 1630 osv. träd- 1843) galler (se galler, sbst.2 1 (b)) av trä; förr äv. i pl. (i formen -gallror) med koll. bet. (jfr galler, sbst.2 1 a). Rudbeckius Dagb. 151 (1630). Ett fenster med tätte trägalror före. KKD 5: 256 (1711). Kompani-arrest, då fritimmarne tillbringas i små afskilda rum, med trädgaller. KrigVAH 1843, s. 33.
-GALOSCH. (numera bl. om ä., i sht medeltida förh.) patina (se patina, sbst.2). Köksans trägaloscher, hvilka stodo på nedersta trappsteget. Hofsten Barnh. 2: 171 (1885). Kulturen 1950, s. 87.
(1 e) -GAS. (i sht förr) gas (se gas, sbst.1 3 a) framställd gm torrdestillation av trä. SvT 4 ⁄ 9 1852, s. 2. Problemet att driva bilar med trägas är tekniskt löst och den närmaste framtiden torde komma att visa, om dessa ”bensinsurrogat” i framtiden kunna .. göra oss oberoende av oljeimporten. SvFolket 12: 227 (1940).
Ssg (förr): trägas-verk. jfr gas-verk. NDA 23 ⁄ 11 1867, s. 1.
-GATA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) gata belagd med trä; jfr -beläggning. TT 1879, s. 117. För tunga arbetsåkdon med långsam gång är asfalten att förorda, för personåkdon, som ila skyndsammare, är trägatan bättre. 2NF 9: 802 (1908).
-GEVÄR. (trä- 1880 osv. träd- 1812) gevär av trä (för exercis l. lek o. d.). Phosph. 1812, s. 6. (Som exempel) kan nämnas, att sedan gymnastik och exercis införts såsom läroämnen, tillverkades de därvid använda trägevären av eleverna själva i slöjdsalarna. ÅbSvUndH 56–57: 83 (1939).
-GNAGANDE, p. adj. om (larv av) insekt. Martinson EnklSvår. 21 (1939).
-GNAGARE. skalbagge av familjen Anobiidae Flem.; särsk. (zool.) i uttr. strimmig trägnagare, om arten Anobium punctatum (De Geer) (vars larver gnager gångar i torrt trä, ofta i möbler) (jfr -borrare, -mask); förr äv.: granbarkborre; i sht i pl., om familjen. Stora Trägnagaren. Thomson Insect. 4 (1862). Små trägnagare flögo kring lampan om kvällarne, där de .. åto sig in i bjälkarne af faktoriet. Sjöstedt Västafr. 397 (1904). Trägårdh Skogsins. 46 (1914; om familjen). Strimmiga trägnagaren kräver relativt hög luftfuktighet. Thurell VårdTrähus 25 (1975).
-GOLV. golv av trä. Uti Trägolvet (i kyrkan) voro slagne små järn kors. Bureus Suml. 66 (c. 1600; rättat efter hskr.).
-GRANAT. (†) granat (se granat, sbst.3) av trä. KKD 11: 144 (1710).
-GRAVYR. (trä- 1782 osv. träd- 1845) gravering i trä, xylografi; äv. dels konkretare, om metod för l. enskild omgång av sådan gravering, dels konkret, om (bild o. d. framställd gm avtryck från) på sådant sätt graverat arbete; jfr -stick. Denna bok är af et skönt tryck och med Trä-gravurer. Björnståhl Resa 4: 65 (1782). På formens rätsida anbringas den åstundade teckningen .. medelst upphöjd trädgravyr. Almström KemTekn. 2: 456 (1845). Trägravyrerna utfördes af den .. engelske xylografen Skill. Lundin NSthm 428 (1888). Björkman (1889; abstr.). Trägravyren, en teknik som bättre än någon annan reproduktionsart harmonierar med (osv.). TrycktOrd. H 4 b (1941).
-GRAVÖR. (numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) sysslar med gravering i trä, xylograf; jfr -stickare. Dalin (1854).
-GREP. (trä- 1899 osv. träd- 1823) (förr) grep med klor av trä. BoupptVäxjö 1823. Järngrepen har varit dominerande norr om Mälaren och Vänern, trägrepen söder därom. Fatab. 1983, s. 155.
-GRIND. Lind 1: 776 (1749).
-GUBBE. jfr gubbe II 3 c o. -figur, -karl 2. Söderblom Gudstr. 75 (1914).
-GUD. (trä- 1541 osv. träd- 1786) [fsv. trägudh] gudabild av trä; äv. bildl., nedsättande; jfr -beläte. J (skall) vthi Babel see, at man .. bär silffgudhar, guldgudhar och trägudhar, för hwilkom Hedhninganar fruchta. Bar. 6: 3 (Bib. 1541). Nu upgår Evangelii Ljus, och .. låter se .. at .. (påvarna o. biskoparna) äro olärde trä-gudar och själa-förförare. Borg Luther 1: 71 (1753).
-GUL. gul som obehandlat trä. Freja 1874, s. 67. Han lät blicken glida nedåt stugan, som skymtade trägul i skogsdunklet. Johansson RödaHuv. 1: 121 (1917).
-GÅRD, sbst.1 (sbst.2 se trädgård). [fsv. trägardher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) träbyggnad, trähus; jfr gård, sbst.1 6 a. OPetri Tb. 10 (1524). Jagh haffuer nu flytt ifrån slotte och boor heruppå Norrmalm i min trägårdh. OxBr. 3: 77 (1624). Hildebrand Medelt. 1: 419 (1884).
-GÄNGAD, p. adj. (i fackspr.) om skruv: gängad för infästning i trä. GHT 1895, nr 232 B, s. 1.
-GÄRDSGÅRD~02, äv. ~20, förr äv. -GÄRDESGÅRD. (trä- 1734 osv. träd- 17751886) gärdsgård av trä. Linné Dal. 147 (1734). Det förefaller .. som om trägärdsgården dock är äldre än stengärdsgården. Ymer 1933, s. 346.
(1 e) -HALTIG. (i sht i fackspr.) om papper: som innehåller mekanisk (se d. o. 1 a δ) massa. 2NF 18: 195 (1912). Särskilt besvärligt .. är vitt trähaltigt papper, vilket redan efter ett par dagar gulnar i dagsljus. Löwegren BiolTekn. 154 (1942).
-HAMMARE, förr äv. -HAMMAR. (trä- 1778 osv. träd- 17911889) [fsv. trähamar] hammare (se hammare, sbst.2 1) l. klubba av trä; särsk. om sådan hammare i piano (jfr hammare, sbst.2 1 e). (I morteln) bultas Säden med en stor trähammare. Björnståhl Resa 3: 157 (1778). Trädhammare, rund eller fyrkantig; den sednare till plåtarbeten. Klemming Blecksl. (1848). (Sv.) Trähammare .. i piano .. (fr.) sautereau. Schulthess (1885).
-HANDEL. (trä- 1641 osv. träd- 17711867) handel (se handel, sbst.2 11 b) med trä; äv. konkret, om affär. Emedan .. wi nu .. hafwe gott funnit förberörde tree Städer thenne theres Trähandel igen at frijgifwa och effterlåta, så hafwe wij (osv.). Stiernman Com. 2: 311 (1641; läst i orig.). Björkman (1889; konkret).
-HANDLARE. (trä- 1748 osv. träd- 1848) person som (yrkesmässigt) handlar med trä; jfr -karl 1. Höpken 2: 128 (1748).
-HARMONIKA. (numera föga br.) xylofon. Den s.k. träharmonikan .. består af stafvar af tort granträ, hvilkas olika längd betingar olika toner. UB 2: 483 (1873). Östergren (1962).
-HARV. (trä- 1759 osv. träd- 1850) [fsv. träharva] (förr) harv av trä. Den åker, som rågen skall sås uppå, plöijes up om wåhren .. och om sommaren snedkiöres med kiärrorr .. och sedan med träharfwar harfwas. HTSkån. 2: 374 (1759).
-HJUL. (i sht förr) särsk. på vagn o. d. BoupptVäxjö 1763. Trähjul suga .. i sig vatten, till följd hvaraf de kunna kasta sig och komma att gå ojämnt, hvarjämte bör beaktas deras kortare varaktighet. LB 4: 183 (1904).
-HJÄLM. (förr) jfr hjälm, sbst.1 2. Carlstedt Her. 3: 75 (1833).
-HO. (trä- 1866 osv. träd- 1804c. 1865) ho av trä. VetAH 1804, s. 11. Trädhof, försedd med tapp i bottnen. Billing Hipp. 325 (1836).
-HOLK. holk (se holk, sbst.1 1 a, c β) av trä; förr särsk. dels (motsv. holk, sbst.1 1 b) om bistock, dels (motsv. holk, sbst.1 2 a) om omslutande ring. Sätt upp en träholk tidigt på våren. (Man skall) wridha ledhen j sin stadigheet, förbint eller legg en träholk ther om kring. BOlavi 124 b (1578). Åhstrand Öl. 188 (1768; om bistock). Den till gården hörande brunnen .. hade formen av en cylindrisk träholk. Fatab. 1930, s. 172.
-HUMLA. (†) träbi; anträffat bl. i pl. Sjöstedt Västafr. 443 (1904). VetAÅb. 1913, s. 262.
-HUS. (trä- 1521 osv. träd- 17821860 (: Trädhusegendomen)) [fsv. trähus]
1) hus (byggt) av trä, träbyggnad (jfr -gård, -kyffe, -kåk, -ruckel, -skjul, -stuga, -villa, -våning 1); förr äv. om fastighet, särsk. om fastighet i stad ss. kameral enhet. Trähus och leksakståg. SthmSkotteb. 3: 173 (1521). (Vi har tillåtit att) Frans Stråbuck må och schall .. komme till thet Stenhusz och Trähusz igen, som .. hans framledne Frende och hans ärffuinger .. tilforende tilhörde. G1R 13: 123 (1540). (Det) skall åhrligen utgiffves .. aff alle trähusz både i stadhen (dvs. Sthm) och opå malmerne aff hvart hundrede march värde een halff march ortiger. G1R 27: 87 (1557). I Sverige byggas sedan gammalt trähus, hvilka med sin röda färg äro kännetecknande för det svenska landskapet. Almquist Häls. 440 (1896).
2) (†) fodral o. d. av trä; jfr hus 9 (b α) o. -foder, -fodral. BoupptSthm 1668, s. 795, Bil. (1667). 3 guld wichter uthj trä Huss. BoupptSthm 1673, s. 305 a, Bil.
Ssgr (i allm. till -hus 1): trähus-bebyggelse. Gårdlund IndSamh. 383 (1942).
-byggning. (†) träbyggnad. 3SthmTb. 2: 241 (1599). Böttiger 6: 101 (c. 1875).
-fabrik. fabriksanläggning för framställning av monteringsfärdiga trähus. DN(B) 30 ⁄ 12 1945, s. 17.
-sejare. (†) till -hus 2: klockfodral av trä; jfr hus 9 b β, sejare, sbst.1 Trähussegare med kloka. BoupptSthm 22 ⁄ 1 1655.
-HUV. särsk. motsv. huv, sbst.1 1 (a), 2, 3. Holmberg Bohusl. 3: 200 (1845; på kyrktorn). Ny trähuf anbringas å yttertaket. SyneprotÅsenhöga 20 ⁄ 9 1894. För att uppfånga röken befann sig ofta över härden en trähuv. Flodström SvFolk 285 (1918). Asklund BrödKlar. 26 (1962; på symaskin).
-HUVUD. (trä- 1553 osv. träd- 1822) [fsv. trähovuþ] huvud av trä; äv. (numera bl. tillf.) bildl., nedsättande, om person: dumhuvud (jfr -skalle). Crone aff Hiorte horn medt trähuffuud forgyltt mz Målare gull. GripshR 1553. Jag tror näppeligen, at ett sådant Trähufwud finnes i hela Landet, som min Man. Lagerström Holberg Jeppe 3 (1735).
-HYVEL. hyvel(maskin) för hyvling av trä(föremål). TT 1881, s. 132. Dædalus 1933, s. 26.
-HÅRD. (trä- 1864 osv. träd- 18641899)
1) hård som (torrt) trä; motsv. hård 1. Fries Bot–Utfl. 3: 332 (1864; i fråga om svamp). Högvuxen tallskog med trädhård bark. Lagerlöf Herrg. 30 (1899). Han (satt) på en trähård brits. Rundquist Generalen 11 (1953).
2) i mer l. mindre bildl. anv., motsv. hård 2, 4, 8: hård o. fast l. sträng l. opåverkbar. Deras uttryck af trähård likgiltighet slog honom såsom onaturligt, misstänkligt. Hirn Conrad FredlH 247 (1903). Heidenstam Folkung. 2: 35 (1907; om tukt). Uttrycket i .. (hans) trähårda ansikte röjde ej minsta skiftning. Janson Lögn. 298 (1912).
-HÄST. (trä- 1561 osv. träd- 17531872)
1) figur av trä föreställande häst; särsk. dels ss. leksak (jfr -pålle o. gung-häst), dels om den trojanska hästen (jfr häst 1 h α). KlädkamRSthm 1561 E, s. 27 a. Gubben snickrade sina trähästar. Malmberg Åke 111 (1924). Har denna trähäst verkligen gungats av Karl XII? Kulturen 1946, s. 10. Av tallar från berget Ida lät .. (Odysseus) tillverka en ofantlig trähäst som .. kunde rymma hundra beväpnade män. Henrikson AntikHist. 1: 308 (1958).
2) (förr) föremål av trä erinrande om häst, särsk. dels om gymnastikredskap (jfr häst 3 b α), dels om straff- l. tortyrredskap (jfr häst 3 b β o. -märr). Hwem kronones ahrbete försummar straffas til trähesten heller jernnen. Gustaf II Adolf 252 (1621). Till Gymnastiken klädt en större trähäst med läder, samt en mindre ostoppad. VGR 1842, s. 240.
-IMPREGNERING. (i sht i fackspr.) jfr impregnera 2 b o. -konservering. Auerbach (1915).
Ssg (i sht i fackspr.): träimpregnerings-medel. UNT 17 ⁄ 3 1941, s. 4. Träimpregneringsmedlet Cuprinol rötskyddar i en mansålder. SvD(B) 25 ⁄ 5 1957, s. 22.
-INDUSTRI. industri som sysslar med trä. GHT 12 ⁄ 9 1895, s. 2. Maskiner och kompletta utrustningar för träindustrin. DN(A) 14 ⁄ 4 1964, s. 25.
-INFATTNING~020. konkret; jfr infattning, sbst.2 1. Carlberg SthmArchitCont. D 1 a (1740).
-INLÄGGNING~020. (ss. konstart betraktad) dekorativ inläggning av trästycken i trä; intarsia, marketeri; äv. (o. i sht) konkret; jfr -mosaik. Dörrarna hafva .. trä-inläggningar i stjernformer. Lundgren MålAnt. 1: 162 (1849, 1870). Intarsia. (Träinläggning). Ehrström Konsthantv. 173 (1924; rubrik). Träinläggningarna, marketeriet .. träder i och med den antikiserande stilen i förgrunden. GustStil 16 (1926). Å ryggbrickan (på stolen) stå initialerna NHS och IID i träinläggning. RedNordM 1926, s. 32.
-INREDNING~020. konkret. IllSv. 2: 223 (1886).
-JALUSI. (trä- 1886 osv. träd- 18241833) jfr jalusi 3. BoupptVäxjö 1824. Hos oss finns det persienner, rullgardiner och träjalusier för alla smaker och ändamål. Ikea 1992, s. 257.
-KAGGE. (trä- 1861 osv. träd- 1840) kagge av trä. SPF 1840, s. 256. Anjovis i träkaggar och bleckburkar. KatalIndUtstSthm 1897, s. 288.
-KAJ. jfr kaj 1. En träkaj har bygts vid Skeppsholmsvarfvet. TSjöv. 1890, s. 115.
-KALENDER. (förr) kalenderstav av trä. Fatab. 1920, s. 22. Runstaven är en specialform av de träkalendrar, som vi känna från åtskilliga delar av Europa. Rig 1947, s. 168.
-KALLSKÅL. (†) kallskål (se d. o. 2) av trä. BoupptSthm 1678, s. 288 a.
-KAM. (trä- 1571 osv. träd- 1860)
1) kam av trä; jfr kam, sbst.2 1 (c). TullbSthm 25 ⁄ 5 1571. Abelin MTr. 39 (1902; på kratta).
2) (†) om takås; jfr kam, sbst.2 4 b α. Widmark Helsingl. 1: 75 (1860).
-KANNA. (trä- 1556 osv. träd- 18161846) [fsv. träkanna] (i sht förr) jfr kanna, sbst.2 1. BtÅboH I. 1: 38 (1556). De blandade ny lake och hällde i med en liten träkanna. Fogelström DrömStad 192 (1960).
-KANON. (förr) jfr kanon, sbst.3 1. 1VittAH 1: 167 (1755). ”Trä-kanoner” nyttjades ända till 17:e århundradet för att slunga eldkulor. KrigVAT 1855, s. 69.
-KAPELL. [fsv. träkapel] jfr kapell, sbst.1 1. I Övver Torne .. sågh jagh Träkappalet som .. sägz vara älder än Torne kyrkia som är af steen. Bureus Suml. 66 (c. 1600).
-KAPPE, förr äv. -KAPPA. (förr) jfr kappe, sbst.3 3, o. -kärl. OxBr. 11: 781 (1640).
-KAR. (trä- 1541 osv. träd- 1824) [fsv. träkar] (i sht förr) jfr kar, sbst.1 2. 2Mos. 7: 19 (Bib. 1541). LB 3: 471 (1905; om ostkar). Själva garvningen sker i stora roterande träkar. Varulex. Beklädn. 328 (1945).
-KARA l. -KARE. (†) ”kara” av trä. Rinman JärnH 544 (1782). UB 4: 68 (1873).
-KARBOLINEUM. (†) impregneringsmedel för trä, karbolineum. JernkA 1908, s. 468. 2NF 16: 908 (1911).
-KARE, se -kara.
-KARL. (trä- 1795 osv. träd- 18331842)
1) trähandlare l. träarbetare; numera bl. i Finl., vard.: snickare o. d. Efter jag kommit att tala om stenhuggaren, så se här äfven några ord om hans broder .. ”träkarlen”, såsom han sjelf kallade sig, ty han dref brädhandel. Blanche Bild. 71 (c. 1865). En skicklig träkarl har garanterat jobb. Vasabl. 18 ⁄ 1 1981, s. 1.
2) (numera mindre br.) träfigur, trägubbe; äv. (o. i sht) i bildl. anv., nedsättande: träbock (se d. o. 2 slutet). Ni ska tro, at jag inte är någon träkarl, fast jag ser så ut. Envallsson Friarne 41 (1795). Träkarl .. (dvs.) En med rörliga leder försedd figur af trä, eller annat ämne, af hvilken Målaren betjenar sig. Scheutz Ritk. 227 (1832). De (gjorde) ett .. besök hos träkarlen Rosenbom på flottans varv. Wägner Lagerlöf 2: 14 (1943).
3) [jfr motsv. anv. av t. strohmann, halmfigur, eng. dummy, stum person, o. trä, sbst.1 anm.] spelt. (kortspel spelat av tre personer o. en fjärde) tänkt spelare; särsk. i bridge: (upplagda kort utgörande) partner till spelförare (som förutom sina egna spelar dessa kort); äv.: (person som spelar) träkarlsbridge. Lektor Moberg och jag spelte träkarl hos Martin. Choræus Bref 154 (1804). Träkarl är .. en i Sverge påfunnen förändring af whist, som spelas af 3 personer. HbiblSällsk. 1: 79 (1838). Sortera .. Edra kort, lägg upp träkarlen. HandlednBridge 56 (1904). (Han) måste efter de tre hjärteruppdragen låta träkarln spela en låg klöver. SvD(A) 1 ⁄ 12 1929, s. 22. Träkarlarna kom ut och satte i sig stora munsbitar och tog en tuting, sedan återvände de tuggande till kortbordet. Olsson Lösnr 25 (1959).
Ssgr (till -karl 3): träkarls-bord. (†) om spelbord. Topelius Dagb. 1: 329 (1834). Wrangel StudMLd 108 (i handl. fr. c. 1855).
-bridge. spelt. bridge spelat med träkarl. Werner o. Sandgren Kortox. 183 (1949).
-preferens. (förr) jfr preferens 2 d. SAOL (1900).
-whist. (förr) whist spelat med träkarl. Ekbohrn (1904).
-KARM. (trä- 1790 osv. träd- 1832) jfr karm 1 (a), 2 a. Möller (1790). Fyrkantig Sikt med Trädkarm. BoupptVäxjö 1832. Brunius SkK 123 (1850; kring dörr). Möblerna är stora och mörkbruna med snidade träkarmar och ben och lister. Gyllensten Huvudsk. 39 (1981).
-KASTELL. (förr) kastell av trä. Lind 1: 428 (1749).
-KAVLE l. -KAVEL, förr äv. -KAVLA. (trä- 1763 osv. träd- 18001847) kavel av trä; särsk. motsv. kavle 1 (b, c). VetAH 1763, s. 236. Såwida Originala-Landtmäteri-kartor .. böra upprullas på släta träd-kaflar .. så har jag (osv.). SPF 1847, s. 22. Stigarna mot Stocklycke äng är väl upptrampade och träkavlar är utlagda där det är fuktigt. ÖgCorr. 7 ⁄ 6 1969, s. 26.
-KEDJA, förr äv. -KÄDJA l. -KED. kedja av trä; jfr kedja, sbst. 1 (a β). Lijka som Jeremias baar then träkädion och begharen til itt tekn. FörsprHos. (Bib. 1541). Ett upfordringswerck .. bestående af en trä-kied som .. geck utöfwer en sexkantug wals mitt öfwer Schachtet. Polhem Invent. 29 (1729). Trä-kedjors, bommars och palisaders förtöjande i sned riktning emot farleden .. kan .. vara nyttigt, för att hindra fiendens framträngande. KrigVAT 1849, s. 282.
-KEMI. kem. gren av kemin som sysslar med trä. 3NF 22: 725 (1936). Undersökningar i allmän träkemi (träets kemiska sammansättning, metoderna för analytisk bestämning av dess komponenter m. m.). TT 1942, Allm. s. 205.
-KIL. (trä- 1789 osv. träd- 1885) kil (se kil, sbst.2 II 1, 2) av trä l. för bearbetning av trä. Huru stenhuggning förrättas .. samt om gråstens klyfning med träkilar. Rinman 2: 809 (1789). Rig 1970, s. 129.
-KISTA. (trä- 1643 osv. träd- 18191851) [fsv. träkista]
1) kista (se d. o. 1) av trä. BoupptVäxjö 1778.
2) likkista av trä; jfr kista 2 o. -frack, -sarkofag. Kalff AUggla H 4 a (1643).
3) (i ä. fackspr.) jfr kista 3, 4 (c). PH 9: 72 (1768; i sluss). En träkista (är) utförd, i hvilken materialerna kunna tillblandas och formas. TT 1872, s. 231.
-KITT. jfr kitt 1 o. -fyllning. Träkitt. 6 delar Kalkhydrat (nysläckt). 4 delar Rågmjöl. 4 delar Linoljefernissa. Stål Byggn. 1: 120 (1834).
-KLABB, äv. -KLABBE. (trä- 1568 osv. träd- 1865) jfr klabb, sbst.2 1 (d), o. -kloss, -knubb. LPetri Jes. 44: 19 (1568). Tinor skola vara utmärkta genom en flytande träklabb. SFS 1899, nr 83, s. 6.
-KLACK. jfr klack, sbst.2 2. BoupptSthm 1677, s. 92 b (1676; efter skomakare). Ekot av kvinnornas träklackar. Vindros 1948, s. 13.
-KLAMP. jfr klamp, sbst.1 1, o. -kloss. Ullenius Ro § 206 (1730).
-KLOSS l. -KLOTS. (trä- 1740 osv. träd- 1819c. 1865) kloss av trä; förr äv. bildl. (jfr -bock 2 slutet); jfr -bit, -klabb, -klamp. VetAH 1740, s. 240. Runeberg (SVS) 6: 457 (c. 1850; bildl.).
-KLOT. jfr klot, sbst.1 2, o. -kula. Lind 1: 1265 (1749).
-KLOTS, se -kloss.
-KLOVE. (förr) klove av trä; jfr klove 2 (a). En trä-klåfve eller gaffel, på hvilken bössan stödes när man skjuter. 1VittAH 1: 148 (1755). Ur en pung framdrog han träklåfvar, dem han anbragte omkring recipienternas halsar. Schück Wivallius 1: 22 (1893).
-KLUBBA. (trä- 1679 osv. träd- 1776) [fsv. träklubba] klubba av trä; jfr -hammare, -kyla. BoupptSthm 1679, s. 388 a, Bil. (efter kopparslagare).
-KLUMP. (trä- 1789 osv. träd- 1819) klump av trä. Rinman 2: 786 (1789).
-KLYKA. (trä- 1650 osv. träd- 18001846) jfr klyka 2. Hildebrand MagNat. 204 (1650). (Kräft)Håfvarna upptagas med hjälp af träklykor. Ekman NorrlJakt 412 (1910).
-KLÄDD, p. adj. (över)klädd med trä. Träklädda järnfartyg. Engström Skeppsb. 145 (1889).
-KNAPP. (trä- 1581 osv. träd- 18311832) [fsv. träknapper]
1) (förr) motsv. knapp, sbst. 1: knapp l. knopp av trä; särsk. om sängknapp. Förgylte träknapp(er) om senger att henge. TullbSthm 18 ⁄ 7 1581. Först från dess trädknapp tog han försigtigt bössan. Runeberg (SVS) 3: 38 (1832).
2) (ämne till) knapp (se knapp, sbst. 2) av trä. 4 dussin träknappar, som sedan öfwerdrogz med kläde. BtÅboH I. 11–12: 90 (1695).
3) (†) liten rund ask o. d. av trä för välluktande o. d. ämnen; jfr knapp, sbst. 3. The fattighe kunne tagha Wijnrute .. stöte medh Rosen ätickie .. Sedhan tagh ett stycke aff een Swampe eller Linklädhe, och wäth thet ther vthi, och thet samma skal man vthi een Trä knapp aff Eneträ läggia, och ther vppå luchta. Berchelt PestOrs. E 2 a (1589).
-KNIV. (trä- 1578 osv. träd- 1822) [fsv. träkniver] (i sht förr) kniv (med blad) av trä. BOlavi 45 a (1578). Mossa på fruktträd är skadlig och bör afskrapas med träknif. Langlet Husm. 744 (1892).
-KNUBB, förr äv. -KNUBBE. (trä- 1803 osv. träd- 17711853) (numera bl. tillf.) knubb (jfr knubb 1 o. -klabb); förr äv. koll., om virke (jfr knubb 2). Björnståhl Resa 1: 225 (1771). Boningshus af uppmurad träknubb, uppfördt i en våning med frontespice. PT 5 ⁄ 9 1901, s. 1.
-KNÄ. skeppsb. jfr knä II 4 a slutet o. järn-knä. BoupptRasbo 1697. I likhet med galärerna voro kanonsluparna försedda med utskjutande tullbord, uppburna av träknän. SvFlH 2: 333 (1943).
-KOFFERT. (trä- 1761 osv. träd- 1883) (i sht förr) koffert av trä. BoupptVäxjö 1761. Han kom tillbaka som han var när han for .. med sina tillhörigheter i samma lilla träkoffert. Moberg DinStund 235 (1963).
-KOJA. (trä- c. 1755 osv. träd- 17601863) jfr koja, sbst.2 Schultze Ordb. 2206 (c. 1755). Södermalm, där .. de gamla träkojorna alt mera försvinna och lemna plats för höga tegelstenhus. Lundin NSthm 740 (1890).
(1 e) -KOL. (trä- 1685 osv. träd- 17981891) kol framställt (i kolugn) gm torrdestillation av trä; i sht i pl. l. koll.; förr äv. om medicinskt kol; jfr kol, sbst.1 1 a (slutet). BoupptSthm 1685, s. 615 a. Upglödgning uti rena och wäl brända Träkol tyckes .. gifwa minsta Afbränningen (på järn). Rinman JärnH 209 (1782). Ovanpå skärvorna i krukans botten bör gärna läggas ett litet lager krossat träkol, från spiseln eller kakelugnen. Sonesson HbTrädg. 1065 (1926). Träkol, Carbo ligni, beredes för medicinskt bruk. Gentz Lindgren 48 (1928). Man halstrar över glöd i halster eller på ett enkelt galler-rost bäst över glödande träkol. StKokb. 340 (1940).
Ssgr: träkols-, förr äv. träkol-brikett. KatalIndUtstSthm 1897, s. 176.
-eld. jfr eld 5. Rinman JärnH 211 (1782).
-gas. (förr) (gen)gas framställd ur träkol. 2NF 37: 619 (1925).
-hytta. (förr) jfr hytta, sbst. 2. JernkA 1895, s. 394.
-järn. (förr) särsk.: järn innehållande träkol; jfr -kols-tackjärn. JernkA 1846, s. 296.
-pulver. träkol i form av pulver, pulvriserat träkol; jfr -kols-stybb. Rinman 1: 247 (1788). Träkolpulver .. som ovilkorligen uppstår vid transport af kol och vid anlitande af kolförrådet, är böjdt för sjelfantändning. Ahlström Eldsl. 63 (1879).
-stybb, förr äv. -stybbe. (i sht förr) jfr stybb, sbst.2 2, o. -kols-pulver. Rinman JärnH 953 (1782). En del af sågspånen utforslas .. till kolgården för att användas i stället för eller jämte träkolsstybb för milornas täckande. TT 1899, Allm. s. 301.
-tackjärn. (förr) tackjärn innehållande träkol. WoJ (1891).
-vagn. (järnvägs)vagn för transport av träkol. TT 1899, Allm. s. 309.
(1 e) -KOLNING. (trä- 1900 osv. träd- 1868) framställning av träkol; jfr kola, v.1 2. Rejmers Koln. 3 (1868).
-KOLONN. (trä- 1892 osv. träd- 1832) (i sht i fackspr.) jfr kolonn 1 o. -pelare. (Ryggstöden) inneslötos af tvenne smala, i form af palmer utskurne, trädkolonner. Sparre Frisegl. 3: 143 (1832).
-KONJUNKTUR. (numera bl. tillf.) i sht i pl.; jfr konjunktur 3. De lysande träkonjunkturerna på 1870-talet. Höjer Sv. 3: 109 (1882).
-KONSERVERING. (i ä. fackspr.) jfr konservera 2 o. -impregnering. Liedbeck KemTekn. 645 (1867).
Ssg (i ä. fackspr.): träkonserverings-medel. träskyddsmedel. Karbolinolja, kreosotolja, m. fl. träkonserveringsmedel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 130.
-KONSTRUKTION. i sht tekn. Upmark Lübke 175 (1871). Taket, både plåttaket och träkonstruktionen under, hade lyfts en meter på fastighetens ena sida. DN(A) 31 ⁄ 8 1964, s. 22.
-KORS. (trä- 1591 osv. träd- 17691851) kors av trä; särsk. om gravkors. J thet samma kom(m)er een Munck medh ett Träkors, och bödh henne at hon j thes nampn skulle sigh omwända. Lælius Jungf. N 5 b (1591). På kyrckiegården upsättia dee nye träärkårss. Schück VittA 2: 352 (i handl. fr. 1667). Nystvinda .. (dvs.) Ett träkors, som användes för att härvla upp tvinnat garn på. Rig 1937, s. 140.
-KORSETT. (förr) jfr korsett 2 slutet. Mera sällan begagnas vid skolios .. träkorsett af förut anförda skäl, att bålsmuskulaturen .. försvagas under bärandet af korsetter. Wide MedGymn. 432 (1896).
-KRAKE l. -KRAKA. (trä- 17781870. träd- 1913) (†) om för olika ändamål avsedd krake (se krake, sbst.4 1, 2, 4). Schultze Fisk. 105 (1778). (För uppluckring av marken) begagnar (man) sig .. af en klohacka eller träkrake af gran med qwarsittande 2 tum långa grenar. Alm(Sthm) 1870, s. 43. LAHT 1913, s. 401 (för sädeskärvar).
(1 e) -KREOSOT. (i fackspr.) kreosot framställd ur trätjära; jfr -tjär-kreosot. JernkA 1909, s. 344.
-KROK, förr äv. -KROKA. (trä- 1640 osv. träd- 18141852) krok l. hake av trä; äv. (om ä. förh.) om årder av trä (jfr krok 2). En träkrook at hengia något vppå. Linc. Hhh 3 a (1640). Till jordens brukning användes träkrok samt harf med lösa träpinnar. Fatab. 1906, s. 32.
-KUBB, förr äv. -KUBBE. kubb (se kubb, sbst.2 1); särsk. (om ä. förh.) (motsv. kubb, sbst.2 1 c) koll., om gatubeläggning. NoraskogArk. 6: 8 (1768; ss. golvbeläggning). (Omkring bordet stod) några avsågade träkubbar till sittplatser. Armfelt VildmPar. 163 (1920). Träkubb, avsedd för beläggning i körbana, skall vara tillverkad av oflottat, friskt furuträ av uteslutande kådrika rotstockar. Bildmark Entrepr. 214 (1921).
-KUGGE. kugge av trä; anträffat bl. i pl. Rinman 1: 959 (1788).
-KULA. jfr kula, sbst.2 1, o. -klot. Polhem ESkr. 3: 135 (1711).
-KUM l. -KUMMER. (†) om större behållare o. d. av trä; jfr kum 2. TullbSthm 26 ⁄ 10 1543. Fischerström 2: 122 (1780).
-KUPA, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr). särsk. (förr) motsv. kupa, sbst. 5 a. Stiernman PVetA 1758, s. 124. Sigill i träkupor. RARP 9: 456 (1891).
-KYFFE. (numera bl. tillf.) enkelt hus av trä; jfr -ruckel. G1R 24: 8 (1553). Tomten var då bebyggd med varubodar och ”träkyffe”. SErikÅb. 1955, s. 25.
-KYLA. (förr) jfr kyla, sbst.1, o. -klubba. Stenfelt (1920).
-KYLSKEPP~02 l. ~20. (förr) kylskepp av trä. På träkylskepp koncentrerar sig vörten mera än på kylskepp af jern. Lindberg Ölbr. 55 (1885).
-KYRKA. (trä- c. 1540 osv. träd- 16391864) kyrka av trä; jfr -kapell. (År 1273) war ther (i Uppsala) icke vtan (dvs. bara) en träkyrkia ther nw står domkyrkian. OPetri Kr. 82 (c. 1540). I Råda i Värmland finnes en intressant gammal träkyrka i blockhuskonstruktion. Hahr ArkitH 219 (1902).
-KÅK. (trä- 1874 osv. träd- 18381847) jfr kåk, sbst.2 2, o. -hus, -kyffe. KLilljebjörn Hågk. 16 (1838).
-KÅPA. (trä- 1902 osv. träd- 18371838) särsk. motsv. kåpa 2 h. Pannan .. är försedd med en på pannmuren stående fyrkantig trädkåpa, som leder ångorna ut genom taket. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 82.
-KÅSA. kåsa av trä. 2NF 15: 545 (1911).
-KÅTA. (trä- 1831 osv. träd- 1857) jfr kåta, sbst. 2. Læstadius 1Journ. 450 (1831).
-KÄDJA, se -kedja.
-KÄPP. (trä- 1753 osv. träd- 1815c. 1865) käpp av trä; särsk. motsv. käpp 1 (a), 2. En torr trä-käpp. Borg Luther 1: 132 (1753). En brun Träkäpp .. är i förra weckan förlorad. GT 1788, nr 13, s. 4. (Ståltrådsringarna) drevs fram med träkäppar. Wigforss Minn. 1: 30 (1950).
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL l. -KÄRILE l. -KÄRLE. (trä- 1541 osv. träd- 16361882) [jfr fsv. träkäralde] kärl av trä (jfr -ankare, -fat 1, -kanna, -kappe, -kar, -pipa 3, -potta, -pyts, -spann, -så, -tina, -tråg, -tunna, -ämbar); förr särsk. allmännare, om föremål av trä (ss. handelsvara). Allahanda träkärill. 3Mos. 11: 32 (Bib. 1541). Björneborg handlar med Plankor, Träkäril, Bräder och Wed. König LärdÖfn. 6: 33 (1747). Några firmor (har) nyss börjat salta ned strömming på små plåtburkar, som äro lättare säljbara och säkrare än de gamla träkärlen. FinT 1955, s. 385.
-KÄRNA. (i sht förr) om smörkärna. Träkernor få aldrig målas invändigt. Grotenfelt Mejerih. 95 (1881).
-KÄVLING. (†) jfr kävling 1. (Efter svedjebränning fanns) större eller mindre obrända platser, hvilka efteråt brändes medels kvarblifna träkäflingar. Grotenfelt JordbrMet. 177 (1899).
-KÖL. köl av trä. Balck Idr. 1: 17 (1886).
-LADDSTOCK~02 l. ~20. (förr) laddstock av trä. Wid Gewäret wore en nödwändig ändring at göra, nämligen, at alla trä-Laddstockar afskaffades och at i stället antoges af järn. Wrangel Tact. 4 (1752).
-LAPP. (trä- 1871 osv. träd- 1866) brädlapp (jfr lapp, sbst.3 2 b); förr äv. (motsv. lapp, sbst.3 1 c) om jaktlapp av spånor, klapperlapp. Hahr HbJäg. 219 (1866). 2NF 19: 179 (1913).
-LAST. (trä- 1545 osv. träd- 17651852) särsk.: (skepps)last (se last, sbst.2 1) bestående av trä; förr äv. (ss. handelsvara) om virke o. d. (motsv. en skeppslast). G1R 17: 208 (1545). Swar .. att borgerne i .. Huduikzwald må bruke deres handell medh alle oförbudne skinwarur, smör, trälast och tiäru. PrivSvStäd. 3: 512 (1584). (Jag) Giör vitterligit att effter M. Wilhelm Giliusson hafver .. varit effterlatet utan något hinder sigh åhrligen trälast att hugga och utskepa; så hafver (osv.). AOxenstierna 2: 323 (1618). Trälast å däck skall vara väl stuvad, stöttad och surrad. FFS 1920, s. 739.
-LASTAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om fartyg. TSjöv. 1890, s. 219.
-LASTARE. (numera bl. mera tillf.) särsk.: fartyg förande trälast. TSjöv. 1890, s. 223.
-LAST-MÄRKE. (förr) lastmärke för fartyg förande trälast; jfr last-linje. SFS 1914, s. 1725. I fråga om fartyg, som uppfyller vissa betingelser för förandet av trälast på däck, kan ett särskilt trälastmärke fastställas. Nilsson Skeppsb. 200 (1932).
-LEKSAK~02 l. ~20. Klint (1906). Osbyföretaget BRIO har funnits sedan 1884 och är världens största tillverkare av träleksaker. KvällsP 30 ⁄ 10 2002, s. 27.
-LIM. lim (se lim, sbst.2 1) för trä. Holmberg 1: 387 (1795).
-LIST. (trä- 1710 osv. träd- 1848) jfr list, sbst.2 3 (a). Peringskiöld MonUpl. 148 (1710). Profilerade trälister. SFS 1906, nr 48, s. 30. UpplNatÅ 1938, s. 25 (på bord).
-LJUSKRONA~020. ljuskrona av trä. BoupptSthm 1689, s. 101 b, Bil. (1687).
-LJUSSTAKE~020, förr äv. -LJUSSTAKA. (trä- 1597 osv. träds- 1828) HammarkDomb. 27 ⁄ 7 1597.
-LOCK. jfr lock, sbst.2 Swarfwadt trälock. PH 6: 3961 (1756).
-LUCKA. lucka av trä; jfr lucka, sbst.2 1, 2. Kök med träluckor. HovförtärSthm 1690 A, s. 1821. Kupongerna som jag fick krafsa åt mig genom träluckan vid Mälartorget. Fridegård Här 68 (1942).
-LUR. (trä- 1929 osv. träd- 1783) jfr lur, sbst.3 1. Cook 2Resa 64 (1783). I Fryksdalen i Värmland hade man .. långa trälurar och överenskommen signalering. 2SvKulturb. 7–8: 57 (1937).
-LÅDA. (trä- 1750 osv. träd- 1847) jfr låda, sbst.1 1, 2; äv. oeg. l. bildl. Orrelius Diurr. 10: 2 (1750). Den där eländiga trälådan till bil. Krusenstjerna Pahlen 2: 266 (1930). Urverket var inneslutet i en fyrkantig trälåda. Kulturen 1954, s. 154.
-LÅR. jfr lår, sbst.1, o. -låda. Möller (1790).
-LÅS. [fsv. trälas] (i sht förr) lås(anordning) (till större delen gjord) av trä; förr särsk. i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt. Bettre är trälåsz för huset, än inthz. SvOrds. A 3 b (1604). En ståckelås och en trälås anskaffas. VDAkt. 1725, Syneprot. Askarna hade ofta konstiga trälås, omöjliga för en oinvigd att öppna utan att bryta sönder locket. Karlin KultM 9 (1888).
-LÖT. (trä- 1899 osv. träd- 1824) (förr) löt av trä, särsk. motsv. dels löt, sbst.3 1, dels löt, sbst.3 2. JernkA 1824, s. 303. SvKulturB 9–10: 122 (1931; i vattenhjul).
-MASK, förr äv. -MATK. (trä- 1538 osv. träd- 18151837) [fsv. trämadhker] om på trä skadegörande insektslarv; förr särsk. om skeppsmask o. skeppsvarvsflugans larv; äv. bildl.; jfr mask, sbst.1 b, o. -borrare, -gnagare. (Lat.) Teredo .. (sv.) trämatk. VarRerV 53 (1538). Dahlbom Insekt. 24 (1837; om skeppsvarvsflugans larv). Det är en mänskotjuf .. en trämask, som ska äta dig invändigt, att en dag du är lika ihålig som en murken tall. Strindberg Dödsd. 211 (1901). Man behöver blott tänka på tre av museernas argaste fiender: trämasken, rosten och malen. Fatab. 1930, s. 40.
(1 e) -MASSA. pappersmassa erhållen gm mekanisk l. kemisk bearbetning av trä, massa (se massa, sbst.2 1 a) (jfr slipa, v.2 2 e, o. -cellulosa, -slip); äv. (numera bl. tillf.): del l. mängd av trä (jfr massa, sbst.2 1 b). Wid ett öfwerslag af trämaszan i planktak, jemförd med stående, liggande och Mansardska takstolar, finner man att (osv.). Stål Byggn. 2: 15 (1834). Skillnaden mellan kemisk och slipad trämassa är, att i det förstnämnda äro alla de ämnen i träet, som kunna förorsaka papperets förruttnelse, oskadliggjorda, i det senare råmaterialet finnas dessa beståndsdelar kvar. Elge BoktrK 121 (1915).
Ssgr: trämasse-fabrik. (numera bl. i skildring av ä. förh.) massafabrik; jfr trä-sliperi. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 3. Den första trämassefabriken anlades .. år 1857 vid Trollhättan. SkogsvT 1903, s. 246.
-industri. (numera bl. i skildring av ä. förh.) massaindustri. SFS 1893, nr 101, s. 2.
-kokare. (†) kokare (se d. o. 2) av trämassa. SFS 1893, nr 101, s. 2. Auerbach (1915).
-papp. (i fackspr.) Berg Handarb. 13 (1873). Trämassepapp (dvs.) papp tillverkad huvudsakligen av mekanisk massa. TNCPubl. 74: 273 (1980).
-ved. (numera mindre br.) massaved. Det berodde .. på konjunkturerna, om skogen skulle användas till kolning, trämasseved eller timmer. Skogvakt. 1892, s. 86. SAOL (1973).
-MATERIAL. jfr material 1 (a). Där till nödige biälkar och andra trä Materialier. Schück VittA 2: 102 (i handl. fr. 1688). Nya trämaterial, särskilt plattor av olika slag, vinner för närvarande snabbt insteg i industrien. SvIndustri 376 (1961).
-MATK, se -mask.
-MES. (i sht förr) jfr mes, sbst.3 3. TurHb. 24: 7 (1920).
-MJÄRDE. mjärde av trä. RedNordM 1908, s. 25.
-MJÖL. (trä- 1878 osv. träd- 18361852) (mjölliknande) pulvriserat trä (med olika användning) (jfr -pulver); stundom dels: maskmjöl, dels: ”mulm”. Pasch ÅrsbVetA 1836, s. 39 (till bröd). HantvB I. 2: 94 (1934; ss. fyllnadsmedel). Trämjöl, som användes för bl. a. linoleum-, sprängämnes- och bakelittillverkning. SvIndustri 304 (1935). FoFl. 1947, s. 58 (i ek). Svarta ramen höll, släppt ifrån sig litet trämjöl i ena fogen. Jersild Grisjakt. 197 (1968).
-MODELL. (trä- 1728 osv. träd- 17361809) (i sht förr) jfr modell 1 o. -schamplun. VRP 3 ⁄ 6 1728. Från Holland skickades redan tidigt på 1600-talet till Kina vid porslinsbeställningarna ritningar och t. o. m. svarvade trämodeller. Rig 1962, s. 141.
-MORTEL, förr äv. -MORTARE. (trä- c. 1645 osv. träd- 17571828) mortel av trä. IErici Colerus 2: 24 (c. 1645).
-MUR. jfr mur, sbst.1 1. Trämuren omkring kyrckiogården. VDAkt. 1750, nr 226. Det var trämurarne eller skeppen, som blefvo Greklands hufvudsakliga värn mot persernas oerhörda eröfringsmassor. Wrangel SvFlBok 29 (1897).
-MÄRR. (trä- 1749 osv. träd- 18481876) (om ä. förh.) om tortyrredskap; jfr märr 2 d o. -häst 2 o. plikte-häst. Lind (1749).
-NAGEL, förr äv. -NAGLE. (trä- 1691 osv. träd- 18231885) i sht skeppsb. jfr nagel, sbst.2, o. -dymling, -nit, -nubb. Rålamb 10: 45 (1691). Uthus äro endels af spontade brädwäggar med tränaglar spikade. Palmstedt Res. 40 (1778). Locket (på en kista) fastsattes med tränaglar. Hagberg DödGäst. 171 (1937). Fartyget var byggt i ek och en intressant detalj är att man inte funnit en enda järnbit. Allt är gjort i trä och man har använt tränaglar. DN(A) 18 ⁄ 7 1964, s. 7.
-NUBB. (†) nubb av trä; jfr -nagel. HusgKamRSthm 1761, s. 475. HusgKamRSthm 1769, s. 503.
-OK. (trä- 1541 osv. träd- 1832) (förr) ok av trä. Tu haffuer sönderbrutit träoket, så gör nu itt iern ook j samma stadhen. Jer. 28: 13 (Bib. 1541).
(1 (e)) -OLJA. (trä- 1579 osv. träd- 1872) olja framställd gm destillering av trä l. använd ss. behandlingsmedel o. d. för trä; särsk. i uttr. kinesisk träolja, om olja utvunnen ur viss nöt; förr äv. om olivolja. Träolja för trädgårdsmöbler. VarRerV C 2 a (1579). Träolja som erhålles vid torrdestillation af kådiga trästubbar, är ock en blandning af terpener. Widman OrgKemi 90 (1895). Enligt en ny metod .. kan träoljan raffineras och användas för tillverkning av såpa, tvål, färgämnen m. m. SvD(A) 6 ⁄ 5 1934, s. 3. Kinesisk träolja .. erhålles ur nötterna från en Euphorbia-art, som växer i Mandschuriet och Japan. Kumlien Oljem. 62 (1946). Träbyggnadernas fasader (har) målats med tunn träolja eller rödfärg. Kulturen 1991, s. 16.
-OPAL. (trä- 1869 osv. träd- 17951832) opal bildad gm förstening av trä. Retzius Min. 180 (1795).
-PALISSAD. (om ä. förh.) (Uppförandet av Schlesvigs domkyrka) skedde ungefär samtidigt med att Valdemar I .. i stället för träpalissaderna vid Danevirke lät bygga en mur af tegelsten. AntT XV. 1: 18 (1896).
-PALL. (trä- 1669 osv. träd- 17831833) jfr pall, sbst.1 5. Een Träpall öfwerdragen medh Sammet. Barckhusen Cotossichin 87 (1669).
-PANEL. jfr panel, sbst.2 2. Rothstein Byggn. 450 (1859). Redan under senare delen af medeltiden hade .. träpanelet som inre väggbeklädnad börjat vinna en allmännare spridning. Karlin Konstsl. 4 (1886).
-PANELAD, p. adj. försedd med träpanel. De träpanelade väggarne afhöllo allt drag och sågo så varma ut. Strindberg SvÖ 2: 335 (1883).
-PANNÅ. (i sht i fackspr.) pannå av trä; särsk. motsv. dels pannå 2, dels pannå 3. Väggarna prydda af träpanneauer i hvitt och guld samt målade ornament i färger. Uppl. 1: 644 (1905). Duk, träpannå, papp, papper, träfiberplattor äro några av de vanligaste bottenmaterialen. Kumlien Oljem. 11 (1946).
(1 e) -PAPPER. papper framställt av slipmassa. Thelaus Skog. 58 (1865). jfr slip-träpapper.
-PATRON, sbst.1 (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr patron, sbst.1 7 a. (Han) sökte en plats hos en träpatron i Norrland. Strindberg Fjerd. 50 (1877).
-PATRON, sbst.2 (trä- 1847 osv. träd- 18381854) (i ä. fackspr.)
1) svarvad form av trä; jfr patron, sbst.2 2. Uti en passande ursvarfning i en trädpatron insättes pjesen till svarfning, helt vårdslöst men fast nog, för att ej lossna under svarfningen. JernkA 1838, s. 187.
2) jfr patron, sbst.2 4 (slutet). (Reglementskommittén) har ansett en träpatron böra begagnas för öfning att fatta patronen. KrigVAT 1847, s. 209. JernkA 1880, s. 393.
-PELARE. (trä- 1782 osv. träd- 17761831) pelare av trä; jfr -kolonn. Fréville Söderh. 1: 209 (1776). Gatorne äro .. väl eclairerade .. medelst lyktor å ömse sidor hängande på trä-pelare. Björnståhl Resa 4: 100 (1782).
-PERSEDEL. (trä- 16731863. träd- 17831826) (†) företrädesvis i pl.: trävaror l. träföremål; jfr persedel 1, 5. BoupptSthm 3 ⁄ 10 1673. Tjära, Bräder och Träd-persedlar utgjorde .. (i Trosa) på 1600 talet en betydande handelsgren. Hülphers SvStäd. 2: 110 (1783). Gynther Förf. 8: 119 (1863).
-PINNE, förr äv. -PINNA. (trä- c. 1635 osv. träd- 17731882 (: trädpinnaharf)) jfr pinne 1 (a). Barnen lekte med träpinnar. Schroderus Dict. 30 (c. 1635). Fäst tunnebandet wäl fast med små trä-pinnar, så at det ej kan rubbas. Warg 625 (1755). 3SAH LIX. 3: 144 (1836; i fråga om xylofon). Fatab. 1906, s. 32 (på harv).
Ssg: träpinn- l. träpinna- l. träpinne-harv. (förr) Broocman Hush. 2: 70 (1736). Träpinnaharven bestod av fotslånga, rörliga trästycken, där hål hade borrats för spetsade pinnar. Moberg SvH 1: 59 (1970).
-PIPA. (trä- 1581 osv. träd- 17731850) [fsv. träpipa] TullbSthm 27 ⁄ 8 1584; möjl. till 3.
1) (del av) blåsinstrument l. orgelpipa av trä; jfr pipa, sbst.1 1, 2, o. -pipverk. BoupptRasbo 1765. (Orglar) förfärdigas dels af en särdeles Orgel-Metall .. dels ock med träd-pipor. Hülphers Mus. 161 (1773). Säckpipan består af ”påsen” och tre träpipor. Wistrand NordMAllmog. 60 (1909). Flöjt, vallur, kohorn, träpipa. RedNordM 1926, s. 49.
2) (förr) pipa l. rör av trä; jfr pipa, sbst.1 3. (Boningshusen) hafwa öpning genom en trädpipa på taket, där röken utsläppes. Hülphers Norrl. V. 1: 233 (1789).
3) (†) träkärl (för alkoholhaltig dryck); jfr pipa, sbst.1 10. VinKällRSthm 1581.
Ssg (till -pipa 1; †): träpipe-instrument. En hop med gamla stora trä pipe instrumenten. HusgKamRSthm 1626, s. 20 a.
-PIPVERK~02 l. ~20. (förr) pipverk av trä; jfr -pipa 1. Drake Töpfer 158 (1850).
-PLANK. (trä- 1671 osv. träd- 1857) plank. Kring kyrkiegården gement träplank. VgFmT II. 1: 82 (1671).
-PLANKA. planka. LandtmFörordn. 12 (1696).
-PLATTA. jfr platta, sbst.2 1. Under det att de gamla xylograferna med knifvar skurit i träplattorna .. begagnade denna nya träsnittskola grafsticklar. AB 18 ⁄ 11 1889, s. 2. Enkel Minimumtermometer på träplatta. KatalNK 191617, s. 105.
-PLIGG. (förr) särsk. om skopligg; jfr pligg 1 b o. sko-speta. Träpligg .. (dvs.) Små fyrkantiga i ena ändan spetsiga pinnar af lönn, hvarmed skosulor fastnaglas i stället för att fastsys med becktråd. Åstrand 333 (1855).
-PLOG. (trä- 1875 osv. träd- 17591857) (i sht förr) plog av trä; jfr -årder. VetAH 1759, s. 217. Ett kraftigt avbräck för jordbruken, vilka de allra flesta befinner sig på träplogens stadium och därför behöver desto flera armar. MorgT 1948, nr 249, s. 4.
-PLUGG. (trä- c. 1710 osv. träd- 1852) [fsv. träplögger] jfr plugg, sbst.1 1, o. -nagel, -nit, -nubb, -propp, -tapp. Brickan (fästes) vid drifaxelen på det sättet, att uthi brikan ähr hålet så stort att en träblugg der uthi kan slås. Polhem ESkr. 1: 107 (c. 1710).
-PLÅT. (trä- 1773 osv. träd- 17831802) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om plåtformat stycke av trä; särsk. om tryckplåt; jfr plåt, sbst.1 2 (d). Lagerbring 1Hist. 2: 660 (1773). Prässningen (av växt) bör ske mellan träplåtar. Nyblæus Pharm. 81 (1846). Man använde (vid boktryckandet) handskurna träplåtar, en för varje sida. SvGeogrÅb. 1983, s. 112.
-PORT. Vid tunga portar är bäst att under träporten med vinkeljern fästa en jerntapp, som kommer att hvila uti en panna af metall. Rothstein Byggn. 501 (1859).
-PORTAL. SthmSlH 1: 101 (1940).
-POTTA. (†) träkärl. Oec. 40 (1730).
-PRODUCERANDE, p. adj. (trä- 1922 osv. träd- 1863) Agardh o. Ljungberg 4: 312 (1863; om länder).
-PRODUKT. Export av träprodukter. De Geer SvNatRiked. 1: 7 (1946).
-PROPP. (trä- 1756 osv. träd- 1791) jfr propp 1 (c) o. -plugg, -tapp. PH 6: 3961 (1756; läst i orig.). Törngren Artill. 3: 24 (1795; om förladdning). (Paneler skall) fästas i uti murverket inborrade träproppar. Bildmark Entrepr. 155 (1921).
-PULVER. pulvriserat trä; jfr -mjöl. AHB 123: 83 (1885; för imitation). Bränslekostnaderna i ett större bostadsområde kan bli 25 procent lägre om man eldar med träpulver i stället för med olja. SvD 28 ⁄ 9 1984, s. 11.
-PUMP. (i sht förr) jfr pump, sbst.1 1. (Gruvan) rensas .. medh 2:ne st:n träpumpar. Johansson Noraskog 3: 132 (i handl. fr. 1684). På inre gårdsplanen fanns gårdens vattenbrunn med en träpump ombyggd med en rätt stor kur. Hälsingerun. 1975, s. 25 (1969).
-PYTS. (trä- 1905 osv. träd- 1816) jfr pyts 1, 2. KBrevFörvSjöär. 26 ⁄ 3 1816. Moberg Utvandr. 328 (1949).
-PÅK. (trä- 1927 osv. träd- 1843) jfr påk, sbst.2 2. JernkA 1843, s. 340.
-PÅLE. (trä- 1915 osv. träd- 1848) jfr påle, sbst.2 1. SPF 1848, s. 167.
-PÅLLE. (tillf.) om leksak; jfr pålle o. -häst 1. Geijerstam LycklMänn. 161 (1899).
-PÄRLA. Ett simpelt halsband af stora, svarta träperlor. Backman Dickens Pickw. 2: 42 (1871).
-PÄRM. (trä- 1887 osv. träd- 1834) (i sht förr) jfr -band. Den stora, tjocka trädpärmen på boken. Almqvist DrJ 214 (1834).
-RAKA. (trä- 1882 osv. träd- 17341838) (i sht förr) jfr raka, sbst.4 Linné Dal. 390 (1734).
-RAM. (trä- 1700 osv. träd- 18291830) jfr ram, sbst.1 1, 2. Oljemålning med träram. Spänn upp tyget i en träram. Een Bordhimmel af rödt dammask .. är omslagen på en träram. HusgKamRSthm 1700, s. 40. Modern engelsk bäddsoffa med träram. SvD(B) 10 ⁄ 5 1955, s. 9.
-RASP. (trä- 1824 osv. träd- c. 1847) (i fackspr.) jfr rasp, sbst.2 DA 1824, nr 62, s. 5. Träraspen .. användes vid tillverkning och justering av läster. SvSkoT 1931, nr 22, s. 352. LunaVM85 244 (1984).
-REDSKAP~02 l. ~20. [fsv. träredhskaper] (i sht förr) redskap (se d. o. 2) av trä; förr äv. koll., äv. med bet.: utrustning l. tillbehör o. d. av trä (jfr redskap 1). Trääredhscapen til oxanar. 1Kon. 19: 21 (Bib. 1541). Åthskilligt Träreedskap, som Kaar, toma Tunnor etc. BoupptSthm 1667, s. 767. I sanden .. ha icke några ben- eller träredskap kunnat bevaras. HallHist. 1: 9 (1954).
-REGEL, förr äv. -REGLA l. -RIGEL. (trä- 1883 osv. träd- 1824)
1) (i fackspr.) regel (se regel, sbst.2 1) av trä; jfr -slå. JernkA 1824, s. 69. Byggskruv .. Avsedd för montering av stål- och aluminiumplåt på träreglar eller stålreglar (stålbalk). LunaVM85 650 (1984).
2) (i sht förr) i fråga om lås(anordning); jfr regel, sbst.2 2, o. -stänge. Antagligt är, att .. (låsinrättningarna) i början utgjordes af enkla träreglar, som öppnades med en s. k. nyckel, d. v. s. med ett hakformigt trästycke, ungefär liknande det jernredskap, som vi kalla dyrk. ArbB 205 (1887). Just då Skandar .. drog träregeln från porten, vände sig Emin mot Nelly. Heidenstam End. 84 (1889).
-REMSKIVA~020. (förr) remskiva av trä. KatalIndUtstSthm 1897, s. 74.
-REP. (†) tallrep (se tall-rep, sbst.2). Thelaus Skog. 57 (1865). Man säger sålunda ”tallrep”, ej gärna ”trärep” .. oaktat man då ej alls tänker sig repen av tall i motsats till gran eller trä av annat slag. Fatab. 1928, s. 34.
-RIBB. (i sht i fackspr.) sågat virke avsett för visst ändamål; äv. om avfall uppkommet vid kantning (se kanta 2); jfr ribb 1, 2. (Branden) rasar under jorden. Saken är den, att det öfver allt på .. (sågverket) är fyldt med träribb. GHT 17 ⁄ 11 1896, s. 3. Vid arbetena i Örebro läns mellersta vägdistrikt användes .. 30 träribb. TT 1940, V. s. 72.
-RIBBA. (trä- 1869 osv. träd- 1802) jfr ribba, sbst.1 1, o. -spjäla. VetAH 1802, s. 14.
-RIGEL, se -regel.
-RING, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr). (trä- 1790 osv. träd- 1833) ring (se ring, sbst.1 2) av trä. Möller (1790). Näsström FornDSv. 1: 273 (1941; på ryssja).
-RUCKEL, förr äv. -RUCKLE. (trä- 1820 osv. träd- 18391847) jfr ruckel, sbst.1 1, o. -kyffe, -kåk. Peking har 10,000 palatser! Idel trä-ruckel. SvLitTidn. 1820, sp. 134.
-RULLE. (trä- 1859 osv. träd- 1788) särsk. motsv. rulle, sbst.3 1 (a). Rinman 1: 920 (1788; för järntråd). (Mangelboden) var en gammal träbod med tunna väggar och trärullarnas slammer mot bänkarna hördes ända ut på gatan. Ekman Springkäll. 20 (1976).
-RÄCKE l. -RÄCK, förr äv. -RÄCKA. räcke av trä, särsk. motsv. dels räcke 5, dels (o. numera bl.) räcke 6. Trappan hade träräcke. Trä-räckor med swarfwade knappar, at hänga kläder på. PH 6: 4191 (1756; läst i orig.). Hedin GmKhor. 361 (1893; på bro).
-RÄFSA. (trä- 1945 osv. träd- 1838) (i sht förr) räfsa med pinnar av trä. BoupptVäxjö 1838.
-RÄFSARM. (†) räfsarm av trä. Man ser på dessa (amerikanska skörde)maskiner trä-räfsarmarne brista likaså väl som de i våra länder af ask eller furu förfärdigade. TT 1875, s. 233.
-RÄNNA. jfr ränna, sbst.1 1 (g). OrdnLilleTull. 1666, s. E 3 b. Rejmers Koln. 51 (1868; i tjärugn). Nedom Hyttön utgöres flottledens fortsättning af en 4 720 meter lång träränna .. å vissa sträckor hvilande på bockar. TT 1899, Byggn. s. 74. (Kanalens) vatten ledes över .. (ån) i en akvedukt av trärännor till åns andra sida. Frödin SkogMyr. 114 (1952).
-RÖR. rör (se rör, sbst.3 3) av trä. Polhem Invent. 41 (1729). Från brunnen rinner vattnet i trärör till en murad bassäng. Lindqvist MytWu 27 (1967).
-RÖSTE. (tillf.) röste (se röste, sbst.3 1). Den fuktiga källaren med träröstet, som måste ombyggas hvart femte till tionde år. Bergström Bild. 1: 219 (1882).
-RÖTA. röta i trä(föremål) l. virke. Agrell NorrlG 215 (1899; i trägolv). Vid alla slag af träröta böra till undvikande af ny infektion genom sporer de bilade ytorna bestrykas med något desinfektionsmedel. SkogsvT 1911, s. 433.
-SADEL, förr äv. -SAL. (trä- c. 1755 osv. träd- 1749c. 1795) särsk. (förr): sadel (för ryttare) med stomme av trä. BoupptVäxjö 1749. (Han) berättar, att han måste rida på grova träsadlar utan stoppning, varför han lade en hösäck i sadeln. Kulturen 1956, s. 42.
-SAL, se -sadel.
-SALTKAR~02 l. ~20. (i sht förr) saltkar av trä. BoupptSthm 1676, s. 1082 b.
-SANDAL. sandal med träsula. Rydberg Ath. 148 (1859).
-SARKOFAG. (i skildring av ä. förh.) sarkofag av trä; jfr -kista 2. Intressanta efterbildningar efter fornegyptiska resvirkes-hus hava vi i sådana träsarkofager som den i .. (figurerna) avbildade. AntT XXI. 1: 55 (1915).
-SAX. (trä- 1910 osv. träd- 17491771) särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (av trädklyka o. d. tillverkat) redskap för fångst av räv; jfr sax, sbst.1 II 2 c α, o. räv-tång 1. Nordholm Djurf. 32 (1749).
-SCHAKT. (†) motsv. schakt, sbst.3 2, om inklädnad av trä bildande innerväggar i schakt. TT 1893, Byggn. s. 80.
-SCHAMPLUN l. -SKAMPLUN. (†) trämodell. Rig 1932, s. 4 (1642). (Han) har efter träschampluner .. utsmidt åtskillige stål stycken. VDAkt. 1749, nr 1.
-SEJTE, förr äv. -SEJD l. -SEJDA. (trä- c. 1840 osv. träd- 18521874) sejte av trä; jfr -beläte. Trä Seidor .. säga äldre personer hafva bestått af en hög stubbe eller två sådana stående invid hvarandra. Fellman AntLappm. 2: 155 (c. 1840).
-SELE l. -SELA. (†) dragtyg av trä. KlädkamRSthm 156165 C, s. 2 b. (Ett) par gröna träselar med 2ne milor och ålskinstöm. ÅgerupArk. Invent. 1764.
-SEXTANT. (†) sextant (se d. o. 2) av trä. Trä-sextanten är wel stor. Swedenborg RebNat. 1: 215 (1711).
-SILKE. (†) koll.: konstsilke framställt av cellulosa. Vad angår träsilket, så blir det nog en af de nyheter på utställningen, som komma att locka till otaliga besök. VL 5 ⁄ 6 1897, s. 3. Ekbohrn (1936).
-SITS. (trä- 1893 osv. träd- 18241842) jfr sits, sbst.1 4. 1 Dousin Gråmålade .. (stolar) med träd sits. BoupptVäxjö 1824.
-SKAFT. (trä- c. 1672 osv. träd- 1788) jfr skaft, sbst.1 2. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672; på durkslag). Träskaft till tandborstar voro .. en stor artikel. Form 1943, s. 81.
-SKAFTAD. (trä- 1869 osv. träd- 1885) försedd med träskaft. JernkA 1869, s. 271.
(1 f α) -SKALLE. (trä- 1872 osv. träd- 1847) (vard.) (skalle hos) person som har l. vid visst tillfälle visar inskränkt förstånd l. dålig fattningsförmåga; dumhuvud, tjockskalle; ofta ss. tilltal; jfr skalle, sbst.3 3 (a), 4 c, o. -huvud. Din träskalle! Hagberg Shaksp. 1: 159 (1847). O, min eländiga träskalle, det hjelper inte! Det hjelper inte att försöka. Nyblom Twain 2: 71 (1874). Vänner och fiender, klassljus och träskallar. Swensson Willén 8 (1937). Pang! Två träskallar slå ihop! Han brister i hjärtligt skratt. Forssell Gal. 49 (1964).
(1 f α) -SKALLIG. (vard.) om person: enfaldig l. dum o. d.; äv. i överförd anv., om egenskap o. d. Hallström VilsnF 75 (1894; om envishet). (Han) tycktes .. inte vara alldeles träskallig. Hülphers Timmer 113 (1906).
Avledn. (vard.): träskallighet, r. Han (klagar) öfver sina herrskaps uppblåsthet och sina piltars träskallighet. Schück o. Warburg 2LittH 2: 315 (1912).
-SKALLRA. skallra av trä. PH 6: 4396 (1756; läst i orig.).
-SKAMPLUN, se -schamplun.
-SKANS. (förr) skans av trä. (Det är) aff nödenne, att .. Wiborgx Sloott och Stad, motte wäl befästede bliffwe, medt gode träskantzer och medt steener wpfälle. G1R 18: 232 (1547).
-SKED. (trä- 1539 osv. träd- 17471846) (i sht förr) sked av trä. TullbSthm 1539, s. 44 b. Använd aldrig en träsked eller en förtent sked (vid flottyrkokning). StKokb. 42 (1940). jfr ryss-träsked.
-SKENA. skena av trä; särsk. motsv. skena, sbst.2 1 cf. CollMedP 26 ⁄ 1 1683, s. 32 (på ben). EkonS 1: 344 (1893; ss. spårväg). Släde med träskenor under medarna. SvNat. 1923, s. 126. En riktig tävlingsracer med träskenor, handbromsar och en liten korg mellan det nedåtböjda styret. Wassing GropSkog. 197 (1965).
-SKIVA. (trä- 1545 osv. träd- 17731852) [fsv. träskiva] skiva av trä (jfr -flake); särsk. motsv. dels skiva, sbst.2 1 d (γ, λ), dels skiva, sbst.2 2. Vi satte träskivor för fönstren. SkeppsgR 1545. (Kungens) Hushålls-räkning, skrifven på 6 aflånga Träd-skifvor, öfversmetade med svart vax. Björnståhl Resa 2: 51 (1773). (Vävtekniken) skälblad .. har sitt namn af den tre till fyra tum breda träskifva, som i och för mönstertrådens islående infördes och stäldes på kant i skälet. Karlin Konstsl. 14 (1886). Bordsskivan, en enkel omålad träskiva vilande på två bockar. Trenter LysLandn. 112 (1946).
-SKJUL. (trä- 1884 osv. träd- 18181836) jfr skjul 3. Lefrén Förel. 1: 60 (1818). I ett träskjul nedanför järnvägsbanken lagades och serverades maten. Lagergren Minn. 8: 121 (1929).
-SKO. (trä- 1538 osv. träd- 17481880) sluten sko helt av trä; äv. (o. numera vanl.) om skodon med träbotten o. ovandel (o. bakkappa) av läder (jfr -toffel). VarRerV 20 (1538). De öfwer alt i Blekingen och Skåne brukelige träskor, komma wid denna års tiden .. rätt wäl til pass. Palmstedt Res. 22 (1778). Träskor förfärdigas helst af al, som ej har så stor benägenhet att spricka, som andra trädslag och dertill är lätt att arbeta i. Cnattingius (1881, 1894). Förra sommaren blev svenska träskon en modenyck, främst i Amerika. Vi exporterade 1,4 miljoner par träskor till ett värde av 18,7 miljoner kronor. SvD 9 ⁄ 4 1970, s. 20. jfr stugu-träsko.
Ssgr: träsko-ale. (†) alvirke för träsko. (På skogsauktionen) säljes aske- och barrträd på rot, träskoahle .. samt knutfamnar. LdVBl. 1890, nr 132, s. 4. SDS 31 ⁄ 3 1905, s. 4.
-botten. botten till l. på träsko; stundom liktydigt med: träsko. Salomon Slöjdsk. 1: 54 (1876). Hon skulle trampa i snön på sina isiga, hala träskobottnar. Moberg Nybygg. 148 (1956).
-dans. folkdans som dansas parvis, i träskor o. med polkasteg. Schulthess (1885).
-fiol. SDS 1894, nr 538, s. 2. Träskofiolen .. ett uteslutande skånskt musikinstrument, förfärdigadt af en träsko. Wistrand NordMAllmog. 11 (1909).
-gjord. (tillf.) jfr gjord, sbst. 2 b. Över vristen går en bred träskogjord av blankskurad mässing. Sahlin SkånFärg. 44 (1928).
-klapper. (numera bl. tillf.) Långdansens tunga träskoklapper. Lamm Oxenst. 211 (1911).
-makare. (förr) person som (yrkesmässigt) tillverkade (l. lagade) träskor. Osbeck Lah. 94 (1796). På initiativ av Patriotiska Sällskapet sattes en propaganda igång för att öka användandet av träskor inom länet och några träskomakare införskrevos från Småland. Julius UpsLHemslF 5 (1945).
-makeri. (förr) om verksamheten (l. yrket) att tillverka träskor, träskomakares hantverk. Träsko- och hjulmakeriet blomstrar. EkonS 2: 265 (1897). Ett utpräglat hantverk har träskomakeriet alltid varit. Kulturen 1950, s. 94.
-navare, förr äv. -navar l. -naver. (förr) navare för urholkning av träsko. VRP 27 ⁄ 11 1736.
-näsa. (†) spets på träsko; jfr näsa, sbst.2 5 c α. Bondeson MVK 87 (1893, 1903).
-pojke. (†) pojke (se d. o. 1, 2 a) med (endast) träskor ss. skodon. Jag ansåg .. Skåne med .. de hemkomne dugtiga trupperne i land .. och med en reserv af sådane trädskopojkar, som Stenbockens .. vara .. nog för att afslå ett anfall från det afmattade Danmark. Wingård Minn. 4: 13 (1847). (På kvarndammens is) funnos redan en del träskopojkar, som åkte kana. Benedictsson Ber. 191 (1888).
-post. (numera bl. tillf.) om befordran av nyhet o. d. från person till person (som går till fots iklädd träskor); skvaller o. d. (Jag ljög) bara för käringen Lundqvist, när jag lade mina nyheter på träskoposten. Hedenstierna Svenssons 264 (1903). Den viktigaste (dvs. förklaringen) är att Spar Inn-butikerna saknar extrapriser .. Vi blir kända genom träskoposten. DN 31 ⁄ 5 1991, s. C18.
-rösked. (†) rösked för urgröpning av träskor. ÅgerupArk. Bouppt. 1762. ÖresundP 1848, nr 1, s. 4.
-stövel. Lundell (1893). Träskostövlar ha sula av trä och skaft av läder, som nå till knähöjd. Varulex. Beklädn. 360 (1945).
(2 a) -SKODD. (numera mindre br.) iklädd träskor. Träskodda statdrängar. Hultin VSkr. 168 (1866). Martinson GräsThule 97 (1958).
-SKODD, p. adj. skodd med trä l. försedd med träskoning. VetAH 1744, s. 215 (om släde). Ek SthmGatuskylt. 103 (1933; om kaj).
-SKOFFA. (i sht förr) skoffa (se skoffa, sbst. 2) av trä; jfr -skoffel. GT 1788, nr 126, s. 1.
-SKOFFEL. (†) träskovel. HovförtärSthm 1730, s. 2426.
-SKONING. förstärkning l. skydd av trä; jfr sko, v. 2 g. Landsm. II. 2: 5 (1880; på släddon). En med träskoning försedd damm. FoFl. 1935, s. 97.
-SKOPA. (trä- 1873 osv. träd- 18031811) VetAH 1803, s. 272.
-SKOVEL, förr äv. -SKOVLA. skovel av trä; jfr -skoffel, -skyffel. Jakobsson BevBeklädn. 462 (i handl. fr. 1630). På försommaren rensades diken och rännilar, varvid man för dikena använde en järnskodd träskovel. Levander DalBondek. 1: 206 (1943).
-SKRAMLA. Spetälskan ansågs så smittosam, att de sjuka med träskramlor måste varna mötande att komma för nära. Sthm 1: 68 (1897).
-SKRANK. (trä- 1871 osv. träd- 1793) Nedre Våningen är inrättad till Läse-rum, hvarutj Rectors Classe med et träd-skrank afskillies från de 2ne andra Classarne. Bæijer BeskrYstad 52 (1793).
-SKRAPA. (trä- 1758 osv. träd- 1800) skrapa av trä. Salander Gårdsf. 130 (1758).
-SKRIDSKO. (förr) TIdr. 1886, s. 171. Mina första var s. k. träskridskor, gjorda av trä med en stålskena undertill. De sattes fast med spännremmar. Henning HbgMinn. 1: 38 (1950).
-SKRIN. (trä- c. 1750 osv. träd- 1880) [fsv. träskrin] skrin av trä; jfr -ask. Jor[d] är jord, om hon lägges i träskrin äller guldskrin. Linné Diet. 1: 88 (c. 1750).
-SKRUV. (trä- 1673 osv. träd- 18171860) skruv av trä l. (o. i sht) skruv avsedd att fästa i trä. BoupptSthm 1673, s. 198 b. Träskrufvar. Äro merändels af jerntråd tillverkade skrufvar, som begagnas i stället för spik, då träet hvaruti den skall fästas, är tunnt. Rothstein Byggn. 138 (1856). Träskrufvar. Till skruvar af trä, såsom till hyfvelbänkar, bokbindarpressar m. m., användas sega och hårda träslag, mest dock masurbjörk. Cnattingius (1881, 1894).
-SKRÄP. (trä- 1671 osv. träd- 17491799) jfr skräp, sbst.1 2, o. -bråte. Åthskilligt träskräp af gambla tunnor, bytter, brädelåder etc. BoupptSthm 1671, s. 429.
-SKULPTRIS. Träskulptrisen Selma Giöbel. Lundin NSthm 340 (1888).
-SKULPTUR. skulptur i trä, särsk. dels abstr. (motsv. skulptur 1), dels o. (numera nästan bl.) konkret (motsv. skulptur 2); jfr -snideri. Hedin Rev. 103 (1879). KyrkohÅ 1907, s. III (koll., om skulpturarbeten). En träskulptur, som visar fabeln om räven och storken. Kulturen 1946, s. 138. Det som Konstfackskolan uppnått i modellering och träskulptur bör, jämte textilen, betraktas som skolans mest överlägsna resultat. Form 1946, s. 118.
-SKULPTÖR. Eichhorn KonstH 149 (1881).
-SKUREN, p. adj. (i fackspr.) skuren i trä; försedd l. prydd med träsnideri; äv.: försedd med träsnitt. Spegel med träskuren ram. Talom ej om .. diktade historiska fornhäfder, såsom .. hos oss Hjalmars Saga .. efter Peringskölds träskurna upplaga inryckt i en af Europas lärda historiska Thesaurer. Leopold 6: 93 (1803). Med sina terrasser .. sin träskurna vita skulptur .. är trädgården (osv.). Josephson Tessin 2: 201 (1931).
-SKUTA. jfr skuta, sbst.2 1. Palmqvist Oceaner 117 (1942).
-SKYDD.
1) skydd av trä; jfr skydd 2 b slutet o. -fodral. Den tunna täljbilan med sitt träskydd om den etterskarpa eggen. TurÅ 1949, s. 270.
2) (i sht i fackspr.) skydd av trä mot rötangrepp o. d.; träskyddsmedel. Konstruktionen kan ge ett bra träskydd. Solignum världsmärket för träskydd. SvD(A) 3 ⁄ 6 1966, s. 1 (annons).
Ssg (till -skydd 2): träskydds-medel. medel som utgör skydd mot rötangrepp o. d.; jfr träimpregnerings-, träkonserverings-medel. Cuprinol är världens mest kända träskyddsmedel. SvD(A) 18 ⁄ 8 1951, s. 1.
-SKYFFEL, förr äv. -SKYFFLA. skyffel av trä; jfr -skovel. Rålamb 14: 147 (1690).
-SKÅL. (trä- 1632 osv. träd- 17871856) jfr skål, sbst.2 1; förr särsk. (motsv. skål, sbst.2 1 b) om vågskål. BtÅboH I. 4: 179 (1632). En wågbalk, medh Jern Kiedier och Träskåhlar. BoupptSthm 25 ⁄ 8 1658.
-SKÄRARE. (trä- 1877 osv. träd- 1840 (: trädskärarkonsten)) (numera bl. i skildring av ä. förh.) träsnidare; jfr skärare I 6. Framtiden 1877, s. 101.
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): träskärar-konst. jfr konst 3, 4. LfF 1840, s. 321.
-SKÄRBRÄDA~020. jfr skär-bräda 1. StKokb. 175 (1940).
-SKÄRM. jfr skärm 1 b. Öppningen .. tilltäppes .. med en träskärm. Rejmers Koln. 38 (1868).
-SKÄRNING. abstr. o. konkret(are); jfr -snideri. Salomon Slöjdsk. 1: 79 (1876). Dahlbäck Åb. 321 (1914; konkret). I tiden ligger träskärningen före både den inbrända och målade dekoren i deras yngre faser. Granlund Träkärl 210 (1940).
-SKÖLD. (förr) sköld av trä. Verelius 258 (1681). War .. någon i Sjöslag, som nödgades kasta sig i Sjön, kunde han på sin trä-skjöld flyta. LMil. 2: Föret. 12 b (1764).
(1 c) -SLAG, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr). (trä- 1741 osv. träd- 1856) slag av trä, särsk. dels om trä av viss trädart, dels med bestämning angivande kvalitet l. utseende o. d.; jfr -art, -sort. Hårt, mjukt, ljust träslag. Bok är ett vanligt träslag inom möbelindustrin. At sådane Bräder, som .. kunna wara af godt Träslag, måga .. af Allmogen få säljas. PH 3: 1709 (1741; läst i orig.).
-SLANA. (i sht i fackspr.) slana (se d. o. 13) av trä. JernkA 1879, s. 551 (i gruva). JernkA 1896, s. 191 (i transportbana). LmUppslB 491 (1923; i stängsel).
-SLEV. (trä- 1660 osv. träd- 16851852) slev av trä. Stiernflycht HuushAnn. Specif. 8 ⁄ 1 1660. särsk. [efter motsv. anv. av eng. wooden spoon] (numera mindre br.) i bildl. anv., i fråga om nedflyttningsplatserna i serietabeller inom idrotten. (Fotbollsspelaren) har .. ännu en gång visat, hur det landskronitiska stålet biter, när träsleven bara är tillräckligt nära. IdrBl. 1935, nr 61, s. 10. Ett drama där antingen allsvenskt guld eller en av träslevarna stod på spel. DN(A) 28 ⁄ 10 1964, s. 23.
(1 e) -SLIP. (numera mindre br.) gm slipning framställd mekanisk pappersmassa, slipmassa (se d. o. 2); jfr slip, sbst.5 Jönsson Gagnv. 421 (1910). Träslip, trämassa, slipmassa eller mekanisk massa kallas den genom mekanisk sönderdelning av veden i s. k. slipstolar erhållna fiberprodukten. SvTeknUppslB 2: 607 (1939).
(1 e) -SLIPERI3~002 l. 1004 l. 0104. (trä- 1871 osv. träd- 1899) (förr) anläggning för framställning av slipmassa; jfr -masse-fabrik. TT 1871, s. 83. I träsliperierna pressas veden mot stora, roterande slipstenar av sandsten under vattenbegjutning, varvid fibrerna i veden särskiljas. Starck Kemi 261 (1931).
(1 e) -SLIPNING. särsk. (förr): framställning av slipmassa. TT 1877, s. 112.
-SLOTT. slottsbyggnad av trä; äv. (o. i sht) oeg., om stor (slottsliknande) träbyggnad; förr äv. (tillf.) om skepp; jfr -borg. Det spökade i det gamla träslottet. Dahlstierna (SVS) 1: 21 (1690). Hälsingegårdarna kan bli Sveriges 15:e världsarv. De stora träslotten betraktas allt mer som ett storslaget kulturarv. SvD 22 ⁄ 2 2006, Kultur s. 6.
-SLUSS, förr äv. -SLYS. jfr sluss 1 (a). OxBr. 11: 96 (1640). Kanal med 14 träslussar mellan Mälaren och Hjälmaren. Åberg SvH 186 (1978).
-SLÅ. (trä- 1738 osv. träd- 1752) jfr slå, sbst.2 1, o. -regel 1. HFinLappm. 3: 139 (1738).
(1, 2) -SLÖJD. (trä- c. 1730 osv. träd- 18071898) slöjd i trä; äv. ss. skolämne; förr äv. dels konkret: träarbete, dels i pl., om olika slag av slöjd i trä. Broman Glys. 3: 92 (c. 1730; konkret). (I skogen nära Düben) idkas tjärbränning, och i amtet Pretsch mycket trädslöjder. EconA 1807, juli s. 67. Behörig att undervisa i träslöjd. Norrskensfl. 1927, nr 166, s. 4. Vintertid sysslade man med träslöjd i köket och hade då en hyvelbänk och en mindre huggkubbe inomhus. Thorsén UpplTorp. 25 (1949).
-SLÖJDARE. (trä- 1943 osv. träd- 1893) person som (yrkesmässigt) sysslar med träslöjd. Finland 57 (1893).
(1 (f β)) -SMAK. (trä- 1865 osv. träd- 1845) [fsv. träsmaker] smak av trä; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr smak, sbst.1 3), särsk. om ömhet i baken efter långvarigt sittande. SthmFig. 1845, s. 99 (bildl.). Att borttaga träsmak i nya kärl. Hagdahl DBäst. 90 (1885). Hon hade fått träsmak av att sitta på den hårda pinnstolen. Gardell Prärieh. 27 (1987).
-SNIDAD, p. adj. utskuren o. d. i trä. Tholander Ordl. (1872).
-SNIDARE. (trä- 1805 osv. träd- 18171862) person som (yrkesmässigt) skär ut bild l. träsnitt o. dyl. l. graverar (förr äv. skulpterar) i trä; jfr snidare, sbst.1 I 3, o. -skärare. Nordforss (1805). (Sv.) träsnidare .. (eng.) carver (in wood); sculptor (in wood). Björkman (1889). Det dröjde .. ännu någon tid, innan träsnidarne började mera allmänt dekorera böckerna med sina arbeten. 2UB 10: 177 (1906).
Ssg: träsnidar-, äv. träsnidare-konst. jfr konst 3, 4. Frey 1850, s. 107.
-SNIDERI3~002 l. 1004 l. 0104. abstr. o. konkret(are); jfr snideri 1 o. -skärning. Dalin (1854). Altarprydnad i träsnideri. Thomée IllSv. 244 (1866). Såväl fot som cuppa (på norrländska dopfunter) äro rikt ornerade med träsniderier i låg relief. Stenberg KyrkSkrud 159 (1950).
Ssgr: träsnideri-arbete. Upmark Lübke 78 (1871; konkret).
-järn. (i fackspr.) jfr järn 5 b. Key Amatörbokb. 78 (1916).
-SNIDERSKA. (numera bl. tillf.) ÖresundP 1848, nr 16, s. 1.
-SNITT. (trä- 1701 osv. träd- 17731849) grafisk metod l. konstart som består i att framställa avtryck gm att i trä skära ut (l. gravera) bild o. d.; äv. konkret, om själva avtrycket; förr äv. om (utskuren bild i) träsnittsstock; jfr -stycke, -tavla slutet, -tryck. Exlibris i träsnitt. Alt igenom med sköna Koparstycken och Träsnidt utsirad. Rudbeck D. y. Samolad Titelblad (1701). Ett färdigt träsnitt visar .. icke längre en plan yta, utan har än högre, än lägre randade ställen. Hubendick FlickLek. 300 (1879). Träsnitt .. äro lätt utsatta för att genom fuktighet .. slå eller kasta sig, hvarför man bör vara mycket försigtig vid deras förvaring. Nordin Boktr. 315 (1881). Den äldsta metoden att mångfaldiga en bild på papper är träsnittet. Kulturen 1989, s. 95. jfr färg-, original-träsnitt.
Ssgr: träsnitts-, äv. träsnitt-avtryck. (numera bl. mera tillf.) avtryck från träsnittsstock, träsnitt. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 9, s. 29.
-bild. jfr -snitts-avtryck. UrKorrCronholm 186 (1841).
-kliché. (förr) jfr -snitts-stock. SvSlöjdFT 1908, s. 79.
-konst. jfr konst 3, 4. Bagge Wendt 186 (1835). Man (kunde) nog säga, att träsnittskonsten består däri, att man på en träskifva uppdrager en teckning och sedan skär bort det öfriga. 2UB 10: 249 (1907).
-manér. sätt på vilket träsnitt utförs l. efterliknas; jfr maner, sbst.1 4 b. (Figurerna) äro .. utförde i det nya vanliga trädsnittsmaneret. Frey 1849, s. 174. I ett slags ålderdomligt och troskyldigt träsnittsmaner träder de fem fålarna ut i nyårsnatten. 3SAH LIV. 2: 129 (1943).
-stickel. (tillf.) jfr stickel 4 a. Hubendick FlickLek. 303 (1879).
-stock. (i fackspr.) träskiva för l. med utskuren bild; jfr stock, sbst.1 2 f, o. -snitts-kliché o. trä-stock. WoJ (1891).
-teknik. Laurin Skämtb. 44 (1908).
-tryck. (i sht i skildring av ä. förh.) abstr. o. konkret; jfr trätavel-tryck. 2UB 10: 303 (1907). Flodström SvFolk 236 (1918; konkret).
-SNITTARE. person (konstnär) som utför träsnitt. En representativ samling .. etsare och träsnittare jämte målare, som syssla med grafik vid sidan av det egentliga måleriet. SvD(A) 13 ⁄ 1 1937, s. 5.
(1 e) -SOCKER. (numera föga br.) socker utvunnet ur trä, xylos. Dalin (1854). Xylos (”träsocker”) får man genom hydrolys ur trä, halm och kli. Smith OrgKemi 169 (1938). SAOL (1973).
-SOFFA. (trä- 1778 osv. träd- 18031818) soffa av trä. BoupptVäxjö 1778.
(1 c) -SORT. (trä- 1747 osv. träd- 17551847) jfr -slag. König LärdÖfn. 6: 23 (1747).
-SPACKEL. särsk.: spackel av trä; jfr -spatel. En liten för ändan tvär träspackel. MeddSlöjdF 1896, s. 96.
-SPADE, förr äv. -SPADA. spade (se d. o. 1, 2) av trä; förr äv. om träspatel. Alla dagar skal .. (rosensockret) omröras medh en trääspade. Månsson Åderlåt. 125 (1642). (Sv.) Träspade .. (t.) ein Spatel der Maler, die Farbe auf dem Reibestein damit zusammen zu scharren. Möller (1790). Jorden var hård och stenig, och det fanns inte mer än en klen träspade i kärran. Strömholm Fält. 312 (1977).
-SPANN. (i sht förr) jfr spann, sbst.3 1. BoupptVäxjö 1872.
-SPANT. (i fackspr.) jfr spant, sbst.1 1. Spant i fartyg göras väl nu mera vanligast af jern, men träspant torde dock någon gång begagnas. TSkogshush. 1878, s. 180.
-SPARRE. byggn. jfr sparre, sbst.3 1. De 18 fot ifrån hvarandra stående takstolarne bestå af 2 träsparrar. Rothstein Byggn. 497 (1859).
-SPATEL. (trä- 1860 osv. träd- 1834) (i sht i fackspr.) spatel av trä; jfr -spackel, -spade. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 120. Medelst en stål- eller träspatel instrykes kittet i fördjupningarna. AHB 131: 64 (1887). SvRödK 1922, s. 340.
-SPEGEL. (trä- 1829 osv. träd- 18331843) särsk. (förr): drivspegel (se d. o. 1, 2) l. skottspegel av trä; jfr spegel 2 m. KrigVAH 1829, s. 75. En träspegel, upptill urholkad för kulan och nedtill flat, (sattes) under kulan. Alm VapnH 108 (1927). (Ett) s. k. geschvint skott, bestående av en träspegel och en nätförstärkt vävpåse, inneslutande ett antal småkulor. SvFlH 2: 201 (1943).
-SPETS, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), förr äv. -SPITS. (trä- 1671 osv. träd- 17961862) spets (se spets, sbst.2 1) l. udd l. översta del av ngt av trä; förr äv. (motsv. spets, sbst.2 1 a β) om uddvasst föremål av trä. VgFmT II. 1: 69 (1671). Nordenskiöld Vega 2: 112 (1881; på pil). Träspetsen .. doppas några gånger i kloroperkan. Lenhardtson Tandl. 253 (1897).
-SPETT. särsk.: stekspett av trä. Schroderus Os. 2: 361 (1635).
-SPILA. (†) = spila, sbst. Grundell AnlArtill. 2: 43 (c. 1695).
-SPILLRA. (trä- 1749 osv. träd- 1775) jfr spillra, sbst.1 1; i sht i pl. Lind 1: 1328 (1749). Förste styrmannen slungades tillsammans med ett regn av träspillror ut på båtdäck. Kjellgren Smar. 332 (1939).
-SPIRA, förr äv. -SPIR. spira av trä; särsk. dels (motsv. spira, sbst.1 2) om rundvirke o. d., dels (i formen -spir) (motsv. spira, sbst.1 3) om bom, dels (o. numera vanl.) (motsv. spira, sbst.1 6) om tornspira. Brunius Resa 1838 202 (1839; om tornspira). Ekelöf Ordl. 25 (1898; på snedsegel). Runda träspiror, sammanfogade utan tätning. Bucht NorrlSkogsl. 2: 39 (1913).
-SPIRALBORR~002 l. ~020. (i fackspr.) spiralborr för borrning i trä. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 32.
-SPITS, se -spets.
-SPJÄLA, förr äv. -SPJÄLE. (trä- 1831 osv. träd- 17491863) jfr spjäla, sbst. 1, o. -ribba; i sht i pl. Nordholm Djurf. 42 (1749). En hög sån där säng av träspjälor. Höijer Videv. 124 (1958).
-SPLINT. (trä- 1864 osv. träd- 18441870) (numera bl. mera tillf.) sticka av trä; äv. (o. i sht) koll.: träsplitter; jfr splint, sbst.1 1. Det kringkastade trädsplintets verkningsrymd. KrigVAH 1844, s. 71. Sårad af en trädsplint i venstra armen. Trolle Sjöoff. 2: 142 (1870).
-SPLITTER. koll.; jfr splitter, sbst. 2, o. -splint. Lundell (1893).
-SPLITTRA. (numera bl. mera tillf.) trästicka; jfr splittra, sbst. 3. SvTyHlex. (1862). För att skilja den finslipade massan från grövre träsplittror utspäddes den med vatten och silades. SvSkog. 1048 (1928).
-SPOLE. särsk. (tillf.) om knyppelpinne; jfr spole, sbst.3 2. NorstedtUppslB 750 (1927).
-SPONT. särsk. (i fackspr.) spontvägg av träplankor. Man har .. börjat vid djupschaktningar alltmera använda spontar af fasonjärn eller armerad betong som ersättning för de gamla träspontarna. 2NF 36: 92 (1923).
-SPRINT. sprint av trä. Fastsättningen i skidan sker genom två träsprintar. Ekman NorrlJakt 231 (1910).
(1 e) -SPRIT. (trä- 1855 osv. träd- 18751877) alkohol erhållen gm torrdestillation av trä, metylalkohol, metanol; jfr -alkohol o. träd-spiritus. Åstrand (1855). Träsprit .. 5–10 ml kan ge svår förgiftning, 30–100 ml anges ss. dödlig dos. Lindskog o. Zetterberg (1975).
Ssg: träsprit-förgiftning. SvLäkT 1920, s. 1025.
-SPRÅTE l. -SPRÅTA. (†) = språte I 2. Huru de af träspråtor och gränrijs giöra sina kojor, kan endels (osv.). Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 432 (1679). RedNordM 1913, s. 19.
-SPRÖJS. jfr spröjs 2. 2UB 1: 447 (1898). De stora fönstren har numera träspröjsar, men på vindarna står de gamla blyspröjsade kvar! TurÅ 1965, s. 166.
-SPRÖT, förr äv. -SPRÖTE. (trä- 1735 osv. träd- 1803) (numera bl. mera tillf.) spröt av trä; särsk. motsv. spröt, sbst. 2 a, c. Triewald Förel. 1: 312 (1735; om kvarnvinge). Hahr HbJäg. 213 (1865; i ryssja).
-SPÅN l. -SPÅNA. (trä- c. 1730 osv. träd- 16961880) spån av trä; särsk. motsv. dels spån, sbst.1 1, dels spån, sbst.1 2 (a); ofta koll. (i formen -spån); förr äv.: träull. Korg av träspån. Öfvervaxade nätte trädspånar. Tiällman Gr. Fört. 11 (1696). Reningsmassan består af myrmalm .. uppblandad med fin träspån. SthmBelysn. 49 (1903). Träspån eller s. k. träull användes i billigare madrasser. Varulex. Beklädn. 279 (1945). Väggar och tak sluttade i branta fall och det var helt klätt i träspån, som en gammal klockstapel. Stensdotter ArnesKiosk 140 (2004).
-STAD. (trä- 1833 osv. träd- 1843) stad väsentligen bestående av träbebyggelse. Carlstedt Her. 2: 88 (1833). Den lågskaliga trästadens enhetliga bebyggelse ersattes av trevånings stenhus. TurÅ 1981, s. 74.
-STAKE, förr äv. -STAKA. (trä- 1680 osv. träd- 1809) [fsv. trästaki] jfr stake 2, 3. BoupptSthm 1680, s. 21 a. Med långa trästakar petar man fram från ugnsbotten en fräsande het färska. Koch GudVV 1: 86 (1916).
-STAKET, förr äv. -STAKETT. (trä- 1639 osv. träd- 1848) staket av trä. Medh trästakett ähr .. intett bevendt, effter dett doch bortstjäles. RP 7: 456 (1639).
-STAMP. (trä- 1788 osv. träd- 17861798) (i sht förr) stamp (se stamp, sbst.1 1, 2) av trä. (Bönorna) renas .. i en trädstamp från de hwita tunna skalen. Oldendorp 1: 153 (1786). Rinman 1: 285 (1788; i bokverk). (Vid murning) börjar (man) vid hörnen, inpackar sandbruket i 2–3 tum tjocka lager som hopstampas med smala trästampar, så hårdt och tätt som möjligt. Rothstein Byggn. 442 (1859). (Spel)korten målades med chablon och trycktes sedan med trästampar, hvilket blef träsnittets begynnelse. Strindberg SvFolk. 1: 239 (1881).
-STAPEL. klockstapel av trä. (Kyrk)Klockorna hänga i särskilda Trä-staplar. VetAH 1767, s. 150.
-STATIV. (trä- 1887 osv. träd- 1844) stativ av trä. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 21.
-STATY. (trä- 1817 osv. träd- 1817) staty av trä. Iduna 7: 55 (1817).
-STAV. stav av trä; särsk. (motsv. stav, sbst.2 6) om sådan stav med viss användning. Bruno Gumm. 198 (1762; för omrörning). Fasta ostkransar förfärdigade af trästäfver, omgifna af starka jern- eller messingsband. Grotenfelt Mejerih. 182 (1881). HantvB I. 2: 54 (1934; om lamell).
-STEG. (i ä. fackspr.) steg (se steg, sbst.2 4) av trä. Då formatstegen äro af bly, lägges bakför och på venstra sidan smala trästeg mellan ramen och blystegen, på det dessa ej må skadas. Fahlgrén Boktr. 60 (1853).
(1 a) -STEKEL. (trä- 1862 osv. träd- 18431939) (numera mindre br.) (individ av) insektsfamiljen Siricidae, hornsteklar (som lever ss. larver i ved). Scheutz NatH 188 (1843). 2SvUppslB 30: 1258 (1954).
-STELLAGE. (numera föga br.) jfr stellage, sbst.1 b. Gurkorna odlas .. på trästellage. Lind o. Liljewall Köksv. 68 (1908). Östergren (1962).
-STICK. (trä- 1757 osv. träd- 1778) jfr stick, sbst.1 II 5, o. -gravyr. SvMerc. 3: 203 (1757; konkret). Sahlén Träsnitt 66 (1914).
-STICKA. (trä- 1681 osv. träd- 17551857) [fsv. trästikka] sticka (se sticka, sbst.1 1) (jfr -splint, -splittra); äv. (motsv. sticka, sbst.1 2 b) i fråga om stickning. Verelius 240 (1681). Brokigt ullgarn, stora trästickor. Schallenfeld Met. 7 (1886). Böterna angåvos genom inskärningar på en trästicka. SvFolket 8: 388 (1939). På den blottade glöden (i spisen) lade .. (husmodern) trästickor och spånor. För att de skulle tända blåste hon på glöden. Kulturen 1948, s. 28.
-STICKARE. (numera mindre br.) jfr stickare, sbst.1 I 2, o. -gravör. Weste (1807). Form 1954, Omsl. s. 68.
-STIL.
1) (förr) konkret (koll.): trycktyp(er) av trä; jfr stil, sbst. II 2. NordBoktrK 1905, s. 3. Om ny trästil använts vid sättningen bör särskild omsorg ägnas valet av affischpapper. HantvB I. 5: 209 (1937).
2) arkitektur o. d. kännetecknad av byggnader l. byggnadsdetaljer av trä; jfr stil, sbst. III 2. TT 1898, Byggn. s. 126. Munthe ÖstasK 96 (1925; i fråga om japansk arkitektur).
(1, 2) -STOCK, sbst.1 (sbst.2 se träde, sbst.2 ssgr), förr äv. -STOCKA. (trä- 1562 osv. träd- 16741921) [fsv. trästokker] stock (av trä) (med viss användning); förr särsk. (i formen -stocka) om träbeläte; ngn gg (om ä. förh.): träsnittsstock; äv. bildl. (jfr -bock 2 slutet); jfr stock, sbst.1 1, 2 (f). Hvar prestman .. ville icke än nu samma trästocka, beläte och afguderi uthrota, så skulle (osv.). RA I. 2: 61 (1562). Gullander SvarVetA 75 (1773; om bistock). Det är synd att säga om den beskedliga mannen, men en sådan trädstock har jag bland kemister aldrig sett. Berzelius Brev 11: 283 (1847). Klufna och urholkade trästockar. Ymer 1916, s. 288. En renässansanfang .. som en gång från trästock trycktes på ett fuktat, handgjort lumppapper. SvSlöjdFT 1924, s. 57.
-STOD. jfr stod, sbst.3 Een trästodh vthi en Konu(n)gsligh saal. Bar. 6: 58 (Bib. 1541).
-STOFT. jfr stoft, sbst.5 1, o. -damm, sbst.2 Det fina trästoft, som vid slöjdarbetet hvirflas upp i luften. Bergqvist UndPlanRealsk. 183 (1906).
-STOL. (trä- 1541 osv. träd- 17711846) stol (se stol, sbst.1 IV 1) av trä. Neh. 8: 4 (Bib. 1541).
-STOLPE. jfr stolpe 1. Impregnerade trästolpar. Lind 1: 1221 (1749). Det brann en gatlampa på en trästolpe. Trenter NarrNock. 204 (1956).
-STOM, se -stomme.
-STOMMAN. (†) trästomme; jfr -stoman (se sp. S 12123). HusgKamRSthm 1772, s. 223.
-STOMME, förr äv. -STOM. (trä- 1823 osv. träd- 1913) jfr stomme, sbst.2 1, o. -stomman. BoupptVäxjö 1823. Korsvirkeshus, dessa hus av trästomme, som (osv.). Werner Korsvirk. 14 (1924). Fällkanoten .. består av en trästomme och en gummiduk som dras utanpå. Lind Sommarutrustn. 85 (1975).
-STOP. (trä- 1576 osv. träd- 1816) [fsv. trästop] (i sht förr) jfr stop, sbst.1 1. InventLeksand 1576.
-STRUKTUR. struktur hos l. typisk för trä. Köksluckor med trästruktur. 3NF 4: 74 (1925). Den röda (färgen är) .. så tunn att trästrukturen fullständigt framträder. Fatab. 1931, s. 47.
-STUGA, förr äv. -STUVA. [fsv. trästuva] jfr stuga 2 o. -hus. G1R 8: 343 (1533).
(1, 2 a) -STYCKE. (trä- 1715 osv. träd- 17551876) stycke l. bit trä (jfr -bit); förr äv.: träsnitt. Skööna figurer i Kopper- eller Trästycken. BrBenzelius 14 ⁄ 2 1715. Om twänne trästycken hastigt gnidas mot hwarandra, uppkommer wärme och eld. Hartman Naturk. 58 (1836). Kolnade trästycken. Hillbäck Väg. 7 (1960).
-STÅNDARE. (trä- 1888 osv. träd- 1844) (i sht i ä. fackspr.) jfr ståndare 4 a o. -ställning. KrigVAH 1844, s. 93. Två .. med skruv försedda träståndare, som på en meters avstånd från varandra skruvades fast vid kanten av en bordsskiva. SvKulturb. 7–8: 141 (1931).
-STÅNG. (trä- 1716 osv. träd- 17821821) [fsv. trästang] stång av trä. Swedenborg RebNat. 1: 244 (1716).
-STÅNKA. (trä- 1890 osv. träd- 18311838) (i sht förr) jfr stånka, sbst.1 På bordet primade, i solskenet, en stor trädstånka. CFDahlgren 4: 126 (1831).
-STÄLL. jfr ställ, sbst.1 1. Samuelsson HALärovUpps. 566 (1952; för cyklar).
-STÄLLNING. (trä- 1821 osv. träd- 18261844) jfr ställning III 1 o. -ståndare; äv. bildl. PoetK 1821, s. 227 (bildl.). En modell av ett skepp inbyggd i en brännvinsbutelj, vilken vilade på en träställning. Gyllensten Grott. 234 (1973).
-STÄMPEL, sbst.1 (trä- 1788 osv. träd- 1788) jfr stämpel, sbst.1 1, 2. Rinman 1: 284 (1788). HantvB I. 5: 245 (1937; i fråga om tygtryck).
-STÄMPEL, sbst.2 (trä- 1881 osv. träd- 1788) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stötta o. d. av trä; jfr stämpel, sbst.3 1. Rinman 1: 137 (1788). Mindre, lossniga partier i taket understödjas af trästämplar. JernkA 1881, s. 375.
-STÄNGE. (†) regel av trä; jfr stänge 5 o. -regel 2. Tilsluta en dörr med et trä-stänge innan til. Möller 1: 135 (1745).
-STÖT. (trä- 1688 osv. träd- 17201822) stöt (i sht till mortel) av trä; jfr stöt II 7 o. -stötare, -stötel. 1 Steen Mortare med Trästööt. BoupptSthm 1689, s. 574 b (1688). Massan packas med trästöt ned i presscylindern. TT 1901, K. s. 10.
-STÖTARE. (†) trästöt; jfr stötare II 2. VetAH 1739, s. 81. Enbären kunna uti en Träbalja stötas och kråssas med en Trästötare. Alm(Gbg) 1751, s. 34.
-STÖTEL. (†) trästöt. Månsson Åderlåt. 122 (1642). Östergren (1962; angivet ss. mindre br.).
-STÖTTA. (trä- 1840 osv. träd- 1824) stötta (se stötta, sbst. 1). Ling BlotSven 85 (1824). (Sprickorna) var så alarmerande, att valvet .. fick förstärkas med trästöttor. Dædalus 197879, s. 36.
-SULA. (trä- 1799 osv. träd- 1858) jfr sula, sbst.4 II, o. -botten. Läderskor med träsulor. Schulzenheim PVetA 1799, s. 73.
-SUMP. sump av trä, särsk. dels (motsv. sump, sbst.1 2) för fisk, dels (numera bl. om ä. förh.) (motsv. sump, sbst.1 3) om behållare o. d. Den granulerade, silfverhaltiga garkopparen lägges i blyfodrade träsumpar, hvilka rymma omkring 30 ctr. JernkA 1876, s. 108. Fiskagn sprattlade och for i stora träsumpar nere i vattnet. Edlund Chandler EneDöd 41 (1952).
-SVAMP, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst. 3 ssgr). (trä- 1858 osv. träd- 18851939) hussvamp; jfr -frätare. Eneberg Karmarsch 1: 31 (1858).
-SVARV. svarv för svarvning av trä(föremål). (Fabrikören) har nyligen förärat .. två träsvarfvar och två dyrbara metallsvarfvar .. till den blifvande arbetsstugan. Hierta-Retzius ArbStug. 105 (1897).
-SVARVARE. person som (yrkesmässigt) svarvar i trä. Möller 1: 1232 (1782).
-SVÄRD. svärd av trä. Peder Synnanweder medh eena halmcrona på huffwudet och ett söndrogt träswärd wid sidone. Svart G1 112 (1561).
-SYLL, förr äv. -SYLLA. byggn. syll (se syll, sbst.1 1). Vid runda rum göres en syllkrans .. och på denna ställas sparrarne .. uti små jernskor, hvilka .. med mellanstycken kunna förenas till en jernring eller krans, då träsyllan blifver obehöflig. Rothstein Byggn. 477 (1859).
(1 e) -SYRA. (trä- 1782 osv. träd- 17881854) (numera föga br.) syra erhållen vid torrdestillation av trä (innehållande främst ättiksyra); stundom i förb. med (jfr rå-ättika); jfr -ättika. Rinman JärnH 209 (1782). Trädsyra. Då träd destilleras erhåller man en mörkbrun, stinkande vätska. Berzelius Kemi 5: 1221 (1828). JernkA 1900, Bih. s. 388 (: rå). SAOL (1973).
(1 e) -SYRAD. (trä- 1842 osv. träd- 1839) (†) som innehåller träsyra; särsk. i uttr. träsyrat järn, om järnbeta beredd av träsyra. För att göra veden mera varagtig låter man den insuga Trädsyrad Jern-Oxid. Wikström ÅrsbVetA 183942, s. 439. Det med turkiskt rödt färgade tyget tryckes med träsyradt jern, förtjockadt med stärkelse. AHB 56: 47 (1871). Kjellin (1927).
-SÅ. (trä- 1691 osv. träd- 1856) (i sht förr) jfr -kärl. Een Trää Såå att bära Watten medh i Kiöcket. HovförtärSthm 1691 A, s. 1028.
-SÅG. (trä- c. 1540 osv. träd- 18261839) [fsv. träsagh] såg för sågning i trä. Somblige aff .. (fångarna) wordo jemmerliga pijnte medh träsåghar, på thet the skulle bekenna sigh haffua (osv.). OPetri Kr. 152 (c. 1540).
-SÄNG. (trä- 1738 osv. träd- 1817) säng av trä. Lind 1: 63 (1738).
-TAK. (trä- 1727 osv. träd- 1873) [fsv. träthak] jfr tak, sbst.3 1. Börandes Trä-tak hwart femte Åhr med tiära och rödfarga, efter förut undfångne ordres anstrykas å nyo. Salander Gårdzf. 180 (1727).
-TALLRIK, förr äv. -TALLERK l. -TALLRIKA. (trä- 1578 osv. träd- 17751853) [fsv. trätalerk] tallrik av trä; jfr -fat 2. TullbSthm 14 ⁄ 5 1578. Bland bönder åts tidigare såväl supanmat som gröt ur ett gemensamt fat, medan trätallrikar främst nyttjades som underlag då man åt sill. Kulturen 1985, s. 42.
-TAPET. (i sht förr) jfr tapet 3. Kalm Resa 1: 10 (1753). Den s. k. äkta trätapeten, hvilken består af helt tunna fanerblad, som förstärkas genom pålimning å baksidan. 2UB 8: 207 (1900).
-TAPP. (trä- 1571 osv. träd- 1846) jfr tapp, sbst.1 1, o. -plugg. TullbSthm 29 ⁄ 5 1571.
-TAVLA. (trä- 1720 osv. träd- 18151867) tavla av trä; särsk. motsv. tavla, sbst.2 1 a (β), c. Trä Tafla med liten hund på. KlädkamRSthm 1720, s. 82. Alla Barn böra lemna uti inskrifningspenningar 32 sk. Banco till inköp af hwarjehanda Skol-behof såsom: .. Stentaflor och grifflar, stora träd-taflor, Bläck, Bläckhorn m: m:. ÅbSvUndH 12: 100 (1815). En stor trätafla, upphängd vid ingången från vapenhuset samt försedd med .. inskrift. Lewenhaupt Pyren. 66 (1914). särsk. (om ä. förh.) i fråga om träsnitt för boktryck. Det är bekant att man redan i början av 1400-talet tryckte från träsnitt och trätavlor. NordBoktrK 1911, s. 371. Sålunda kom det sig att en s. k. Abcbok, enligt kinesernas metod, blev utskuren i trätavlor. Nohrström StrövtBöck. 54 (1935).
Ssg (till -tavla slutet; om ä. förh.): trätavel-, äv. trätavle-tryck. abstr. o. konkret; jfr träsnitts-tryck. UB 1: 529 (1873). Flere författare anse .. att det var trätafletrycket, som gaf uppslaget till boktryck och att de första typerna skulle varit skurna i trä. Hasselquist Boktr. 12 (1905).
(1, 2 a) -TEKNIK. teknik som har avseende på trä l. träprodukt(er); äv. ss. läroämne. AntT XIX. 2: 67 (1911). (Möbeln) äger god karaktär och är utförd i sund träteknik. SvSlöjdFT 1914, s. 121. SDS 1979, nr 252, s. 38 (ss. läroämne).
(1, 2 a) -TEKNIKER. (i fackspr.) tekniker med inriktning på trä l. träprodukt(er). GbgP 19 ⁄ 8 1951, s. 13. Vi (söker) en erfaren trätekniker med ingående kännedom om driftsförhållandena inom snickeribranschen samt erfarenhet från träkonstruktioner. DN(A) 22 ⁄ 6 1964, s. 23.
(1, 2 a) -TEKNISK. (i fackspr.) jfr teknisk 2 (a). Trätekniskt forskningsinstitut behövligt. SvD(A) 7 ⁄ 4 1938, s. 20. Industriprogrammets trätekniska gren. SDS 29 ⁄ 10 1995, s. A7.
-TEMPEL. tempel byggt av trä. Carlstedt Her. 1: 261 (1832).
-TINA. (numera bl. om ä. förh.) jfr tina, sbst.1 1, o. -kärl. BoupptSthm 1676, s. 790 a. Medan mjölken kokade rengjordes trätinor med enris och kokande vatten. Hälsingerun. 1975, s. 131.
(1 e) -TJÄRA. (i sht i fackspr.) tjära. Tjära, eller Trätjära, beredes genom långsam förbränning af kådigt träd, utan luftens tillträde. Rothstein Byggn. 194 (1857). TNCPubl. 88: 174 (1988).
Ssgr (i fackspr.): trätjär-, äv. trätjäre-kreosot. jfr trä-kreosot. SFS 1906, nr 48, s. 28.
-olja. tjärolja. TT 1898, Byggn. s. 82.
-TOFFEL. skodon med träbotten o. heltäckande ovanläder utan bakkappa; i sht i pl.; jfr toffel, sbst.2 1 a, o. -sko. Backman Dickens Pickw. 2: 36 (1871). Hon hade svarta trätofflor på sina bara fötter. Gustaf-Janson Toffl. 23 (1964).
-TORK. jfr tork 2 a. (Till tekniska hjälpmedel) höra främst moderna trätorkar, i vilka man på någon månad åstadkommer en jämnare torkad vara än förut åratal av lufttorkning förmådde. Form 1932, s. 158.
-TORKNING. torkning av trä. Landsm. XVIII. 1: 27 (1912). Trätorkning .. Genom konstlad torkning av virke erhålles en kort lagringstid (ofta vinnes flera år). SvTeknUppslB 2: 423 (1939).
-TORN. (trä- 1671 osv. träd- 1836) [fsv. trätorn] torn (se torn, sbst.2 1) byggt i trä. Så äre innanföre bleffne bygde några starcka träätorn, hwilka alla medh Stycken heelt om besatte woro. Widekindi KrijgH 379 (1671). År 1616 uppfördes ett trätorn på kyrkan. Fornv. 1935, s. 211.
-TORR. torr som torrt trä, mycket torr; särsk. bildl.; jfr torr, adj. 11, 12. Strindberg Blomst. 21 (1888; om ljud). Han var tung i huvudet och trätorr i halsen. Siwertz Varuh. 181 (1926). Allt är trätorrt och dött. Lundgren MinnL 195 (1943).
-TRALL, äv. -TRALLA. jfr trall, sbst.2 slutet. På cementgolfvet behöfves för värmens skull trätrall, hvilken dock ej får hindra golfvets rengöring. Almquist Häls. 512 (1896).
-TRAPPA, äv. -TRAPP. (trä- 1691 osv. träd- 17691847) [fsv. trätrappa] trappa av trä. Rålamb 8: 134 (1691). Rummen ovanför garaget kunde nås via en trätrappa. Gyllensten Grott. 247 (1973).
-TRATT. (trä- 1594 osv. träd- 17861833) tratt av trä. VinkällRSthm 1594, Invent. s. 2 a. (Brofästena) framställdes under vattnet genom betonens nedfyllande genom trätrattar. TT 1902, V. s. 80. Trätratt för avlyssning av fosterljud. Expressen 30 ⁄ 5 2004, s. 12.
-TRISSA. [y. fsv. trätriza] jfr trissa, sbst. 1. Swarfwade Trätrissor. HusgKamRSthm 173334, s. 470.
-TROTTOAR. (trä- 1925 osv. träd- 1842) gångbana av trä. För fotgångare finnas .. breda trädtrottoarer vid sidorna af gatan. Lönnrot SvSkr. 2: 351 (1842). Djur- och naturpark med tre km lång trätrottoar .. som för besökaren genom ett fantastiskt tvärsnitt av hälsingenaturen. DN 1 ⁄ 6 1997, s. B5.
-TRUMLA. (förr) jfr trumla, sbst. 2. Holmström Naturl. 2: 41 (1889).
-TRUMMA. (trä- 1629 osv. träd- 18441852) trumma (se trumma, sbst. 1) av trä. JMessenius i HB 1: 101 (1629). Trätrummor för ventilation i fartygs lastrum. VaruförtTulltaxa 1: 818 (1912). Trätrummor, för ledning av vatten. VaruhbTulltaxa 1: 235 (1931).
-TRYCK. (trä- 1792 osv. träd- 18421845) träsnitt. EP 1792, nr 30, s. 2. Chineserna trycka än i dag sina böcker så som de gjort för 1000 år tillbaka .. (med) hela boken utskuren i trädtaflor, sida för sida, – ett slags stereotypiskt trädtryck. Geijer I. 1: 251 (1845).
-TRÅD. gm hyvling av trä erhållen tråd (för tillverkning av hattar l. mattor o. d. (förr äv. tändstickor)). Eneberg Karmarsch 1: 30 (1858). Det tekniska förfaringssättet för trätrådarnes och väfnadernas åstadkommande är följande: Ett stycke trä .. hyflas slätt på alla sidor. Derpå drages öfver träets smalaste sida en så kallad delare. SvFamJ 1874, s. 19. (Man inser att) äfven svenskarne blifva tvungna att hyfla trätråd af gran; men dermed är också en af hufvudfördelarne hos deras tändstickor försvunnen. TT 1875, s. 269.
-TRÅG. (trä- 1677 osv. träd- 1788) tråg av trä. BoupptSthm 1677, s. 1484 b. Granulering kan .. förrättas genom det smälta blyets hastiga skakande up- och ned uti et litet kritadt trädtråg. Rinman 1: 659 (1788). StKokb. 647 (1940).
-TRÖSKEL. tröskel av trä. Trätrösklar inläggas i botten (av huvudvägen) för att underlätta virkets framglidande. Ekman SkogstHb. 78 (1908). Fogelström DrömStad 234 (1960; för port).
(1 (b)) -TUGG. (numera bl. om ä. förh.) koll.: (med särskild maskin) söndertuggat trä (för användning ss. bränsle); jfr -flis o. karv, sbst.1 3, ris-tugg. Ångkolen ersättes lämpligast med trätugg som erhålles genom skogsaffalls sönderskärande medelst Johanssons Trätuggare. SvD(B) 7 ⁄ 7 1917, s. 4.
-TUGGARE. (förr) maskin för framställning av trätugg. AB 19 ⁄ 11 1915, s. 1.
-TUGGNINGS-MASKIN. (förr) trätuggare. Sönderdelningen (av grenar åstadkoms) helt enkelt genom en i vertikalled upp- och nedgående kniv, som t. ex. hos ”Johanssons trätuggningsmaskin”. VetLiv. 1918, s. 8.
-TUNGA. särsk. veter.: förhårdnad tunga (hos bl. a. nötkreatur orsakad av sjukdomen Actinobacillos ligniresii). NF 19: 132 (1895).
-TUNNA. tunna av trä; jfr -fat 1. BoupptSthm 1689, s. 1127 b.
-TUNNVALV~02 l. ~20. arkit. tunnvalv uppfört i trä; jfr -valv. 3NF 5: 349 (1926). Tegelvalven slogo helt igenom redan under 1400-talet i Uppland, medan det i andra landskap dröjde längre innan man allmänt frångick de gamla trätunnvalven. TurÅ 1944, s. 160.
-TYP. (förr) bokstavstyp av trä. I stället för trätyper skaffade han sig snart metalltyper. Fahlgrén Boktr. 4 (1853).
-TÅNG. (i sht förr) tång av trä. (Pärlfisket gick till på så sätt att) perlemorna togos med långa trätänger. NordT 1898, s. 534 (1696). TT 1899, M. s. 48 (för elarbete).
-TÄLJARE. person som (yrkesmässigt) täljer i trä. Dalarnas alla trätäljare och kistmålare. Karlfeldt Tank. 110 (1921).
-ULL. om material som består av fina strimlor av trä (använt l. avsett att användas ss. stoppnings- l. förbandsmaterial l. emballage m. m.); jfr -spån o. charpi-ull, möbel-spån. AB 3 ⁄ 10 1890, s. 4. Träull .. (dvs.) mjukt och lätt uppsugande förbandsmaterial och billigt dessutom. Vennerholm o. Svensson 475 (1892). Undermadrasser, stoppade med trä-ull. PT 1895, nr 8, Bil. s. 1. Ur papper och träull får de fram gitarren, klädd i en brun påse. Lundkvist Vindingev. 197 (1956).
Ssgr: träulls-, äv. träull-fabrik. SD 8 ⁄ 6 1895, s. 7.
-platta. Med träullsplatta förstås en porös skiva tillverkad av ett träullsliknande spån som pressas i formar tillsammans med ett bindemedel bestående av något slags cement. HantvB I. 6: 95 (1938).
-skiva. träullsplatta. TNCPubl. 60: 59 (1975).
-UNDERLAG~002 l. ~200. underlag av trä. Ericsson Ur. 235 (1897).
-UR. (trä- 1753 osv. träd- 1805) (förr) ur av trä. Ofta (är) af Swensk ungdom .. wackre Trä-Ur förfärdigade. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 4 (1753).
-VALL. (förr) vall av trä. Wäster Staden medh Träwallar, och någre Steen Rundeelar omfattat. Palmquist ObsRyszl. 13 (1674).
-VALS. (trä- c. 1715 osv. träd- 1837) vals av trä. Polhem ESkr. 1: 168 (c. 1715; i spelur). Mangel med trä-walsar. Polhem Test. 125 (1761). Mönstret skäres i trävalsar eller gjutes i metallvalsar, och dessa överföra färgen på tyget. Form 1941, s. 142.
-VALV. särsk. om ä. förh., i fråga om kyrka: valv av trä; jfr -tunnvalv. Tyska kyrkan (i Malmö) bygd 1692: af huggen sandsten hel simpel, har trähwalf. Palmstedt Res. 24 (1778).
(1, 2 a) -VARA. (trä- 1731 osv. träd- 18091895) handelsvara som utgörs av alster av träindustri (l. träslöjd); företrädesvis i pl.; jfr -persedel. (Bönderna köper timmer) hvilket gifver Borgerskapet .. occasion till att debitera på .. orter i Norge sin Spanmål, och köpa .. trädvaror till sig igen. HSH 6: 121 (1658; normaliserad stavning). PH 2: 902 (1731; i fråga om tull). I trängre bemärkelse förstår man med trävaror vissa alster af handslöjd i trä; dit hör en mängd husgerådssaker, leksaker och galanterivaror. 2NF 30: 125 (1919).
Ssgr: trävaru-affär. 1NJA 1903, s. 357.
-bolag. jfr bolag, sbst.2 3. IllSv. 2: 108 (1882).
-distrikt. (numera i sht om ä. förh.) EkonT 1900, s. 3.
-docka. (förr) jfr docka, sbst.2 b. 2NF 11: 13 (1909).
-effekter, pl. (†) trävaror; jfr effekt 6 a. Höjer Sv. 3: 46 (1882).
-handel. SC 1: 352 (1820). Även i trävaruhandel är Chicago jordens största stad. Hedin Pol 2: 352 (1911).
-hantering. jfr hantering II. Trävaruhandteringen har äfven här (i Timrå socken) uppslagit ett af sina hufvudqvarter inom länet. Höjer Sv. 3: 124 (1882).
-industri. Höjer Sv. 3: 123 (1882).
-kalender. (förr) jfr kalender, sbst.2 3; anträffat bl. i namn. Af Nordisk Trävarukalender har fjärde upplagan i dagarne utkommit. GHT 1897, nr 287 B, s. 1.
-köpman. (förr) Trävaruköpman. Ung man, balanskunnig bokförare, sökes att .. leda trävarukommissionsaffär. SD 5 ⁄ 3 1915, s. 12.
-man. (förr) jfr man, sbst.2 5 c λ. GHT 8 ⁄ 10 1896, s. 2. Driftig och energisk yngre trävaruman sökes av välinarbetad trävaruexportör. SvD(A) 10 ⁄ 11 1965, s. 24.
-marknad. jfr marknad 2. Hannikainen (1893). Den svåra konkurrens, som efter världskriget uppstått å trävarumarknaden. HandInd. 432 (1926).
-rörelse. jfr rörelse 7. All trävarurörelse följer vattendragen. Agardh o. Ljungberg III. 1: 62 (1857).
-skeppning. (i sht förr) jfr skeppa, v.1 1 d. GotlLT 1852, nr 42, s. 2. På Nordpacific-rutten har Johnsonlinjen .. två specialfartyg för bil- och trävaruskeppningar. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 112.
-utförsel. (numera bl. om ä. förh.) jfr -varu-export. Palmblad Norige 164 (1846).
-VERK. (trä- 1550 osv. träd- 16111862) [fsv. trävärk]
1) av trä bestående stomme i l. del(ar) av l. till byggnadsverk o. d., äv. (om ä. förh.) i fråga om klocka l. vagn o. d.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2; jfr -verke 1, -virke 2. Allehonde träverck, som är: Master Leckter Sparrer Såghebräder. G1R 21: 52 (1550). För eeldzwådhe schuldh .. sså schall timbrett eller träwerckett vdi samme ständellwerkz huus betäckes vthenn och innenn till medh tegell. PrivSvStäd. 3: 155 (1570). Stundom giordes .. Slotts-wallar af träwärk, som upfyltes med jord. Dalin Hist. 1: 266 (1747). Mindre Wäggklocka med trädverk. BoupptVäxjö 1862.
2) (†) trävirke (jfr 1); jfr -verke 2. G1R 24: 567 (1554). (Nyen o. Narva har stor glädje av sina påkostade sågverk) i ty de det förråd af träwerk, hwilket de utur Ryszland bekommit .. til Bräder såga, som med stor fördel til främmande Land afsättes. HC11H 14: 229 (1693).
Ssg (†, till -verk 2): träverks-handel. handel med trävirke. Bergv. 2: 434 (1748). Möller (1807).
-VERKE. (trä- 1543 osv. träd- 16861833) (†)
1) träverk (se d. o. 1); jfr 2. G1R 15: 248 (1543). Thett thu .. bespörier, om wij wille haffwe wåninger vpå för:de träwercke, eller och bruke skytt ther vppe. G1R 16: 483 (1544). QLm. 3: 6 (1833).
2) trävirke; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1; jfr -verk 2, -virke 1. Att bönderne .. måge sägle till Danske, Rijge och Räffle med bräder och annet träwercke. G1R 15: 292 (1543). ÖoL (1852).
-VETTE. vette av trä. På akterlådan ligga de nyputsade trävättarne, en guding och två ådor. Engström 1Bok 157 (1905).
-VIADUKT. (förr) särsk. i fråga om järnväg. IllSv. 373 (1873). I Amerika (har man) vid järnvägsbyggnader användt träviadukter .. i stället för bankfyllningar. 2UB 9: 333 (1905).
-VILLA. jfr -hus. Då de svenska, färdigbyggda trävillorna funnit en mycket vidsträckt marknad .. torde (osv.). 2UB 8: 103 (1900).
-VIRKE. (trä- 1553 osv. träd- c. 18261870) [fsv. trävirke]
1) trä använt l. avsett att användas till virke, virke; jfr -verk 2, -verke 2. G1R 24: 24 (1553). (En svart myra, som lever i Sydamerika,) gräfwer sig in i träwirket i broar, bergwerk och andra förtimringar. Holmström Ström NatLb. 4: 100 (1852). De möter tre stora lastbilar i rad som transporterar färskt trävirke: doften av kåda och terpentin ligger kvar en lång stund. Salomonson Svek. 182 (1959).
2) (†) träverk (se d. o. 1); anträffat bl. i ordböcker. (Sv.) Trävirke .. (t.) das Holzwerk in einem Gebäude. Möller (1790). WoH (1904).
-VISP. Grafström Kond. 12 (1892).
-VIT. om (möbel)yta av ljust träslag: som är obehandlad (l. omålad); i n. sg. äv. i substantivisk anv. Trävitt blev högsta mode. Trävita möbler. DN(A) 4 ⁄ 10 1933, s. 23. (Betsen) är avsedd för trävita ytor inomhus. BeckerFärgfakta 1991, s. 2: 1.
-VÅNING. (trä- 1535 osv. träd- 1832)
1) (†) byggnad av trä. En träuåning med huss och grund, och lithen tompt. G1R 10: 113 (1535). En ga(m)mel träwåning och tompt gen moth Jöns Andersz(on)s öffre porth. 2SthmTb. 5: 214 (1577).
2) (numer bl. i skildring av ä. förh.) våningsplan av trä. För Hus af twå och flere wåningar, hwaraf den nedersta är af sten, uträknas (brandstods)afgiften särskildt för Trädwåningarne, och särskildt för Stenwåningen. SPF 1832, s. 325.
-VÄGG. (trä- 1752 osv. träd- 17921826) [fsv. träväg] vägg av trä. König Mec. 127 (1752; i damm). Tala inte om ’et! Jag vill inte höra’t genom sex torkade träväggar! Strindberg SvÖ 2: 196 (1883).
-VÄLT. (trä- 1727 osv. träd- 17751862) (förr) stockvält; jfr -vältra. Om ängen ligger ojämn .. så må hon wältas med en stor träwält. Serenius EngÅkerm. 50 (1727).
-VÄLTRA. (†) trävält. Mollet Lustg. E 4 a (1651).
-YTA. träs yta l. yta av trä. Behandling av träytor. Rörningen, hvilken består deruti, att skalade rör .. läggas på träytan. Rothstein Byggn. 450 (1859). Tavelramar .. med förgyllning på en ohyvlad träyta. HågkLivsintr. 19: 204 (1938).
-ÅDRING. om metod l. konstart som består i att möbelyta o. d. målas (o. dekoreras) med om (ädel)trä påminnande ådring; äv. konkret, om naturlig ådring i trä. HantvB I. 1: 376 (1934). SvByggkatal. 1955, s. 561 (konkret). Träådringen var de fattigas sätt att göra fint i sina enkla hem. SDS 30 ⁄ 9 1983, s. 47.
-ÅLDER. (i skildring av ä. förh.) om tidsperiod som kännetecknades av användning av trä. 2NF 19: 591 (1913). SvFolket 9: 207 (1939).
-ÅNGFARTYG~002, äv. ~200. (trä- 1889 osv. träd- 1843) (förr) KrigVAH 1843, s. 378.
-ÅRDER. (förr) jfr -plog. Hofberg Skogsbyggarl. 15 (1881).
-ÅTERVINNING. En transportabel flisningsmaskin har .. börjat tugga i sig ett jätteupplag med träavfall, ris och grenar .. i Göteborg. Det är renhållningsverket som därmed startat träåtervinning. GbgP 9 ⁄ 5 1980, s. 11.
-ÄMBAR~20, äv. ~02. (förr) ämbar av trä. Ahlström Eldsl. 213 (1879). På golvet stod .. träämbar fyllda med salt fisk. Moberg Invandr. 480 (1952).
-ÄMNE. (trä- 1758 osv. träd- 17861891) [fsv. träämne]
1) (i sht i ä. fackspr.) till 1: organiskt ämne i cellvägg hos växt, cellulosa. Träämnet är så löst, at med få yxehugg blott, sjelfva Trädet fälles, änskönt mera än en fot i diameter. VetAH 1792, s. 146. Sädeskornen omgifvas .. af ett hårdt skal af cellulosa (träämne), som icke smälter i vår mage. Wretlind Läk. 4: 93 (1896).
2) till 2 a: om (i viss utsträckning bearbetat) trästycke som utgör råmaterial för ngt. Småsmiden, nubbar och tennlickor, stol- hiul- och andre trä-ämnen. Salander Gårdsf. 465 (1758). Idag använder man vanligen fanér på 0.8 mm:s tjocklek för intarsia, vilket ger större mängd fanér ur varje träämne. TurÅ 1987, s. 99.
-ÄTARE-SJUKA. (trä- 18721902. träd- 18551885) (†) sleksot. Hygiea 1855, s. 574. Bohm Husdj. 34 (1902).
(1 e) -ÄTTIKA. (trä- 1851 osv. träd- 18201891) (numera föga br.) ättiksyra (ättika) erhållen vid torrdestillation av trä, träsyra. Reningsmethod för trädättikan. JernkA 1820, s. 144. SAOL (1973).
(1 e) -ÄTTIKSYRAD, p. adj. (trä- 18591906. träd- 1842) (†) om järn l. kalcium: kemiskt förenad med ättiksyra utvunnen vid torrdestillation av trä. Till jernbeta för svart, brun eller violett krappfärg använder man vanligen .. trädättiksyrad jernoxidul. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 20. SFS 1906, nr 48, s. 26 (om kalk).
B: TRÄD-ALKOHOL, -ALN, -ANKARE, -ARBETE, -ART, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -ARTAD, p. adj.1 (p. adj.2 se träd, sbst.3 ssgr), -ASKA, -AXEL, -BALJA, -BALK, -BALSAM, -BAND, -BELÄTE, -BEN, -BESMAN, -BETÄCKNING, -BI, -BILD, -BIT, -BITARE, -BLACK, -BLOCK, -BOCK, -BORD, -BORDLÄGGNING, -BORG, -BORRARE, -BOTTEN, -BOTTNAD, -BRO, -BRÅTE, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -BUNKE, -BYGGD, -BYGGNAD, -BYGGNING, -BYTTA, -BÄLG, -BÄNK, -BÖSSA, -DOCKA, -DOSA, -DYMLING, -FARTYG, -FAT, -FIBER, -FJÄDER, -FLAKE, -FLASKA, -FODRAL, -FORM, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -FOT, -FRÄTARE, -FÄRG, -GAFFEL, -GALLER, -GEVÄR, -GRAVYR, -GREP, -GUD, -GÄRDSGÅRD, -HAMMARE, -HANDEL, -HANDLARE, -HARV, -HO, -HUS, -HUVUD, se A. —
-HYSKEN. (†) hysken (se hysken, sbst.2 2) av trä. 1 par läster, med trädhysken. Rig 1934, s. 105 (c. 1847).
-HÅRD, -HÄST, -JALUSI, -KAGGE, -KAM, -KANNA, -KAR, -KARL, -KARM, -KAVLE, -KIL, -KISTA, -KLABB, -KLOSS, -KLUBBA, -KLUMP, -KLYKA, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -KNAPP, -KNIV, -KNUBB, -KOFFERT, -KOJA, -KOL, -KOLNING, -KOLONN, -KORS, -KRAKE, -KROK, -KYRKA, -KÅK, -KÅPA, -KÅTA, -KÄPP, -KÄRL, -LAPP, -LAST, -LIST, se A. —
-LUNA. (†) grov stång av trä, ”luna” (se luna, sbst.1 1). JernkA 1828, 1: 399.
-LUR, -LÅDA, -LÖT, -MASK, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -MJÖL, -MODELL, -MORTEL, -MÄRR, -NAGEL, -OK, -OLJA, -OPAL, -PALL, -PATRON, -PELARE, -PERSEDEL, -PINNE, -PIPA, -PLANK, -PLOG, -PLUGG, -PLÅT, -PRODUCERANDE, -PROPP, -PYTS, -PÅK, -PÅLE, -PÄRM, -RAKA, -RAM, -RASP, -REGEL, -RIBBA, -RING, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -RUCKEL, -RULLE, -RÄFSA, -SADEL, -SAX, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -SEJTE, -SITS, -SKAFT, -SKAFTAD, -SKALLE, -SKED, -SKIVA, -SKJUL, -SKO, -SKOPA, -SKRANK, -SKRAPA, -SKRIN, -SKRUV, -SKRÄP, -SKÅL, -SKÄRARE, -SLAG, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -SLEV, -SLIPERI, -SLÅ, -SLÖJD, -SLÖJDARE, -SMAK, -SNIDARE, -SNITT, -SOFFA, -SORT, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -SPATEL, -SPEGEL, -SPETS, -SPILLRA, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), se A. —
-SPINT. (†) koll.: träflisor; jfr spint, sbst.2 Acrel Chir. 453 (1775; från laddstake).
(1 e) -SPIRITUS. (†) träsprit; jfr spiritus IV 1 a. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 260. Berlin Farm. 1: 511 (1849).
-SPJÄLA, -SPLINT, -SPRIT, -SPRÖT, -SPÅN, -STAD, -STAKE, -STAKET, -STAMP, -STATIV, -STATY, -STEKEL, -STICK, -STICKA, -STOCK, sbst.1 (sbst.2 se träde, sbst.2 ssgr), -STOL, -STOMME, -STOP, -STYCKE, -STÅNDARE, -STÅNG, -STÅNKA, -STÄLLNING, -STÄMPEL, -STÖT, se A. —
-STÖTSA. (†) stång av trä, ”stytsa”; anträffat bl. i pl. Korgen (till en vagn) hänger uti remmar och Trädstödsor. InventVagnHovstall. 1814, s. 3.
-STÖTTA, -SULA, -SVAMP, sbst.1 (sbst.2 se träd, sbst.3 ssgr), -SYRA, -SYRAD, -SÅ, -SÅG, -SÄNG, -TAK, -TALLRIK, -TAPP, -TAVLA, -TORN, -TRAPPA, -TRATT, -TROTTOAR, -TRUMMA, -TRYCK, -TRÅG, -UR, -VALS, -VARA, -VERK, -VERKE, -VIRKE, -VÅNING, -VÄGG, -VÄLT, -ÅNGFARTYG, -ÄMNE, -ÄTARE-SJUKA, -ÄTTIKA, -ÄTTIKSYRAD, se A.
C (†): TRÄDS-LJUSSTAKE, se A.
D (†): TRÄS-BOTTEN, se A.
Avledn. (till 1): TRÄA, v.1 (†) intr. l. refl.: bli träaktig (se d. o. 1) l. träig. Rötterna (kan tillagas som kål) .. helst första året och wåren derpå, innan de ännu träat sig. Fischerström 4: 265 (1795). (Sv.) Träa, el. Träa sig, (som växter, rötter) (fr.) Devenir ligneux, se corder. Weste (1807). Dalin (1854). jfr för-träa.
TRÄAKTIG, adj., förr äv. TRÄDAKTIG, adj.1 (trä- c. 1635 osv. träd- 18101864)
1) som till egenskap l. beskaffenhet o. d. liknar l. påminner om trä; jfr träig 1. Schroderus Dict. 197 (c. 1635). Hvarochen har sig bekant, huru kärfva, trädaktiga frukterna på gamla päronträd slutligen blifva. Eneroth Pom. 1: 36 (1864). När tidigt utsatta kålrötter bli färdiga att användas, måste de upptagas, ty eljest skjuta de blomspiror och bli dervid träaktiga och dåliga. HbTrädg. 2: 54 (1872). Munsterhielm Trapperl. 2: 70 (1921; om föda). Ju senare man skördar linet, desto träaktigare bli fibrerna och desto mer förlorar det sin smidighet och fasthet. Fröberg Skrädd. 21 (1941).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., om person l. persons utseende l. uppträdande o. dyl. l. om ngt sakligt: livlös l. stel l. andefattig; torr, tråkig; jfr trä, sbst.1 1 f α, träig 2. Hwem är för öfrigt så träachtig, at han (osv.). Lagerbring HistLit. 6 (1748). Predikan och predikanten .. voro ovanligt trädaktiga. Bremer NVerld. 1: 339 (1853). Hans majestäts hälsning är stel och träaktig, ja, nästan automatisk. GHT 1896, nr 70 B, s. 1. En kraftfull person med .. hårt träaktigt ansikte. Hildén Chesterton FadBrHeml. 104 (1930). Träaktigt fastslagna paragrafer. Boye Kall. 217 (1940). (Översättningen) är skriven på träaktiga alexandriner. 3SAH LVI. 2: 64 (1945).
Avledn.: träaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara träaktig.
1) till träaktig 1. Weste (1807).
2) till träaktig 2. Våra Piecers dödeliga träaktighet är .. ej minsta orsaken at en del Spectateurer fattat så mycken smak för Balletter. Kellgren (SVS) 4: 300 (1782).
TRÄIG, förr äv. TRÄDIG, adj. (trä- 1643 osv. träd- 17421833)
1) träaktig (se d. o. 1). Månsson Trääg. 33 (1643). Skördemogen är kålrabbin när knölen blivit stor som en tennisboll, snålar man och låter den stå längre blir den förväxt och träig inuti. Olsson Odlarb. 69 (1993).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: träaktig (se d. o. 2); i sht om ngt sakligt. Din träiga vers och din steniga prosa. MarkallN 1: 37 (1820). Det oftast torra och träiga riksdagsarbetet tycks inte alltid passa väl ihop med hans gamla världskringfararsjäl. GHT 1935, nr 239, s. 9.
Avledn.: träighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara träig.
1) till träig 1. Dalin (1854).
2) till träig 2. Denna träighet hos det nyas förfäktare, detta paragrafmässiga tänkande, hvarmed de .. göra de kvinnor som lyssna till dem träiga och paragrafmässiga. Mohr KvinnPsyk. 66 (1897).
Spoiler title
Spoiler content