publicerad: 2009
TRÖGELIN trø1geli4n, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(numera föga br.) trög person l. varelse. På sin höjd muntras en och annan trögelin upp med ett beskedligt, stillsamt användande af en piska. SDS 1905, nr 100 A, s. 1. Trögelin .. vard.: trögbock, trögmåns. IllSvOrdb. (1964). SAOL (1973).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content