TRAGEDIENN traʃ1ediän4, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. tragédienne, f. av tragédien, (tragisk) skådespelare, avledn. av tragédie, tragedi (se TRAGEDI)]
i sht teat. om skådespelerska (som företrädesvis framträder) i tragisk(a) roll(er); stundom motsatt: komedienn. Mellan ingenuen Elise Jacobsons och tragediennen fru Hwassers rollfack ligger ett stort fält af kvinnoroller. OoB 1894, s. 94. Nu äro vi på väg dithän, att den tjocka tenoren och den lungsiktiga tragediennen .. snart räknas till historiens kuriosa. Swing 1920, nr 1, s. 10. (S. Kolthoffs) stilkänsla i såväl aktion som diktion prisades särskilt i komedin, men hon hade även framgång som tragedienn, bl. a. som Julia i Schillers ”Fiesco”. NE 11: 189 (1993).
SAOB
