[av fr. tracasserie, vbalsbst. till tracasser, trakassera (se TRAKASSERA)]
om handlingen att trakassera; äv. (o. numera i sht) konkretare, om enskild sådan handling (i sht i pl.), särsk. [jfr eng. sexual harassment] i uttr. sexuella trakasserier, om sådana handlingar med sexuell innebörd; förr äv. allmännare, om bråk l. gräl o. d.; jfr CHIKAN 1, DISPYT 3, KITSLIGHET 1, PLACKERI. Höpken 2: 630(1760). Allenast jag ändå får lefwa i frid och slippa tracasserie med denne orolige mannen. VDAkt. 1785, nr 90. Lund (är) en kältringhåla för en publicist, som der snart skulle blifva invecklad i en mängd trakasserier. AnderssonBrevväxl. 1: 114(1847). (Strejken) blef hastigt bilagd. Men så följde en massa trakasserier från den uppblåste träpatronens sida, och den 17:de förklarades lockout. Brand 1905, nr 1, s. 8. Det förekommer grova övergrepp mot lärare, otillständiga tilltal, trakasserier, vandalisering av lokaler och materiel. Skolvärld. 1965, s. 772. I dag betraktar JämO kampen mot de sexuella trakasserierna som en av sina huvuduppgifter. SvD 28 ⁄ 3 1996, s. 2.
