TRANSFERT transfær4t l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, r.; pl. (i bet. 1) -er.
Etymologi
[sannol. av fr. transfert, av lat. transfert, överför, 3 pers. pr. sg. av transferre (se TRANSFERERA)]
1) (†) överföring av penningbelopp (från ett konto o. d. till ett annat); jfr TRANSFER 1. Af- och påföringar (transferter). Nordström Cred. 95 (1853). Invisning för giro .. verkställes genom transfert från insättarens folium på ett, som öppnas för den andra. Nordström Cred. 115 (1853).
2) (i ä. medicinskt fackspr.) om överförande på suggestiv väg av vissa nervsymtom från den ena sidan av kroppen till den andra. NF (1892). När känseln genom metallskifvan återkom på ett känsellöst ställe, så försvann känseln samtidigt på motsvarande ställe å den andra kroppshalfvan; detta kallades nu transfert. Wretlind Läk. 9–10: 72 (1901). Lindskog o. Zetterberg (1975).
