[av fr. transiger, av lat. transigere, av trans, över (se TRANS-), o. agere, handla, verka (se AGERA)]
(†) träffa avtal l. uppgörelse l. komma överens (med ngn), i sht i fråga om ekonomiskt mellanhavande ss. överlåtelse av egendom l. fordringar l. lön o. d.; äv. tr., särsk. dels med obj. bestående av att-sats, dels i p. pf., liktydigt med: överenskommen l. reglerad. Att hwad som wii nu närwarendes Swerigis sendebud med them transigerede, afhandlede och beslute, att thet ju skulle .. hollit blifue. SvTr. V. 1: 139(1603). (Därmed skulle) alla deras quæstioner, räkningar och alt .. som .. dem emillan j handell och räckningar passerat ähr, wara förlikte, transigerade och fulkompneligen liquiderade. BtÅboH I. 9: 122(1637). Transigerade Landshöff: .. med H:r Lovis De Geer om 300 och någre skepp: koppar emot redha peningar. 1BorgP 454(1642). Skrifwer Prof:n dhet wällb:ne frun nu will oprifwa hwad förr transigeradt är. UUKonsP 18: 80(1686). Om Kyrckiowachtare slötz i alla Sochnarna, att hwar Rotha skaffar Åhrligen här effter een, och transigerer med honom om wijss löön, att kyrkiomedlen icke måge graveras. OfferdalKArk. N I 1, s. 4(1690). Mann och hustru .. transigera, at den, som den andra öfwerlefwer, besitter altsammans, in till dess han eller hon med döden afgår. FörarbSvLag 8: 27(1731). Jungberg(1873).
