publicerad: 2007
TRANSPORTÖR tran1sportœ4r, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -teur)
Etymologi
[av fr. transporteur, till transporter; i bet. 3 o. 4 av t. transporteur, till transportieren, av fr. transporter (se TRANSPORTERA)]
1) motsv. TRANSPORTERA 1, om person l. företag som yrkesmässigt utför l. ombesörjer transport (av gods l. varor l. djur o. d.); förr särsk. ss. titel för vissa tjänstemän inom postväsendet. Den Svenska Spanmålen skulle .. (på grund av högre pris) blifva oförsåld och Transportören sättas i den belägenhet, at återföra densamma. LBÄ 9–10: 91 (1798). Han placerades vid postkontoret i Helsingborg och fick där anställning såsom transportör. 1NJA 1905, s. 258. DN 14 ⁄ 1 2006, s. B6. — jfr POST-TRANSPORTÖR.
2) (i fackspr.) motsv. TRANSPORTERA 1 (slutet): transportanordning l. transportband; äv. om del av maskin som matar fram arbete (se d. o. 10). Större (kol)stycken .. gå på transportören .. och lastas direkt på jernvägsvagn. JernkA 1884, s. 198. Hjertelius Stickm. 32 (1892; i fråga om stickmaskin). Från upplaget släppes kolet .. ned i ett .. rum för att krossas, hvarefter det medelst mekanisk transportör föres upp i en behållare. SD(L) 1902, nr 306, s. 5. Transportören användes vid tyngre och grövre gods .. exempelvis vid sockerfabriker för säcktransport. HandInd. 626 (1927). Man (har) till pressarna apterat transportörer, genom vilka tidningarna automatiskt föras vidare till distributionslokalerna. HantvB I. 7: 156 (1939). Från lagerrummen föres frukten på transportörer upp i sorteringssalen. SvGeogrÅb. 1950, s. 74. — jfr BET-, MJÖL-, PLATTFORM(S)-, REM-, RIBB-, RULL-, SAND-, SKAK-, SKRAP-, SKRUV-, SNÄCK-, SORTERINGS-, STEN-, SÄDES-TRANSPORTÖR m. fl. — särsk. (om ä. förh.) i kulspruta: rörlig platta (med urtagningar för patroner) som rörde sig omväxlande åt höger l. vänster under skjutningen. Närmast bakom pipkamrarna (i en kulspruta) ligger en metallplatta, benämd transportör, med 10 urtagningar, i hvilka patroner .. kunna inläggas. UB 6: 77 (1874). Transportören, rörlig i sidled längs pipornas bakre mynningar. Holmberg Artill. 3: 301 (1883).
3) (numera i sht om ä. förh.) motsv. TRANSPORTERA 4: apparat l. anordning för likformig avbildning av karta l. vinkel l. figur o. d. i önskad skala, pantograf. BoupptSthm 22 ⁄ 9 (1658). Transporteuren är et af 4 Linealer så sammansatt Parallelogram, at därmedelst en ritning kan, i hvad storlek som åstundas, blifva afritad. VetAH 1767, s. 169. Att noga akt skulle gifvas uppå originalkartans krympning och att transportören med afseende derpå borde ställas sålunda att distanserna blefve efter den bestämda skalan rätteligen återgifna. Fennia II. 1: 10 (1892). GrafUppslB (1951). — jfr KART-TRANSPORTÖR.
4) (numera bl. sjöt.) om instrument för mätning av vinkel o. d. (för utläggning av kurs l. bäring o. d.), gradskiva. Man mäter winklar, eller deras motswarande Cirkel-bogar med Transporteurer, Quadranter och Astrolabier. Gjörwell o. Bergklint Sam. 59 (1775). Med gradskiva eller s. k. transportör uttages vinkeln (på en karta) så att transportören lägges med kanten utmed kurslinjen. IdrIMar. 1935, s. 154. (Styrmannen) stod i kartrummet .. och sysslade med transportör, passare och linjal .. och utmärkte positionen på kortet. Ruin Drömsk. 95 (1951).
Ssgr: (2 slutet) TRANSPORTÖR-ARM. (†) om hävarm som reglerar rörelse hos transportör i kulspruta. Holmberg Artill. 3: 301 (1883). Transportörarmen ger transportören dess rörelse. UFlott. 3: Bih. 26 (1906). —
(2) -KEDJA. kedja i transportör. SvD(A) 17 ⁄ 1 1939, s. 1. Transportörkedjor ska vara slitstarka, tåla slag, fastkörningar och hög arbetsbelastning även vid låga temperaturer. SvD 15 ⁄ 12 1976, s. 17.
Spoiler title
Spoiler content