TRASKER tras4ker, m.; best. -n; pl. -kar.
Etymologi
[sv. dial. trasker; till TRASKA]
(numera föga br.) smeksamt om l. (i sht) till liten pojke: parvel l. pys l. pojkvasker. Dalin 2: 772 (1855). ”Bär nu in aborrarna i köket,” tillsade informatorn sin discipel .. ”Adjö .. med dig, din trasker!” Blanche Bild. 1: 168 (1863). Han (hade) kastats ut i världen som en liten trasker utan både far och mor. Öberg Son. 193 (1905). Cannelin (1939).
SAOB
